När jag återvände från Nordlandet så medförde jag en blogg-cp i kofferten. En gammal cp med Pentium III processor och Win 98. Men den fungerar och jag behöver inte längre låna yngste sonens dator. Nu kan jag, visserligen med visst krångel, lägga ut bilder i bloggen. Det är skoj!
Bilden är från oktober men astrarna står fortfarande kvar utanför väggen vid "stallet".
Tre sidenslipsar köpta för en tia styck på "biståndsloppisen" i Valbo. Slipsar tror jag är ett utmärkt samlarobjekt för en gentleman. De kräver inte särskilt mycket förvaringsutrymme. Dessutom blir de förhållandevis billiga samlarobjekt. I synnerhet om de köps på loppmarknader. Jag samlar inte på slipsar.
En tekanna tillverkad i Italien, inköpt på "kyrkloppisen" i Vännäs förra gången jag var dit. Köpte den inte för att jag dricker särskilt mycket te, utan för att jag gillade den. Pris 15 kr. Köpte också två stycken bamsestora tekoppar som nu funnit sitt hem i en av Stockholms södra förorter.
Gårdagens skarpa solljus belyste och gav relief åt ensamhetens torftighet. Längtan efter någon att "bara vara med" blev påtagligt smärtsam när stegen bar åt olika håll efter timmars samtal och såar med kaffe. Med ett lite sorgkantat sinne är det nu dags att möta ännu en grå dimmig morgon. Verkligheten har hunnit upp drömmen och illusionen. Det blir ingen lägenhet. Det blir ingen flytt. Så lite det behövs för att punktera det luftslott jag byggde och som skulle bära mig från huset ut på nya stigar i livet varthelst vinden blåste mig. Det räcker med en son som behöver mig då och då.
Fortfarande en dag utan telefon och förbindelse med sajberspejs. Men nu är det klart med besiktning av lägenheten. Talade med hustru Birgitta och vi kom överens om att jag höra av mig när jag ankommit Vännäs. Så nu när kaffeflaskan är fylld, smörgåsarna packade är det dags att ge sig av mot nordens höst. 
Gud vilken morgon. Sov ända till halv åtta. Kroppen är seg och huvudet ska vi inte tala om. Fyllt av grå vadd och inget fungerar. Kallt är det ute, kanske dags att sätta i innanfönstren? Allt sedan jag såg filmen ”Älskade cigarett”. så har jag funderat på hur jag ska bära mig åt för att finna mitt eget ”sesam öppna dig”. Tanken som ska befria mig frÂn tobaksbruket. Kropp och tanke är ett. Det borde gå att med tankens kraft i viss mån påverka kroppen så att suget och vanan minskar. Det gäller bara att finna den springande punkten. Men idag är hjärnan tom på alla tankar.
Gårdagens funderingar kring flytt och prylar ledde mig in på dagens tankespår. Jag kan känna mig lyrisk över skönheten hos en röd skärmaskin eller ett gult tvålågigt gasolkök från "anno dazumal". Den avskalade skönheten och den skenbara enkelheten hos en iMac kan få mitt hjärta att gå i spinn och "vill-ha-tarmen" träder i funktion. Precis som när jag såg bilderna på fåtöljen och soffan. Varför? Vad har jag för "smak" som faller för en "gammal" fyrsitsig bäddsoffa i teak och grått ylletyg? Är det så enkelt att det bara är en fråga om någon sorts känsla för gediget hantverk och teknisk kvalité hos grejerna. Kvalité som kombinerats med genomarbetad "design"? En mekanisk kvalitè som känns i handen och en formgivning som tilltalar ögat. Är det "hantverket" som gör att jag gillar "gamla" manuella kameror? Å hur hänger detta samman med min vision om en "modern" möblering i min blivande bostad? Vilken heminredningsstil är det som får mig att falla pladask? 
Igår skrev jag att min smak var modern och att jag tilltalades av stilar som tog sitt avstamp i funktionalismen. Idag inser jag att jag knappast är "modern". De möbelstilar som faller mig på läppen gör att jag snarare ska betraktas som reaktionär och ej "modern" i fråga om inredningsstil. 
Jag sökte på Blocket efter ett sideboard och fann ett i jakaranda samt ett i teak. Skåpet av jakaranda med sitt skiftande fanér och sina blankpolerade ytor tilltalade snickaren i mig, medan "den lille uppkäftige esteten" föll för teakskåpet med dess betydligt enklare stramare linjer och ljusare färg. Då insåg jag att jag egentligen gillar den stil som fanns i hemmet och ute i samhället när jag växte upp under femtio– och sextiotalet. Släta teak- och mahognymöbler förvandlar mig till en bakåtsträvande gamling. En reaktionär utan dragkrok, släpvagn och bärhjälp som troligtvis kommer att möblera sin bostad med diverse begagnade möbler från sextio– och sjuttiotalet och icke alls med spännande moderna och "futuristiska" möbler. Möjligtvis slinker det också med en eller annan av framtidens "antikviteter".
Än är gräset och bladen gröna. Ännu en tid finns det blommande växter i gårdens vildvuxna snår. Snart är det över och marken täcks i tjocka lager av lönnarnas gula blad. Kajorna skränar när de drar förbi över gården i stora flockar. Vråken patrullerar över åkrarna i sin jakt på föda. Nötskrikan flyger fram och åter mellan ekarnas ollon och de omgivande träden. Gässens plogformationer svepte tidigare förbi på himlen i riktning mot sydost. Flugsnapparna är borta sedan länge. Svalorna och sädesärlorna har inte synts till på gården eller i luftrummet under de senaste dagarna. Måntro tranorna följer de andra i spåren snart? Hösten står för dörren. Snart står den på min tröskel. När tranorna flyttar har den definitivt tagit ett stadigt grepp om livet. Det är dags för förändring.
Det här blev utfallet av min shoppingresa igår. Jag styrde iväg mot Valbo stormarknad och väl där begav jag mig till Willys. Vilken chock jag fick! Willys var stängt! Hugade och hungrande kunder hänvisades till Coop Stormarknad. Jag snodde om på klacken och i mitt förvirrade tillstånd så bestämde jag mig för att inte köpa något minneskort hos Expert. Det finns ju postorder. 
