Tomt

Det är alltid på samma sätt. Det är likadant varje gång barnen lämnar huset efter att ha varit här en tid. Huset känns tomt och öde. Det tar ett par dagar innan jag vänjer mig vid att vara ensam i huset. Idag har yngste sonen rest med sin mor till Gotland. De blir där en vecka. Om han sedan kommer tillbaka hit vet jag inte idag. Om hans bror kommer hit vet jag inte heller. Ska jag sitta här och vänta på att han ska behaga meddela sina planer? Eller ska jag försöka hitta på något på egen hand under ett par dagar? Allt känns ekonomiskt osäkert och ytterst svävande just nu. Men jag fick ju ett efterlängtat varmt bad i alla fall.

Äntligen! Fesljummet vatten!

Peppar, peppar. Jag blåhåller tummarna för att beredaren ska ge mig varmt vatten nu. Jag testade att ställa om elementet från 3kW till 1kW och nu har jag i alla fall fått fesljummet vatten. Det kommer dock att ta sin tid innan temperaturen når 80°C. Si så där en 15 timmar tar det. Men jag har kanske vatten till ett sent kvällsbad eller ett bad i morgon bitti?

Jag håller mina tummar!

Attans också!

Inte fick jag något varmvatten inte. Visserligen löser inte säkringarna ut längre men något varmvatten produceras inte. Trodde igår kväll, eller hoppades, att det bara var frågan om tid innan jag skulle kunna få ett efterlängtat varmbad. Men i morse så var det fortfarande bara kallvatten i kranarna. Är det fel på elementet? Eller är det fel i "kopplingsrummet"? Varst då? Gråt och tandagnisslan. Blir till att koka vatten så att det åtminstone räcker till ett fesljummet bad idag. Man ska inte ropa hej innan man får varmvatten ur kranen. Jag tror jag blir tossig.

Arboga?

Tack, Retstickan! För ett ögonblick fick du mig att sluta ögonen och se en inre syn av hur jag vill att det ska vara i omgivningarna. Nu förstår jag att jag vill att landskapet ska se ut som det mälarlandskap där jag växte upp innan jag lämnade Svealand för Norrland.*ler*

En tanke slog mig. Arboga! En liten stad "mitt i smeten". Fann en 2-rums insatslägenhet för 15.000 kr och en månadsavgift på 2.752 kr på Blocket. Helt överkomligt. Hur ser det ut på arbetsmarknaden om jag sätter på mig sjumilastövlarna?

Från Arboga är kan jag arbeta i Arboga, Hallstahammar, Surahammar, Köping, Kungsör, Västerås, Eskilstuna och Örebro. 917 lediga jobb fanns det i dessa kommuner!

Sett ur arbetsmarknadssynpunkt, klimatet och priset för bostaden talar allt för Arboga. Men vill jag verkligen återvända till uppväxtens Mälardal? Tror jag blir tokig på all "tänk" jag hemfaller åt.

Kvällsbad?

Varmvattenberedaren har stått påslagen två timmar nu, utan att säkringarna gått eller jordfelsbrytaren löst ut. Fixat? Hm...det enda jag gjorde var att slå av strömmen och städa upp ovanpå beredaren. Jag tog bort frontplåten och kände lite på elkablarna. Sedan har den få stå i fred under helgen. Fukt på kablarna som dunstat bort? Jag har ingen aning. Men...peppar, peppar...än så länge går den. Outgrundliga äro elektricitetens vägar.

Nu ser jag fram emot ett varmt bad i kvällningen. Att värma vatten på spisen till disk och ansiktstvätt går an, men ett bad kräver andra volymer.

Arbete, bostad & HTML

I mitt sökande efter bostad så har jag funnit "prisvärda" (billiga) insatslägenheter i framför allt Sundsbruk, Härnösand och Vännäs. Hur ser då arbetsmarknaden ut inom ca. sju mils radie från dessa orter? Varför sju mil? Det har sagts mig att sju mil klarar man av att dagpendla. Blir avståndet längre så blir det "jobbigt" i längden. Jag har pendlat 5,5 mil enkel väg det senaste året och då vägen var bra och snabb. var det inget problem. Det handlar mest om att vänja sig.

Åter till frågeställningen.Hur ser arbetsmarknaden ut? D v s hur många lediga jobb finns det att söka i kranskommunerna kring de tilltänkta bostadsorterna?

Bor jag kvar här så når jag Gävle, Sandviken, Ockelbo, Bollnäs och Söderhamns kommuner. I dessa kommuner finns det idag 227 lediga jobb.

Från Sundsbruk räknar jag med att kunna jobba i Timrå, Sundsvall, Hudiksvall, Ånge, och Härnösand. Idag är det 230 anmälda jobb i dessa kommuner.

Från Härnösand kan jag jobba i Härnösand, Timrå, Sundsvall, Kramfors och Örnsköldsvik(?). Antalet lediga jobb är 310 i dessa kommuner.

Från Vännäs kan jag jobba i Vännäs, Umeå, Nordmaling, Bjurholm och Vindelns kommuner. Antalet lediga jobb i dessa kommuner är 238 stycken.

Det verkar vara egalt var jag bosätter mig. Antalet lediga jobb är ungefär detsamma för alla orter. Undrar varför jag kollar detta? Sedan 1999 är det "96 arbetsgivare har läst ditt CV senast 2007-06-26 kl. 18:34" som det står på min sida på Platsbanken. Det tycker jag säger en del om hur attraktiv jag är på arbetsmarknaden. Idag är jag knappast mer attraktiv med tanke på tilltagande ålder och de begränsningar som operationen har medfört ifråga om lämpliga sysselsättningar. Tror jag skiter i arbetsmarknaden och väljer bostadsort efter bostad och kringliggande miljö i stället.


Ps. Att detta inlägg ser ut som det gör beror på att jag försöker minnas hur jag handkodade hemsidor en gång i tiden. Detta sedan Kontext ställt frågor om formatering. Minnet är dåligt så jag får nog leta fram "Killer Web Sites" eller någon annan litteratur i HTML-kodning. Jag är ingen anhängare av att friskt blanda stilar och storlekar i ett dokument men ni får tåla det. Jag testar! Ds.

Semester?

Semester. Ja, smaka på ordet. Visst är det härlig sommarledighet i ordet som vi lånat in från latinet. För de flesta arbetande är det en efterlängtad period då de kan unna sig att göra något som bryter arbetsårets jämna lunk. För den arbetslöse kan ordet semester i stället bli en plågsam påminnelse om hur skör och bräcklig ekonomin kan vara. 20 % av svenskarna gjorde ingen semesterresa eller hade tillgång till ett fritidshus förra året. Hur många av dessa 20% utgjordes av arbetslösa? Jag vet inte, men märker idag hur tveksam jag är till att göra något "semesterliknande" under sommaren. Jag märker också att övergången från sjukpenning till aktivitetsstöd hotar min ekonomi under just det här årets sommarmånader. Normalt har sommamånaderna inneburit lättnader i ekonomin och medfört att det funnits ett visst överskott i plånboken. Ett överskott som medgivit kortare "semesterresor" då jag kunnat hälsa på släkt, vänner och bekanta. Men icke så i år.

Visst vore det trevligt att segla i Mälaren och åka motorbåt genom Stockholms skärgård. Eller att göra en husesynsresa längs Norrlandskusten för en okulär exteriörbeiktning av de intressanta hus jag funnit på Internet. Men i år präglas sommaren av stor osäkerhet kring intäkter och utgifter. Jag vet ju att pengarna på kontot täcker de räkningar jag fått så här långt. Men jag vet inte när mina två sjukdagar utbetalas. Och jag vet inte när mina tolv dagar med aktivitetsstöd utbetalas. Kommer de i slutet av juli, vilket jag hoppas, så kommer det att finnas ca 2.500 kroonor att leva på fram till nästa utbetalning i slutet av augusti efter överföringen av pengar till mitt "huskonto". Med en trasig varmvattenberedare under trappan så känns det inget vidare just nu.

Tänk om pengarna inte kommer förrän nästa månad? Jag vill inte hamna i kronogfogdens register med en betalningsanmärkning bara för att jag har oflyt med intäkter och utgifter under en sommarmånad. Snickare, sitt still på din häck och bliv vid din bäck! Bon ton roulez!

Perkele

Jordfelsbrytaren löser ut och varmvattenberedarens säkringar ryker. Jordfel! Blir till att bära in ved så jag kan värma vatten på spisen. Eller klura ut var felet är och försöka fixa det. Eller beställa hem en reparatör. Dä kôst dä.

Hjärtklappning

Idag höll jag på att köra in i sidan på en bil med en ung kvinna och ett barn i, när jag var iväg och handlade. Hon stannade vid stoppskylten i Totra som hon ska. Sedan körde hon ut rätt framför mig! Jag tvärnitade och tutade samt lyckades undvika att smälla in i hennes bakdörr eller bakparti. Varje sommar sätts hastigheten ned till 50 km genom Totra för det är många barn och andra som besöker badet. Hade tillåten hastighet varit 70 km som det är resten av året så hade vi smällt. Om hon hade tänkt korsa vägen i stället för att svänga vänster, så hade Wilma varit tillplattad i nosen nu.

Det är inte bara kärlek som ger hjärtklappning.

Man må schwettes nalta

Inte mindes jag att det var så jobbigt att klippa gräs. Efter att ha tankat klipparen så lyckades jag få igång den. Drog den efter mig genom det 25 – 30 cm höga gräset framför ladugården. Försökte jag skjuta klipparen framför mig så stannade den ofelbart. Men gick gjorde den så länge jag drog den efter mig. En fantastisk maskin! En vanvårdad Klippo av årsmodell 1987 med en Briggs & Stratton motor på 3,5 hk. Trots att den gör tjänst både som jordfräs och slåtteraggregat så går den stånkande och frustande år ut och år in. Den bara går och går! Det kan man inte säga om dess husse. Efter tjugo minuter så började je schwettes nalta och känna att mina krafter sinade. Konditionen är verkligen urusel! Nu är det bara sju - åtta gånger så mycket kvar att klippa. *suck* Men jag ska väl ha något att göra och gnälla över i morgon också?

Jämrans trötthet

Det är ett elände att jag inte kan sova på nätterna. Igår kom jag i säng före midnatt men jag vaknade halv fyra i morse. Försökte somna om. Gav upp kvart över fyra och gick upp. Jag är trött! Trött och nu än mer trött. Tröttare än tröttast. Vad hjälper det att försöka sova en stund i soffan när jag ständigt får spring i benen av tankarna på kaffe, arbete, hus och lägenhet. Kollade genom lediga platser i Västmanland, Dalarna, Uppland och Gävleborg igår. Sedan fortsattes det med att söka bostad. Hus och lägenheter i Gävleborg, Västernorrland och Västerbotten.

Det finns fina hus. Hus som ser välvårdade ut. Åtminstone om man ska tro fotografierna av utsidorna. Igår fann jag ett stort hus i Norrfors, 35 km från Nordmaling. Tre lägenheter fördelade på 300 kvm. Pris 250.000 kr. Hade jag haft en drös med barn och barnbarn kunde det kanske ha varit ett alternativ. Då kunde de få låna lägenheterna på övervåningen om de hälsade på, medan jag huserade i tre rum och kök på 150 kvm i bottenplanet! Men Norrfors? Känns ungefär lika långt från allting som Resele. Om huset i Norrfors är stort så är banvaktsstugan Olstorp i Tvärålund desto mindre. Liten stuga och fin! Samt billig vill jag minnas. Billig? Nja. Priset per kvm är ju ca 2.000 kr högre än för "hyreshuset" i Norrfors. Så vad som är billigt eller inte kan ju diskuteras från olika infallsvinklar. Undrar vilken driftskostnad det är för ett vedeldat hyreshus? Hmm...ksnske är jag en fena på att vara hyreshaj? Frågan är dock om jag ska bo i hus överhuvudtaget?

Lägenhet är nog det mest realistiska alternativet. Tyvärr. Var hamnar jag då? Sundsbruk? Härnösand? Vännäs? Gudarne vet.

Vad kan man lita på?

Den 26 juni fick jag besked från Försäkringskassan att mitt aktivitetsstöd skulle bli 223 kr per dag. Dagen därpå, den 27 juni, kom ett ändringsbeslut. Min ersättning skulle bli 596 kronor fr o m den 25 juni. I går kom så ytterligare ett ändringsbeslut. Nu ska min ersättning vara 642 kronor fr o m den 2 juli! Har jag då 596 kronor per dag mellan den 25 juni och den 2 juli? Eller är det en "karensvecka" som gäller? Jag tror jag blir kollrig i skallen. Vilket beslut kan man lita på?

Nu har jag i alla fall fyllt i en "försäkran" för perioden 25 juni – 10 juli. Ska bli spännande att se om ersättningen utbetalas i slutet av månaden och om den räcker till nästa utbetalningsdag. Måtte elräkningen vara "överkomlig" denna gång.

Flytkorvar & sjunkbomber

Från diarré och flytkorvar till sjunkbomber. Den ena dagens tarm är inte den andra lik. Men idag skiner solen!

Bygga hus? Ett skithus!

Fan också. Här har jag virrat runt och letat efter min bok om hur man bygger lerhus. Men inte fann jag den *suck*. Den dyker säkert upp. Därom är jag fullt och fast övertygad. Det vore väl häftigt att bygga ett lerhus av lera, halm och hästskit? Ett skithus! Kanske ett litet växthus? Eller åtminstone en friggebod?

Nåja...ska jag vara riktigt ärlig så kommer nog lerhuset att stanna i fantasins värld. Det är för sent i livet känns det som.

Sexiga skinkor

Där låg jag bekvämt slappande i soffan, mumsande på mitt wienerbröd, sippande på mitt kaffe och zappande mellan TV-kanalerna när träningsmaskinen Orbitrek Elite visade sig. Inte visste jag att man ska gå baklänges för att få sexigare skinkor. Det är sant! Det påstods det i alla fall i reklamen. Nästa gång jag ser någon gå baklänges så vet jag varför. Jag undrar om kräftgången i mitt liv har givit mig sexigare skinkor och inte bara slappa och skrynkliga skinkor? Ursäkta, men jag tvivlar.

Grå morgon

Igår gick jag till sängs klockan halv tio. Vaknade halv fyra i morse och var tvungen att gå på toaletten. Diarré! Somnade i alla fall om och vaknade halv åtta. Trots att jag sovit så länge så känns kroppen trött och tung. Den har inte vaknat än.

Jag vet att vägen ut går via ett jobb men var finna ett? Innerst inne är jag övertygad om att jag aldrig mer kommer att finna ett "riktigt" jobb. Jag kommer förmodligen att pendla mellan arbetslöshet och tillfälliga anställningar samt arbetsmarknadsåtgärder, resten av mitt liv fram till pensionen. Vad hjälper det att jag är "nästan gratis" arbetskraft? Ser mig ingen väg ut och bort härifrån. Inte blev det grå morgonhumöret bättre av att läsa nedanstående pressnotis från Amnesty till morgonkaffet.

"Steningen av Ja'far Kiani är en avskyvärd handling, säger Amnesty i ett uttalande på måndagen och kräver att avrättningen av hans medåtalade inte verkställs.

Trots starka protester från människorättsorganisationer och flera utländska regeringar stenades Ja'far Kiani till döds den 5 juli. Han dömdes till döden tillsammans med Mokarrameh Ebrahimi för elva år sedan för att de hade haft en utomäktenskaplig förbindelse och avrättningen var ursprungligen planerad att verkställas offentligt den 17 juni, men provinsens högste domare ingrep då och beordrade att avrättningen skulle stoppas.

Ja'far Kiani och Mokarrameh Ebrahimi har suttit i fängelse i Choubin i Takestan i västra Iran i elva år. Parets två barn uppges befinna sig i fängelset tillsammans med modern. Efter avrättningen av Ja'far Kiani finns det nu stor tisk för att även Mokarrameh Ebrahimi kommer att stenas till döds.

Omvärldens protester mot att Iran verkställer steningsdomar har varit mycket starka under flera år. I december 2002 infördes ett tillfälligt stopp mot stening och ett lagförslag om att förbjuda stening överlämnades till Irans högste ledare Ayatolla Khamenei, något beslut har dock inte fattats. Den 21 november 2006 förnekade den dåvarande justitieminister i Iran, Jamal Karimi-Rad att steningar förekom i Iran, detta trots att två personer hade stenats till döds i maj 2006. Enligt Amnestys uppgifter sitter idag minst sju kvinnor och en man i iranska fängelser, dömda till döden genom stening.

Amnesty motsätter sig dödsstraff i alla fall, det är ett grymt , omänskligt och förnedrande straff. Att avrätta någon genom stening är särskilt grymt. och särskilt avsett för att orsaka så mycket lidande som möjligt. Fången grävs ner till midjan, om det är en man, och till brösthöjd om det är en kvinna. Stenarna som används ska vara "lagom" stora så att processens blir utdragen och inte dödar omedelbart."

Jag kännner mig nedstämd och modstulen idag.

Eldarväder

"The sky is crying"...gnällde Rice Miller (Sonny Boy Williamson nr 2) fram i munspelet. "Himlen gråter", sjunger Per "Peps" Persson. Sant. Himlen gråter och den har gråtit länge nu. Kallt och uschligt är det idag. Eldarväder!

Diskterapi enligt Sisyfosmetoden

Disk förökar sig under natten meddelst delning. Ny disk på bara några få timmar. Ständigt ny njutning! Ett nutida straff för Sisyfos!

Diskterapi enligt Bagarberta

Låt dina händer smeka genom löddret... känn de olika strukturerna och formerna... känn den glatta ytan då det är rent - skölj torka av bänken släpp ut vattnet - låt alla dina bekymmer följa med diskvattnet - NJUT!

Gråmorron

+14°C och regn. Idag igen. Undrar om det varit ett helt dygns uppehållsväder de senaste veckorna? Minns faktiskt inte. Däremot minns jag att jag en förmiddag eldade i kakelugnen för att det kändes rått och kylslaget i huset. Idag är det åter eldarväder. Mängden regn som fallit här är nog ändå inget mot det regn som fallit över mellansonen på hans cykelsemester. Först var de dyngsura i Småland och nu är de dyngsura i Skåne. Surt, surt, surt.

Idag är jag trött som en röd gris. Om nu röda grisar är trötta grisar och inte bara kokta grisar.

1.360.000 kronor

Så mycket betalade en "galen" engelsman för en grottbostad med stenväggar utan el och vatten. Grottan har en dörr in i en sandstensklippa. Eldstad, sovrum och vardagsrum är uthuggna ur klippan. Grottan var senast bebodd på 1940-talet och såldes sedan den förre ägaren dött.

"Britterna är inte riktigt kloka", sa Obelix. Ibland är jag böjd att hålla med honom. Var hittar jag sandstensklippor som lämpar sig för en grottbostad?

Täysjyvä

Idag har det verkligen varit en hemsk dag. Högt blodsocker och en trötthet som inte vill lämna kroppen. Jag vet inte om tröttheten beror på blodsockervärdet eller om den kommer sig av att jag "grubblat" över hur framtiden ska bli. Inte försvann tröttheten trots att jag sov en stund på förmiddagen. Men den lättade något.

Eftermiddagen har mest gått åt till att undersöka om det finns hus och lägenheter i passande lägen och prisklasser. Ju mer jag surfade runt på Hemnets hemsida desto längre mot norr kom jag. När jag nått trakten av Piteå så gav jag upp. Det är inte helt lätt att hitta rätt boende men utbudet av billiga hus är stort i "oattraktiva" lägen. Många hus är "renoveringsobjekt" lite vid sidan av allfarvägen. Sådana hus går fetbort. Men det finns många "intressanta" hus i Höga kustenområdet. Än fler i närheten av Kramfors.

De hus jag minns bäst just nu är det lilla huset i Resele, ett litet billigt hus i Banafjäl, ett litet hus i Hällnäs och en fd. församlingslokal(?) i Håknäs. Husen i Resele, Banafjäl och Hällnäs är små enplans villor med källare som passar en liten skrynklig gubbe under hans sista år. Det lilla moderna huset i Banafjäl kostar dessutom bara 120 tkr! 5 tkr mindre än huset i Resele! *ler* Men huset i Hällnäs har en nyinstallerad pelletspanna!

Det mest spännande huset är nog församlingslokalen i Håknäs, Nordmaling. Ett hus med möjligheter för den "kreative". Dessutom renoverades det för 25 år sedan och ser "asbra" ut invändigt. Åtminstone på fotografierna. Men kräver ombyggnad av kök och byggnation av badrum samt tvättstuga om det ska fungera som privatbostad.

I den mån driftskostnaden är känd verkar de flesta småhusen ha en driftskostnad på 30 – 35 tusen om året. Då infinnner sig frågan om jag har råd med att bo i ett hus? En 2-rums insatslägenhet i Holmsund kostar 80.000 kr och månadsavgiften är 2.887 kr. Exkl hushållsel. Att hyra en lägenhet är generellt dyrare per månad. Men, men...har jag råd att bo?

Danske bolån erbjuder en enkel "omvänd boendekalkyl" där man ska skriva in den månadskostnad man vill betala (3.500 kr), inkomst och kontantinsats. Oavsett vad jag skrev så medgav inte ekonomin köp av eget boende. Det kvittade om jag tjänade 13.000 eller 20.000 i månaden. Det kvittade om jag lade 15.000 eller 150.000 i kontantinsats. Jag har inte råd med eget boende! Å andra sidan så uppfyllde jag de ekonomiska villkoren för att få hyra önskade 2-rumslägenheter i Hudiksvall. Trots att jag angav 13.000 som inkomst. Hyra har jag råd med, men köpa bostad har jag inte råd med. Enligt Danske Bolån.

Jag gjorde också en boendekalkyl hos Handelsbanken på ett hus som kostade 175.000. Minns jag rätt så skulle boendekostnaden bli 3.064 i månaden om jag lånade 90% av priset. Men jag har väl inte råd...suck.

Nu ska jag grubbla vidare över en pizza. Täysjyväpizza!

Njutning

Jag har njutit. Nästan alla bestick, flata och djupa tallrikar, "hundskålar" och glas står i diskstället. Pojkarna och jag vet verkligen hur man skapar njutning åt diskens häxmästare. Nu har vi ätit Spagetti Bolognese. Jag ska ta en sväng förbi soffan.

Sedan ska jag njuta igen i detta evinnerliga kretslopp.

En fundring

Redan tidigare har jag haft funderingar på att lägga om min ekonomi. Eller snarare lägga om min obefintliga ekonomi. Bara som ett test inför framtiden.

Detta skulle ske genom att jag beräknar hur mycket pengar det blir att leva på varje månad om jag lever på min förväntade pension. Idag är den förväntade pensionen vid 65 års ålder 10.300 kr/mån. Det blir 123.600 kr om året före skatt. Grundavdraget är 25.500 kr. Kvar att skatta för blir 98.100 kr. Skattesats inkl. begravningsavgift är 32,57%. Skatten som ska betalas blir 31.951 kr. Kvar är då 66.149 kr + 25.500 kr. Det ger 91.649 kr i årlig pension efter skatt. Eller 7.637 kr/mån. Å det ska man leva på!

Nu är det i alla fall uträknat. Kanske är det dags att sjösätta planerna på "lev på din pension"?

Regn ute och regn inne

Det regnar. Inte bara ute utan även inne i mitt sinne. Grå åskmoln drar fram mellan tinningsloberna. Igår fick jag besked från Försäkringskassan att min ersättning från borgarpackets jobb- och utvecklingsgaranti blir 223 kr/dag. Snacka om fritt fall! Jag trodde i min enfald att jag fortfarande var kvalificerad för den högsta ersättningen – 680 kr/dag. Idag kom det ett ändringsbeslut. Jag kommer att få 65 % av ersättningen. Eller 596 kr/dag i fortsättningen. Från 680 kr till 596 kr. Det blir brutto 1.765 kronor mindre att leva på per månad. Efter skatt blir det 1.120 kronor mindre i plånboken. Undrar var jag ska ta't?

Tydligen räknas tidigare ersatta dagar, (A-kassa och aktivitetsstöd) retroaktivt. Detta kände jag inte till. Jag hade naivt kalkylerat med högsta ersättningen i ytterligare 450 dagar eftersom jag har barn under 18 år. Men så blir det icke. Det blir till att göra ytterligare ett par hål i livremmen och snörpa åt.

Så då blir det en "tankesväng" till. Var spara eller hämta hem penningarne? Svartjobb eller flytta?

Hört och sett den 2 juli

I gårdagens Rapport fick regeringen kritik från arbetslivsforskare (IFAU) för sin ensidiga satsning och fokusering på ungdomars arbetslöshet. Efter den 1 juli får den som anställer någon mellan 18 och 24 år halverad arbetsgivaravgift. Forskarna tyckte att satsningen ska vända sig mot dem som har det svårt på arbetsmarknaden.

En "ungdom" mellan 18 och 24 år går i genomsnitt arbetslös 57 dagar innan han/hon får en ny anställning. För en person i kategorin 55+ tar det i genomsnitt 214 dagar innan han/hon får nytt jobb, enligt Rapports undersökning.

Hur många dagar i genomsnitt går då en person i kategorin 59+ arbetslös?

Kära läsare

En tacksamhetens ros till Er mina kära läsare för att Ni läser och kommenterar! Ni lyser verkligen upp min tillvaros trista grå dagar.

Löftenas land – The Killing Floor

Igår kväll var det dags för ännu ett avsnitt i serien "Löftenas land". Fem miljoner svarta kom från bomullsfälten i sydstaterna med en dröm om ett nytt liv. De reste från Mississippi och Alabama med drömmen om ett människovärdigt liv i "The Promised Land".

En redan framgångsrik Chester Arthur Burnett – Howling Wolf – kom farande till Chicago i en splitterny bil, med 4.000 dollar och ett skivkontrakt på fickan. Han var definitivt ett undantag.

Majoriteten kom med tåg eller buss. Florida Denton klev av bussen med 10 cent i skon och inget i fickorna. Jobb fanns det alltid. Särskilt för dem som kom från Mississippi. Om inte annat så fanns det alltid jobb i tvätterier eller på slakthusens "Killing Floor".

Killing Floor

I should'a quit you, long time ago
I should'a quit you, baby, long time ago
I should'a quit you, and went on to Mexico

If I ha'da followed, my first mind
If I ha'da followed, my first mind
I'd'a been gone, since my second time

I should'a went on, when my friend come from Mexico at me
I should'a went on, when my friend come from Mexico at me
I was foolin' with ya baby, I let ya put me on the killin' floor

Lord knows, I should'a been gone
Lord knows, I should'a been gone
And I wouldn't've been here, down on the killin' floor

by Chester Burnett a.k.a. Howlin' Wolf

De migrerande svarta som kom till friheten i Chicago upptäckte efter några år, att de hade jobb och tjänade pengar, men de var instängda i ett getto – South Side Chicago – där livet t.o.m. var farligare än i det öppet rasistiska Alabama. De bodde som råttor i fallfärdiga ruckliga hyreshus söder om 63rd Street utan möjlighet att flytta. Försökte de flytta så utsattes de för förföjelse av sina vita "grannar". En äldre vit kvinna berättade att åsynen av "negroes" i området gjorde henne yr och illamående. 1960 var Chicago den mest segregerade staden i USA och medborgarrättsrörelsen spirade i staden.

Jag har ofta funderat på om det skapats "bra bluesmusik" efter ca 1960. Musik med "nerv" och artistens personliga uttryck. Musik som inte bara är en inlärd upprepning av andras blues. Givetvis är det så, att med förändringar i samhället så förändras också musiken och dess innehåll. Men den tanken får bli föremål för en egen "grubbla" någon gång i framtiden.

En ordentlig gubbe?

Idag ställde jag mig vid diskhon och diskade efter middagen medan kaffbryggaren puttrade i bakgrunden. Jag som annars inte brukar diska, innan allt porslin i skåpet är slut, diskade direkt efter det att vi ätit färdigt. Nu undrar jag om jag håller på att bli en ordentlig gubbe? Eller var det undantaget som bekräftar regeln?

Kanske håller jag på att bli sjuk?

Nyordning

I morgon den 1:a juli får Sverige 16 nya lagar och 44 nya förordningar. Undrar om "krångelsverige" verkligen blir mindre krångligt under borgarnas styre?

För arbetslösa, sjukskrivna och andra utsatta grupper stundar i varje fall kärvare tider. Det är lätt för makten att sparka på dem som redan ligger.

Det måste hända nå't

Hela våren har en av mina bröder gått omkring och klagat över att det inte händer något i livet. Jag har mest uppfattat det som ett utslag av rastlöshet i en ny situation. Jag har tänkt att hans tankar på att bygga båt eller husbåt haft sin grund i en livslång vana att ständigt vara i farten på fritiden. Det har varit fotboll och ishockey. Både som spelare och tränare av herr-, dam- och juniorlag. "Det händer inget i livet", klagade han. Sysslolösheten är svår att bära.

Hux flux blev han nyligen med båt. Ett renoveringsobjekt. Efter detta har han varit som uppslukad från jorden, säger modern. Ett mirakel, säger jag. Äntligen har han ett projekt! Nu tror jag inte att den träfolka han skaffat är i lika dåligt skick som den segelbåt jag fotat, men förhoppningsvis räcker hans projekt längre än en sommarfluga.

Tror jag måste ta en sväng förbi vid tillfälle och se hur en åtta meter lång Folkbåt tar sig ut när slöjdläraren har renoverat.

Cykel på vift

Detta är min cykel. Innan den for iväg på semester. Först for den till Stockholm per bil. Sedan for den iväg på semester mot Skåne. Mellansonen lånade min cykel för att tillsammans med en kamrat cykla från Stockholm, genom det småländska regnet, till Skåne. De hade inte räknat med dåligt väder. Eller också struntade de i väderleksutsikterna. Kanske är det alltid sol och värme i deras sinne? Eller också saknar de varje förmåga till planering? Sonen drog iväg utan ombyte med undantag av ett gäng kalsonger fastknutna på pakethållaren. En presenning i stället för tält och en bunt varma koppen istället för riktig mat. Men så blev de blöta och frusna också. Sist de hördes av var de i Hjo och hade tagit in på ett vandrarhem samt ätit riktig lagad mat. Avbryta semestern? Aldrig i livet. Det ska mer till än lite väta och kyla för att stoppa dem. Mot Skåne på cykel och sedan tåget tillbaka till Stockholm. Därefter väntar Kalix och en bluesfestival. Sommarprogrammet verkar vara löst och studentikost planerat.

Avundsjuk blir jag på deras lättsinniga sätt att tackla problemen.

Pettson & jag

"Jag vet att jag är en ordentlig gubbe", säger Pettson. "Jag vet att jag hängde repet på den spiken på väggen" säger han oh pekar på en spik. "Nu hänger inget rep där. Är det du Findus som har tagit repet?", fortsätter han. "Gubbe, det har aldrig hängt något rep på den spiken. Repet ligger i däcket under bänken. Du har själv lagt det där", svarar Findus.

Pettson och jag är släkt. Jag vet att jag är en ordentlig gubbe. Ändå är inre och yttre oreda ett signum för mitt liv.

Exalterad är jag!

Jag känner mig upprymd och glad. Det har hänt saker på arbetsmarknaden! Äntligen dök det upp ett jobb som jag kan söka. Ett jobb som jag är väl kvalificerad för. Det finns t.o.m. två jobb att söka, men det är bara det ena av dem som jag hemskt gärna vill ha. Det andra verkar inte lika skoj.

Jag vill ha...vill ha...vill ha jobbet som transportledare. Trots att det bara är ett vikariat och innebär att jag ska arbetspendla 20 mil om dagen. Ska bara studera platsannonsen noggrannare, kontakta AF och fila på en ansökan. Sedan ska jag på anställningsintervju! Eller ska jag inte?

Vem anställer en gammal gubbe?

Det är obegripligt

men nu går bilen som den ska. Lite Ki-Akut i tanken för rengöring av bränslesystemet och bilskrället startar snällt. Inte rycker hon vid kraftigt gaspådrag heller. Var det bara "skit i förgasaren" som var problemet? Jag vägrar tro att felet är så enkelt.

Det är något märkligt med bilar. De är som kvinnor. Helt obegripliga.

Sweet Home Chicago

’Sweet Home Chocago’ är en låt som varje bluesband har på sin repertoar. Lite grann av ”When The Saints Go marching In” i bluessvängen. En låt som gett klirr i kassan till den som äger rättigheterna. Mannen som äger rättigheterna har inget med låtens tillkomst att göra. Har ni hört eller läst det förr?

Han, Stephen LaVere, är inte ens släkt med Robert Johnson. Johnson är bluesmusikern som sålde sin själ till Djävulen och spelade in ’Sweet Home Chicago’ 1936. Johnson dog fattig 1938, efter att ha druckit ett glas whiskey som spetsats med stryknin.

1973 övertalade LaVere, Johnsons äldre halvsyster Carrie Thompson, att dela royaltyn med honom. Ett avtal som gav en slant både till LaVere och Thompson's arvingar. 1990 gav Columbia ut CD-boxen ’The Complete Recordings’’. Boxen blev världens mest sålda bluesskiva genom tiderna med över en miljon sålda ex istället för de beräknade 20.000. Efter skatt kunde LaVere och Thompson dela på 2,6 miljoner dollar. Idag går hälften av intäkterna till LaVere och den andra hälften till en pensionerad lastbilschaufför som bevisade i rätten att han är Johnsons ”out of wedlock son” . Det där sista får ni översätta själva. Ni har väl fantasi?

Det verkar alltid vara någon annan än artisten eller upphovsmannen som tar stålarna. Har vi hört eller läst det förr?

Källa bl.a.:
”'Sweet Home Chicago’ leaves sour taste for some” som Steve Knopper skrev i Chicago Tribune den 30 maj 2002. (http://www.knopps.com/CTSweetHomeChicago.html)

Löftenas land

så heter serien om migrationen från Mississippi till Chicago. Såg det andra avsnittet i kväll. Skitbra serie, tycker jag, för den ger en fyllig bakgrund till den svarta bluesmusikens texter och uttryck.

"Oh baby, don't you want to go
Back to the land of California, to my sweet home Chicago"
Sweet Home Chicago* (Robert Johnson)

För att ta sig mot friheten i norr kunde man ta ett godståg. Eller "the Peavine" till Memphis. Eller kanske lösa en biljett på "the Dog" (Greyhound bus). När "the Mason-Dixon line" passerades i Cairo, Illinois fick man sitta var man ville i bussen. I Chicago hamnade de flesta i South Side. En medverkande berättade att han hade 6 dollar i månaden som "house boy" på plantagen. I Chicago fick han jobb 30 minuter efter ankomsten och lönen var 25 dollar i veckan. Dessutom nekades de inte rösträtten! Chicago var "the Promised Land".

"I didn't need no steamheat by my bed
'Cause the girl I had kept me cherry red.
But I left that town. Yes, I left that town.
When I left out of S:t Louis. You know I was Chicago bound."
– Chicago Bound, Jimmy Rogers –

Chicagos dragningskraft var stor!

* "Sweet Home Chicago" is a popular blues standard in the twelve bar form. It was first recorded and is credited to have been written by Robert Johnson.[2] Over the years the song has become one of the most popular anthems for the city of Chicago, Illinois, despite ambiguity in Johnson's original lyrics.

Johnson recorded the song during his first recording session in November 1936, and it was released on Vocalion Records (Recording Number 03601). He gives a stirring performance, with a driving guitar rythym and a high, near-falsetto vocal. It was a limited release race record, and was not a big-seller. The song's popularity grew only after Johnson's death in 1938.

Skriver Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Sweet_Home_Chicago

Gasade bilen

Kopplade in motorvärmaren. Inte hjälpte det. Drog mig till minnes att jag sett en burk med startgas någonstans. Efter en stunds letande fann jag en nästan tom burk. Gav Wilma en dos gas rätt in i lungan. Då startade hon! Jag undrar om det kan vara kallstartsanordningen som djäklas? I så fall vill inte bilen starta för att den får för mycket bränsle och blir "sur". Får nog åka omkring med startgas i bilen. För säkerhets skull.

Dessutom rycker bilen till när jag ger kraftig gas. Kan det bero på skit i insprutningen? Blir till att köpa en flaska STP och slå i bensinen. Ska testa i morgon.

För övrigt så ösregnade det när jag lämnade affären. Skjortan var som ett läskpapper. Skönt är det med en brasa i kakelugnen idag.

En följetong

Bilen vill inte starta idag heller. Jag körde den igår och parkerade den som vanligt. Nyss när jag skulle starta bilen för att åka till affären för att kompletteringshandla så vill inte skrället vara med längre. Hjälpte inte att torka ur fördelarlocket. Bilfan vill bara inte tända till. Å jag som behöver bilen i morgon. Ska startproblemen bli en följetong innan jag kommer in till stan och får fatt på nya tänddelar?

Irriterad

Idag är det inget vidare. Jag är irriterad och less på skrället. Igår polerade jag av oxidationen på lacken och vaxade bilen. Idag ville inte skrället starta. Lite slipning i fördelarlocket hjälpte. Bilen startade. Då såg jag att ett rör i kylsystemet rostat sönder. Det drippar och droppar från det! Har det rostat sönder efter bara 25.650 mil? Hatar att behöva skruva i bilen. Ändå är det bättre att göra det nu medan det är sommar. Minns ännu har det var att ligga under en bil i snöstorm och byta startmotor. Ett helvete var det! Under de år som vi haft Wilma så har vi bara kört och lämnat henne på service. Sedan har vi bara kört än mer. Så ska det vara! Bilar ska bara fungera!

Blir till att göra omprioriteringar nu. Tändstift, tändkablar, fördelarlock, rotor och ett rör. Blir säkert ett par tusen spänn innan det är klart. Jag som hade räknat med att beställa fotopapper och kemikalier till höstens övningar. Men det blir inget beställande. Inte just nu i alla fall. Usch, va less jag är.

Midsommar

Idag är det midsommarafton. Den dag då sommaren står på sin prunkande höjdpunkt. Årets längsta dag är tillända och snart viker ljuset för nattens mörker. Från och med nu så blir dagarna kortare och kortare. Innan man vet ordet av så är hösten här. Min sommar vart tog du vägen?

En stillsam midsommarafton framför TV-n. Har sett det första programmet av fem om migrationen från Mississippi till Chicago under åren 1940 - 1960. Tyvärr minns jag inte seriens svenska titel. Kan det ha varit "Det utlovade landet"? Den engelska titeln är i alla fall "The Promised Land" och handlar om 5 miljoner svarta amerikaners dröm om ett värdigare liv i frihet. Visas på Kunskapskanalen. Rekomenderas varmt. Säger jag som är insnöad på amerikansk bluesmusik *ler*. Ha det gott världen!

Köpt sysselsättning

Drog mot Micro i Valbo. När jag körde E-4:an söderut så körde jag länge med hakan mot bröstet. Mil efter mil, med bil efter bil, som Ville, Valle och Viktor sjöng en gång i tiden. Bilkön var säkert på väg mot norr för att uppleva midnattsolen på årets längsta dag. T o m en Hummer kom på väg norrut. Undrar om föraren sett filmen "how to drive a hummer in iraq"? Det har inte jag trots att jag lämnat över filmen till sonen för att han skulle visa mig den på sin dator. Vi har som helt olika dygnsytm. Min son och jag.

Handlade mig lackrengöring, rubber, billack och en uppsättning lampor. Jag har köpt mig helgsysselsättning.

Fixat

Efter att ha letat reda på fd. hustrus eminenta sladdlösa borrmaskin. liten borr och en grispitt så var det dags för en dust med låscylindern. Innan jag började så kände jag på "klacken" med polygripen. Klacken rörde sig! Efter lite juckande fram och tillbaka på klacken, så kunde jag konstatera att låset funkar igen!

Lite 5-56 och våld löser det mesta!

Bilskrälle!

Ibland känns det trist. Cylindern i bagageluckan vill inte vara med mer. Det går inte att låsa upp bakluckan utifrån. Det går inte att vrida om cylindern. Jag blir så less på bilskrället och alla "småfel" som dyker upp på skrothögen. Felen kommer krypande – det ena efter det andra. Är det inte en vajer i förarsätet, så är det bakrutetorkaren. Eller som nu låscylindern till bakluckan. För att inte tala om all rost som kommer på bakluckan och den vänstra sidan. Har inte bilfabrikanterna insett att vi fattiga konsumenter vill ha underhålls– och felfria bilar? Nog tycker jag att en låscylinder ska hålla skiten och slitaget borta under de första 20 åren av bilens livslängd. Eller åtminstone 30.000 mil. Det är väl inte för mycket begärt?

Lyckades i alla fall avlägsna "klädseln" på insidan så att det gick att få upp bagageluckan. Men att få bort cylindern på ett vettigt sätt går inte. Det är klart att det går, men jag vill inte åka omkring utan cylinder. Skulle naturligtvis ta bort den om jag visste att jag klarade av att reparera den. Nu vet jag inte. Ser den ut invändigt som en ASSA låscylinder? Eller går den inte att "lägga om"? Måste jag köpa ny cylinder? Just nu har jag dränkt in cylindern med 5-56 och SAE-20 olja. Får se om det kan rengöra och lösa skiten.

Jag är frisk

Idag på morgonkvisten var jag till familjeläkaren. Resultatet av besöket blev att jag är frisk. På måndag ska jag till Arbetsförmedlingen för att anmäla mig som arbetssökande. Visserligen med vissa reservationer ifråga om arbetsuppgifter, men ändå arbetssökande.

På ett sätt känns det helt okej. Jag känner mig pigg och "frisk" och behöver finna ett jobb. Å andra sidan så insmyger sig en viss besvikelse över att han inte föreslog sjukskrivning fram till augusti. Förra gången jag var till honom talade han om sjukskrivning över sommaren och på något sätt hade jag nog ställt in mig på en "ledig" sommar inför dagens besök. Nu förändras allt. Jag kommer t.ex. inte att kunna resa någonstans i sommar. Som arbetslös ska man befinna sig i hemmet. Eller få tillstånd av AF att resa. Dessutom är jag en smula orolig för hur de förändringar som regeringen har infört kommer att slå mot mig. Jag vet ju inte om jag ska stämpla eller om jag ska återgå till fd. aktivitetsgarantin. Det innebär också att jag kommer att börja ta av mina 450 "stämplingsdagar". För jag har väl 450 dagar? Det blir en hel del nyheter att sätta sig in märker jag.

Men samtidigt med alla dessa tankar kring konsekvenserna av dagens beslut, så insmyger det sig en lättnad. Jag är frisk och det är startskottet för ett "normalt" liv.

iTunes Radio

Jag glömmer oftast bort att "all världens musik" bara finns en knapptryckning bort i iTunes. I kväll har jag lyssnat en smula på "African Music Radio". Tror det fanns 110 stationer som spelade "internationell" musik. Lessnar man på en station så är det enkelt att med ett klick byta station och världsdel. Det finns musik för alla smaker tror jag. Men någon station som spelade strupsång hittade jag inte i kväll. Den finns säkert för den som söker. Men en "Tibetan Buddhist Internet Radio" finns. Och en station med "Bollywood Music" för den intresserade. Internet för in hela världens musik in i mina Altec Lansing högtalare. Idag är jag glad för att jag var "kräsen" när jag valde högtalare. Ljudet är bra. Särskilt med tanke på priset.

Att sonen flinar och undrar vad det är jag lyssnar på står jag ut med.

Mbube

Willie Mae 'Big Mama' Thornton hävdade att allt hon fick för sin inspelning av "Hound Dog" (1953) var $600. Trots att inspelningen sålde i 3 miljoner ex. och toppade R'n'B-listan i USA. Willie Mae dog ensam i största misär i ett rum på ett pensionat i Los Angeles.

Härom dagen såg jag filmen "A Lion's Trail" som handlade om åratals kamp för att den sydafrikanske kompositören Solomon Linda skulle erkännas som kompositör och få royalty för sin låt "Mbube" eller "The Lions Sleep Tonight" som den döptes till när kompositören George Weiss snodde melodin och satte text (tio ord) till den. Journalisten som drev kampen för Linda hade räknat ut att den sammanlagda tiden som melodin spelats i amerikansk radio var 285 år. Speltid som hela tiden gav skivbolaget och "kompositören" Weiss en jättehög med penningar. Pengar som han behöll för egen del, utan att skämmas det minsta, medan den ena av Lindas döttrar dog fattig i AIDS utan medicinsk hjälp.

Linda dog totalt utfattig 1962 men kampen ledde till slut till att hans arvingar fick del av det amerikanska skivbolagets inkomster, närmare 45 år efter hans död. Filmen fick en Emmy. Visas den 21 jun i SVT. Se den!

Sudden har vaknat

Vad lite det behövs för att den njurformade grå ullsudden ska komma till liv. Det räcker med en annons på Blocket om en 2-rummare i Härnösand för 40.000 kr och en månadsavgift på 2.268 kr. Eller ett litet hus i Resele för 125.000 kr. Det räcker för att det ska börja spraka oroväckande. Kors och tvärs far tankarna som alstras när suddens tvinnade trådar värms upp av tanken och fantasierna kring en flytt från huset.

Sedan infinner sig tvivlen och frågorna: Är det rätt och riktigt att flytta nu? Är det rätt och riktigt att flytta så långt som till Härnösand? Det handlar ju ändå bara om att stanna ännu ett år. Ännu ett år i ett hus som alltmer känns som en påtvingad exil från ett "eget nytt liv". Ett år under vilket jag kommer att "förtvina" än mer. Är det så? Kommer jag att sakta förtvina och befinner jag mig verkligen i exil från ett "eget liv"? Men frågan är: Varför ska jag vara kvar i huset? Ett hus som sonen kanske kommer att besöka varannan helg under hösten och vintern. Vilket pris betalar vi? Dels om jag flyttar nu och dels om jag stannar ännu ett år? Är jag kvar för att det passar fd. hustruns planer bäst? Kommer situationen att vara annorlunda nästa år? Eller kommer samma frågor att upprepas till leda även nästa år, utan att jag finner några svar? Eller är svaret enkelt? Jag är kvar för att inte tappa kontakten med sonen. Är det så enkelt?

Jag vet inte. Jag vet varken in eller ut. Vill och behöver flytta. Men … så snurrar allt igång igen. *suck* Tror jag måste kasta bort den svettiga, fuktiga och stinkande ullsudden som förpestar mina tankar. Jag tar en kaffe istället

Gummiträd är tåliga

Jag har ett gummiträd. Åtminstone säger den äldste sonen det. Jag litar på honom – alla krukväxters vän. Petandet i jorden har han gemensamt med sin mor. Jag vill minnas att hon t o m en gång gjorde ett romanutkast om krukväxter. Ja, egentligen tror jag att det mest handlade om hennes eget missnöje med sitt liv som krukväxt. Undrar om hon minns detta eller är det förnekelsen som gäller så här 35 år efteråt?

Mitt gummiträd slokar och ser ganska uttorkat ut, men har så här långt vägrat att ge upp. Nu får jag se om det hjälpte att leka tropisk storm med handduschen i badkaret och dränka det i vatten. Kanske ska det placeras i köksfönstret bland de andra bruna torkade och döda krukväxterna när allt kommer omkring?

Gummiträd är tåliga, men den enkla röda rosen utanför trappan är så mycket vackrare.

Humleräddaren slår till!

För vilken gång i ordningen denna sommar som jag greppat glasburken och plastbiten för att fånga in och rädda en "mumla" vet jag inte. Men det är många. De kommer inflygande genom de öppna fönstren och sedan hittar de mycket sympatiska humlorna inte ut. Då griper humleräddaren i mig in. Föser in dem i glasburken och släpper ut dem i det fria. Det är en handling som glädjer mig för humlor i trädgården lär vara ett tecken på en frisk miljö.

Annat är det med getingar. Dessa avskyvärda giftsprutande mördarmonster som också kommer in genom fönstren. Sedan flyger de runt runt i rummen på jakt efter någon att sticka sin dödliga gadd i. Gudskelov så slutar det oftast med att de sätter sig utröttade och irriterade på fönsterrutan. Är jag då i närheten så är det det sista de gör i livet. Det börjar bli en liten prydlig hög med getingar i ena salsfönstret. Dessutom ligger det ett par getingar på golvet under ett annat fönster. Må den Allsmäktige utrota getingarna från mitt hus och tomt! Men spara humlorna!

BMI ≈ 19,32

Uppstigen ur ett välgörande varmt bad denna kylslagna morgon, ställde jag mig på vågen. Den visade 60,9 kilo. Då jag har bestämt att vågen är en "glädjevåg" som visar exakt ett kilo för lite, så är min verkliga vikt 61,9 kilo. Det ger mig ett BMI på ≈19,32. Det är väl okej? Får nog börja vara lite mer observant på min vikt. Innan jag vet ordet av så väger jag kanske 65 kilo och har ett BMI på ≈20,29.

Blir till att tänka mer på vad jag stoppar i mig. Särskilt nu, då jag kan se att jag börjar fylla ut huden. Eller är det lösskinnet som sakta krymper och försöker anpassa sig till den nya Vildhunden?

Den ljuva sommartid...

Jag såg i hennes blogg att Bagarberta blivit rörd till tårar av skolavslutningen i kyrkan. Idag har jag också blivit rörd. Illa berörd. Inte för vad hon skrev eller för hur hon reagerade utan för att jag får som klåda i kroppen och spring i benen när jag hör präster mässa på om sommarlovets fröjder. Så olika kan det vara. Jag kan inte för mitt liv begripa varför skolavslutningen ska hållas i kyrkan till psalmsång och svartrockars tal. Jag trodde vi hade en icke-religiös skola i det här landet där all religion ska behandlas lika. Jag är allergisk mot påtvingade religiösa yttringar (utom negro spirituals och "svart extas" då). Det är säkerligen ett resultat av min uppväxt i ett icke-religiöst hem och min egen erfarenhet av långdragna trista skolavslutningar i kyrkan. Det är så att jag får rysningar längs ryggraden när jag tänker på lögnerna som överheten spridit från prediksstolen under seklerna med svartrockens hjälp. Att kyrkan i detta traditionsbundna konservativa bondesamhälle vill ha kvar skolavslutningen kan jag förstå. Det är nämligen enda gången på året som kyrkans bänkar fylls och endast ståplats erbjuds eftersläntrarna.

Det var skolavslutning idag. Det var tal och tal och åter tal. Sång och stipendieutdelningar till "bästa kamrat", bästa "hembygdsföreningshjälpreda" m.m. Idel gullegull och tramsstipendier. Inte ett stipendium som premierar studieprestation. Inte ett stipendium till "bästa elev" eller "framstående studieprestation". Nix, intet. Jag trodde i min enfald att skolans huvudsakliga uppgift var att lära ut kunskaper, skänka lärdomstörst och lära eleverna hur och var de finner kunskap. Med tanke på hur illa ställt det varit här ute med elevernas kunskaper så borde just detta betonas mer, tycker jag. Men icke då! Bästa "fikakompis" ska däremot ha ett eget stipendium. Nu är det över för denna gång och sonen kan njuta sitt sommarlov med näsan precis ovanför vattenytan.

Jag ska strax njuta en köttfärsbiff gjord på Hamrånge Highland Cattle. Ingen "scanburgare" för mig. Nix. Jag ska äta en närproducerad "highlandcattleburger". Första gången jag såg priset studsade jag. Visserligen var det världspremiär men 95 kronor kilot för nötfärs var skyhögt över vad jag kan tänka mig att betala. Sedan får det vara hur närproducerat som helst. Idag var priset bara 10% över priset på Scans köttfärs så jag slog till.

Antiklimax

Vilken besvikelse natten blev. Här hade jag bespetsat mig på en häftig upplevelse med 8-9 kraftiga blixtar i minuten och muller som skakar kroppen. Därav blev intet. De lovande blåsvarta molnen drog över och efterföljdes av ett strilande sommarregn. Först fram emot elvatiden på kvällen började det mullra och blixtra långt bort över havet i nordost. Åskan följde sin invanda rutt längs vatten och malmstråk och passerade på 2-3 kilometers avstånd från huset. Visserligen var blixtarna intensiva men det var långt mellan dem. Till slut lessnade jag på att vänta och gick till sängs strax efter midnatt. När jag vaknade var det solsken och endast små tunna vita slöjmoln på himlen.

Ingen vet var haren har sin gång, sa kärringen och knöt snaran i skorstenen. Uppenbarligen vet inte SMHI det heller. Åskväder klass 1. Pyttsan! Inte här i alla fall.

VARNING! VARNING!

SMHI har utfärdat en KLASS 1–VARNING för ett kraftigt värmeåskväder i natt över Svealand, med risk för kraftig åska främst i Dalarna, Gästrikland och Uppland, enligt SVT-Text. Klass 1-varning innebär hög sannolikhet för 500 blixtar i timmen inom ett område av 1.000 kvadratkilometer. Åskvädret väntas hålla i sig under natten och följs troligtvis av kraftiga regn och vindbyar, enligt SVT:s meteorolog Pererik Åberg.

En rekommendation är att dra ur sladdar till TV-apparater och datorer! Vem vet? Det kanske blir en upplyst, blixtrande och spännande natt i natt?

Mörka blåsvarta moln kommer sakta in över bygden från norr. Enstaka blixtar lyser upp på himlen. Det är nog dags att dra ur telefon, TV och dator. Det är dags för en häftig natt.

Sov gott världen!

Skinnvalkar

Jag har fått valkar! Tog av mig skjortan för jag tänkte att jag skulle kunna skaffa mig lite solbränna idag. Vem vet hur länge solen och värmen blir kvar? Till på tisdag säger SMHI, men jag litar inte riktigt på dem. Såvitt jag förstod skulle vi inte få något regn heller, men likt förbaskat så regnade det i natt och dessutom skvätte det lite grann tidigt i morse. Så jag litar inte fullt ut på SMHI.

Nåja, där stod jag utan skjorta och iförd ett par jeans, när jag fick syn på en spegelbild av en magerlagd figur i brygghusets fönster. Då såg jag. Det hängde valkar över byxlinningen! Nu var det mest tomt och löst skinn som hängde över livremmen, men det var valkar. Skinnvalkar!

Upp som en sol...

Igår var trädgådsmästaren hit. Efter det att hon klippt gräs och rensat i rabatterna så dök hon in i "verkstan" för att ta ut ämnen till ett par bänkar. Bänkar som hon ska ha på sin balkong i stan. När jag gick in i "verkstan" så möttes jag av en livgivande doft av terpener från nyhyvlad fura. Min livsande fick luft av doften. Gick in i huset. Skruvade isär skrivaren och "reparerade" matningen. Utan att det blev delar över! Sedan skrev jag ut några svartvita kopior.

Allt var frid och fröjd tills skrivaren började lämna tunna svarta streck från matarrullarna längs med papperet, och gula tunna streck tvärs över. Ibland är allt åt helvete! Nu sitter jag här med ett dussin kasserade utskrifter och funderar på hur jag ska komma åt att rengöra matarrullarna och munstyckena utan att behöva skruva isär maskinen än en gång. Kommer jag åt munstyckena utan att behöva skruva isär hela maskinen? Det är synnerligen irriterande när inte grejerna funkar som de ska. Förmodar att det enda som hjälper är att skruva än mer. *suck*

...med ärtgrön svans

Idag har det varit en dag för en "grubbla". För att nu låna ett ord från Kontexts blogg http://kontext.blogg.se Frågan jag ställer mig är hur i hela världen ska man lyckas vända en negativ "rebellisk" attityd gentemot skolan och vissa lärare till något positivt? Åtminstone såpass positivt att gossen satsar något på att klara sig ur skolan utan IG:n i betyget. Det kommer ju ett liv efter grundskolan också.

Här finns det en mycket begåvad, trevlig, social och verbal ung man som i vissa lägen förvandlas till en person med horn och ärtgrön svans. "En utmaning för alla pedagoger", säger rektorn. En person som "tar makten" i klassrummet, eller åtminstone försöker, om läraren "misshagar" honom.

Hans äldre bror sa till honom: "Vad ska du ha IQ till om du saknar passion?" Så är det nog. Passsionen – intresset – behövs för resultat. Jag har inte funnit något bra svar än på dagens "grubbla". Grubblan kvarstår: Hur får man en yngling att känna "passion" inför ett "trist" skolarbete?

Bilder av förändring

Jag fick ett mejl med ett länktips till Jan Jörnmarks bilder av förändring. Se http://www.jornmark.se Kändes märkligt att se bilderna och minnas hur det var en gång för mer än fyrtio år sedan. Andra bilder av Jörnmark har jag sett tidigare i ett annat sammanhang, men jag har inte sett bilderna från Svenska Rayon i Vålberg. Där har jag klängt på taken. Vi började jobba kl 4 på morgonen och slutade kl 22 på kvällen. Helg som söcken. Solen sken och uppe på taket var det fruktansvärt varmt, så vi tog 4 timmars siesta mitt på dagen. Vädret höll i sig under mer än två veckor. Två veckor då sprutan gick för fullt och vi tjänade 100 kronor timmen (rakt ackord) som delades på tre. Det var i mitten på sextiotalet. Dygnstraktamentet var då 33 kronor från första anställningsdagen till den sista. På den tiden balanserade jag längst ut på takkanterna medan jag drog och släpade 2x110 meter slang upp och ner längs väggen på den fyra våningar höga byggnaden. Idag vet jag inte om jag överhuvudtaget skulle våga mig fram till kanten för att titta ner.

Från Svenska Rayon for vi på sena söndagkvällen till Norrköping. På natten kom det ett skyfall i Vålberg och den nysprutade asfalten rann ner i spinneriet genom sprickor i taket. Maskiner för ett värde av 100.000 förstördes. Vi klarade oss eftersom lagbasen hade kollat väderleksutsikterna med flygets meterologer, innan vi sprutade det sista taket. Men försäkringsbolaget var nog inte glada. Inte heller KF, som ägde fabriken, tror jag.

Skönt är det också idag! Solen värmer så gott och det känns fint att sitta ute och tugga på en saftig solvarm tomat.

Den man älskar agar man

Så sades det mig under förra seklet. Den man älskar agar man. Det betyder väl att när kärlek uppstått, så visar den sig genom mängden hugg och slag föremålet för ens ömma låga får ta emot? Ju mer stryk – desto mer kärlek. Då blir det också så att den man slår – älskar man. Om inte öppet så kanske i det fördolda? Tänk vad älskad jag var som barn och hur mycket kärlek det finns i världen! Fotbollshuliganer som drabbar samman med varandra och andra. Poliserna som älskar "de svarta" vid G8-mötet. Och kärleken är besvarad! För att inte tala om hur mycket människorna älskar varandra i Irak och Darfur. De älskar varandra till döds. Nu har vi alla möjligheten att med satelliters hjälp se kärleken i Darfur. Det är bara att gå till http://www.eyesondarfur.org och se hur kärleken utvecklas mellan milisen och bybefolkningen. Amnesty International står bakaom satsningen.

Vad är det för djävla idiot som hittar på uttryck som "Den man älskar, agar man"?

Inför stadsresan

Nu är det fixat. Jag tog fram hårklippningsmaskinen och lät den svepa fram över ansiktets rynkor. Särskilt längs hals, haka och kinder. Bort for två centimeter grått skägg. Efter hårklippningsapparaten var det rakapparatens tur att polera ansiktet. Det duger inte att komma in till stan och se ut som om skogsmulle själv kommit till stan. Jag vill ju visa upp mig från min bästa sida för den trevliga diabetessköterskan i morgon. Sparade dock den borstiga mustaschen.

Någon måtta på slätstrukenheten får det allt vara!

Sonia går sönder

När jag återkom från Konsum så var trädgårdsmästaren i full färd med att klippa gräset. Jag känner mig gynnad som har egen trädgårdsmästare dvs. en hälftenägare som känner ansvar för skötseln. Tror att det beror på att det blir lite trist i stan. Betvivlar att hon ens har balkonglådor att peta i med sina gröna fingrar. Så när tillfälle bjuds tar hon en sväng med gräsklipparen. Klart att jag är glad för det men jag hade faktiskt bestämt att jag skulle klippa gräset i morgon. Nu blir det närmast lite efterputsning av slåttern under morgondagen. Jämna till gräset så att säga.

Som avslutning skulle trädgårdsmästaren kamma gruset med hjälp av ett skyffeljärn. Bäst hon går där och skyfflar så stöter järnet till ena benet på trädgårdsbordet. Benet viker sig och i gruset far kaffet, kaffekoppar, tillbringare och Sonia. Sonia är ett glas och Sonia går sönder. Allt annat håller. Sakta men säkert decimeras mitt innehav av dricksglas. Förra helgen var det sonen som knäckte ett glas och denna gång hans mor. Blir snart till att göra en inköpsrunda och se om det fortfarande går att köpa Sonia i trepack på Domus. Hm… nu för tiden heter det säkert Coop stormarknad eller något sådant? Ur led är tiden och namnen med den.

Tarmproblem

Idag känner jag mig knäckt. Ständiga diarréer och värk i tarmen. Känns som om jag inte gjort annat än ränt på toaletten under morgonen. Dessutom sov jag erbarmligt illa i natt. Gick till sängs redan 21.30 igår efter ett blodsockerfall, och vaknade en gång i timmen under hela natten. Nej, idag är det inget vidare. Jag blir så less på min tarm. Att jag är trött och orkeslös är en sak som jag kan leva med. Det går ju alltid att förbättra. Hoppas jag. Men en mankerande tarm, urusel matsmältning och nästintill obefintligt näringsupptag, är betydligt värre. Den tarmen får jag dras med resten av livet.

Nu ska jag lägga mig i soffan. Kanske sova en stund?

Hus och åter hus

En slappardag idag. Ser jag tillbaka på dagen som snart har gått förefaller det som om jag mest gått omkring och slappat. Njutit solskenet och värmen med en Magnum Ecuador Dark i handen. Om det nu inte var en kaffekopp och cigarett förstås. Det är gott att sitta ute i trädgårdsmöblerna och känna solen värma kroppen. För min del så får värmen gärna stanna ännu en tid.

Annat då? Surfat lite på nätet och kikat på hus i Gävleborg, Västernorrland, och Västerbottens län. En slutsats av detta surfande blir att ska man finna ”billiga” hus så finns de på Blocket. När mäklare säljer hus i samma områden som privatpersoner så hamnar priserna snarare runt 300 tkr istället för 200 tkr. Men så finns husen kvar till försäljning länge också. Vissa hus jag tittade på idag kände jag igen från förra sommarens sökande efter bostad. Svårsålda objekt och dyra! Det mest lovande huset jag sett så här långt är det lilla huset i Resele. Om det nu är lika välskött invändigt som det verkar vara utvändigt, alltså. Men Resele?

Idag dök det också upp en komplikation ifråga om min flytt från huset. Det slog mig att jag inte är kreditvärdig eftersom jag saknar fast anställning. Åtminstone var det ett krav senast jag kollade. Om förhållandet är detsamma fortfarande så innebär detta att jag inte kan köpa ett hus eller lägenhet innan huset jag bor i är sålt, eller jag har blivit utlöst och fått pengar i näven. Just nu funderar jag på om jag ska flytta till en billig hyreslägenhet och forcera fram en bodelning. Bara för att jag ska kunna planera mitt nästa steg i lugn och ro. Det ska inte var lätt och enkelt alla gånger! Eller har jag missat något?

Internet och lögner

En av mina vänner från Internet som finns på en kontaktsajt, har drabbats av en synnerligen obehaglig korrespondens med en vilt främmande man. D v s hon har undanbett sig all kontakt men han fortsätter att skriva. Han säger sig vilja ha ett seriöst och lagligt samtal med henne för att få veta vad hon har emot honom. Tonen i hans meddelanden har ett drag av återhållen ilska över att han fått ett ”nej” och ”ratats”. Han ska minsann spana efter henne när han besöker staden där hon bor för ett samtal med henne.

I likhet med de allra flesta människor som finns på olika ”dejtingsajter” är hon ärlig och uppriktig så långt det är möjligt. Men konsekvensen av det bemötande de ärliga människorna får av ett fåtal individer, blir att de tvingas att ”ljuga” en smula, ta bort foton och lägga ut rökridåer. Allt för att göra det svårare för ”knäppgökarna” att spåra upp dem.

Vi ”seriösa” kontaktsökande tvingas – åtminstone inledningsvis – att ljuga en smula för att skydda oss och våra anhöriga. Det blir accepterat att dölja ”sanningen” en smula. Därmed riskerar vi kanske att spä på den uppfattning som säger att på nätet finns det bara skojare och bedragare som seglar under falsk flagg. Och att det är accepterat. Vad annat än att ”ljuga” en smula kan man göra för att skydda sig mot dem man inte vill ha kontakt med?

Med Internets hjälp har jag mejlat med människor jag aldrig skulle ha skrivit till i vanliga fall. Jag har diskuterat ämnen som aldrig skulle ha dykt upp i ett vanligt samtal öga mot öga. Jag har träffat människor som jag aldrig skulle ha ”dejtat” i vanliga fall. Det har varit givande för mig som person inbillar jag mig. Jag tycker det vore en trist utveckling, om ”dejtingsajterna” tas över av ”knäppskallar” som inte har alla hästar hemma, som en annan vän skulle ha uttryckt det. Än värre blir det när de lösa hästarna dyker upp IRL.

Pissa i motvind

Här sitter jag med tre nyinköpta fulla svarta bläckpatroner. Beredd att skriva ut mina fotografier och så går det inte. Skrivaren knövlar ihop papperen och stannar. Vad göra nu då? Blir förmodligen till att försöka skruva isär skitskrivaren och se om det går att begripa vad som felas den. Skit också!

I slutänden när jag sitter här med delar över efter mina finmekaniska övningar så blir det väl till att köpa en ny skrivare. *suck* En ny skrivare med en annan sorts bläckpatroner. Ibland känns det verkligen som om jag står och pissar i motvind. Eller hur det nu ska uttryckas? Fan åsså

Sol & åter sol

Svag vind, strålande sol från en klarblå himmel och +23,3°C i skuggan just nu. Vilken morgon!

Sålt?

Kyrkan har varit till salu under en lång tid. Nu är den kanske såld till slut? På torsdag kväll stannade en lastbil och kopplade loss en stor container utanför kyrkan. Två män och en kvinna började bära in möbler i kyrksalen. Möbler som var väl förpackade i kartonger, wellpapp och papper. Möblerna liknade mest skulpturer av något slag när de kånkades och bars in. Jag hoppas för M:s skull att hon fick så pass betalt för fastigheten, att hon inte blev skyldig banken pengar i slutänden.

Jag har alltså fått nya grannar. Nya grannar? Egentligen är de ju inga grannar eftersom de inte har angränsande tomt. Men de finns ju inom synhåll på andra sidan vägen, så jag får väl kalla dem grannar trots allt.

1-plansvilla

"Trevlig 1-plansvilla med 2 rum och kök, stor hall, garage, källarvåning på 76 kvm samt fristående timrat härbre (25 kvm) med öppenspis.
Naturskön tomt (1585 kvm) med välvårdade grönytor och ca 50-75 m till Ångermanälven med rätt till båtplats.
Nybyggnadsår: 1965
Uppvärmning: Vattenburen uppvärmning med elpatroner alt vedeldning med förugn."

Pris: 125.000 kronor! Men Resele?? Några mil nordväst om Sollefteå. Där kan jag inte bo. Men huset ser fint och välvårdat ut på bilderna. Storleken, utförandet samt priset är ju helt okej. Surfade vidare och hittade hus i Ullånger. Hus som inte kostar skjortan men de var alldeles för stora för en liten gammal ensamlevande gubbe. Känns inte rätt helt enkelt. Jag vill ha ett litet enplanshus med källare. Och billigt!

Tankarna började vandra och jag funderade kring varför jag bor kvar här och vart jag tar vägen efter det att jag lämnat detta hus. Timmarna och dagarna gick. Till slut liknade mina ostrukturerade tankar mest en våt yllesudd instoppad i en svart kvadratisk ram sisådär 6 x 6 cm stor. Det fanns inte längre några trådar kvar att dra i. Allt var en våt grå kletig massa. Lika bra att ge upp.

Hier öffnen

Skitväder även idag. Termometern orkar med nöd och näppe över åtta plusgrader. Hämtade in posten och i brevlådan låg ett paket med texten ”Hier öffnen” på. Jag trodde mig ju veta vad paketet innehöll och när jag "öffnade" låg där 2 x 50 ark Epson Matte Paper, två svarta bläckpatroner samt en faktura på 715 kronor. Känns bra, även om det svider lite med tanke på min kostsamma utflykt igår. Men nu har jag tre svarta patroner att tömma. Det är dags att fortsätta med mina små ”övningsprojekt”!

Alzheimer, regn och rusk

Igår var det en riktig ruskdag. Regn och åter regn. Hård nordostlig vind och bara +8°C ute. Frisk vind kallade SMHI ruskvinden för. Träden böjde sig i vinden. Det pep och tjöt i husets springor och klisterremsorna i innanfönstren stämde in i melodin. Vinden kylde ut salen och det blev nödvändigt att tända en brasa i kakelugnen och fatta ett beslut om resa till Valbo för att skaffa en bäckpatron till skrivaren.

Klockan tio hängde jag på låset när El-giganten öppnade. Letade rätt på bläckpatronerna. Naturligtvis hängde de patroner jag söker längst ner mot golvet. Efter att tidigare ha surfat runt och konstaterat att leveranstiderna varierar från den 10 juni till leveranstid okänd så var ju inte annan placering ätt vänta. Det är ingen efterfrågan på bläckpatroner till en Stylus Photo 890 eller 1290. Jag försåg mig med halva deras lager och betalade. ”299 kronor”, sa kassörska. ”Och åttio kronor i bensin”, sa jag. Då log hon. Ska det vara något att le åt? Om det nu inte var ett deltagande leende förstås. Hur ska jag veta?

Med bläckpatronen säkrad så svepte jag snabbt förbi loppmarknaden och Willys. Inget mer skräp släpades hem. Däremot handlade jag mat till middagen. Hemkommen fixade jag till köttfärssåsen och inlät mig i en förvirrad brevväxling om en veterinärs dotter i Visby och Roma. Eller var det Hemse? Allt blev mycket förvirrat och fel från min sida. Snacka om Alzheimers.

Efter middagen så kom trädgårdsmästaren, men då regnet omöjliggjorde allt trädgårdsarbete, så bar hon och sonen upp min säng till sovrummet på övervåningen. Nu är det fixat till slut. Resten får jag bära upp själv.

Sen kväll med bröd

Det blev en sen kväll. Men...nu finns det i alla fall nybakat frukostbröd åt både mig och gossen. Kanske bröd så att det räcker i flera dagar? Ett improviserat bröd med olika sorters mjöl, lite brödkryddor och Åckelsjöhonung. Inte alls så tokigt faktiskt. Att knåda en deg och baka ett bröd är en fridsam syssla som skänker ro i själen och väldoft i köket.

God natt värld.

Försommardoft

Syrenerna har slagit ut i full blom. Det gick på ett par dagar från knopp till blomma. Det gäller att passa på att njuta av dem medan tid är. Innan man vet ordet av så är blomningen över.

Nu står det en knippe lila syrener i min "loppisvas"på bordet. De sprider en doft av försommar i köket. Måtte de dofta länge.

Hur göra?

Insikten att jag har en uppsjö med fotoprylar av alla de slag utspridda runt om i huset, tynger mina späda axlar och förmörkar mitt sinne. Sakta men säkert dras jag mot ett avgörande. Det är dags att skapa ordning ur kaos.

Frågan jag ställer mig är om jag ska dra fram alla fotorelaterade grejer för att skapa mig en översikt av mitt innehav och sedan bestämma hur jag ska göra? Eller ska jag skapa ett utrymme i ett förråd eller skåp där jag stoppar undan prylar och pryttlar i takt med att jag återfinner dem? Hur många skåp går det åt i så fall? Kommer jag att plocka undan prylarna när jag väl dragit fram dem? Eller kommer de också att ligga och skräpa överallt i rummen så att jag bara får än fler ”högar” att kryssa fram mellan?

Fördelen med att dra fram allt är att jag på så sätt kanske kan se vad jag använder just nu och vad jag tror mig behöva i framtiden. Dessa grejer kan jag behålla tillgängliga i ett skåp medan ”överskottet” kan packas i kartonger och ställas undan i förråden. Hur göra?

Var är min ordningskonsult?

Star Wars 30 bast idag

Idag är det precis 30 år sedan den första Starwarsfilmen gick upp på
bio i USA.
Tidningen Metro firar genom att lägga ut en rad lustiga länkar:

http://metro.se/se/article/2007/05/24/22/1546-45/index.xml

allt enligt ett mejl jag fick nyss.

Patron ur?

Skit också. Inga patroner idag heller. Ska jag bli tvungen att köra 11 mil för en sketen bläckpatrons skull? Utan att ens veta om den går att få tag på. Blir det till att köpa bläck från MIS "over there" i fortsättningen?

Ska jag bli tvungen att göra "patron ur" och köpa ny skrivare?

Snabb leverans?

* Snabb leverans, du får oftast beställningen inom 2-3 arbetsdagar.
* Beställ innan klockan 18
* Alla varor som vi har i lager skickas samma dag med posten.

Det kan inte hjälpas. Jag sitter här och muttrar över skrytsamma företag. Funderar över var mitt papper och mina bläckpatroner tagit vägen. Orderbekräftelse fick jag omgående när jag beställde mina varor efter lunch fredagen den 18 maj. Idag skriver vi den 24 maj 2007 och ännu har inget hänt i brevlådan. Inte det minsta lilla skrammel, från ett lock som öppnas och stängs, hörs.

På deras hemsida framgår inte om varan finns i lager eller inte. Detta tolkar jag som att bläckpatronerna och papperet finns för omgående leverans. Men så är kanske inte fallet eftersom varorna inte skickades samma dag? Ej heller har Print IT AB meddelat mig leveranstid eller svarat på det mejl jag skickade i förmiddags. Undrar om de ” Sveriges billigaste webbutik för bläckpatroner!” är så överhopade med arbete att de helt enkelt inte hinner med att expediera min order eller svara på ett par enkla frågor.

Men varför är jag så otålig? Vore det före 1995 och Internets intåg i min värld så skulle jag bara ha lutat mig tillbaka och tänkt att det tar sin tid med postgången. Nu sitter jag spänt och väntar på ett paket som ska göra det möjligt för mig att fortsätta skriva ut mina bilder. Jag vill helt enkelt sysselsätta mig med mitt ”porträttprojekt”.

Men det får väl bli diskhon i stället.

Håhå, jaja

Just nu tycker jag att jag mest testar mig fram ifråga om använda kameran, filmframkallning och kopiering på papper. Det är s a s ett litet projekt som ska resultera i digitala mellanformatsbilder som kan skrivas ut på skrivare. De små utskrivna bilderna klistrar jag in i ett litet album – en klippbok – eller snarare en form av anteckningsbok.

En stor del av min s.k. tankeverksamhet snurrar kring hur jag ska kunna ”utveckla” fotograferandet. Först tänkte jag ladda mina bladfilmskasetter med 9x12 film. Men min kameras mattskiva var så mörk och det var så förbaskat svårt att ställa skärpan trots den relativt stora bländaren på linsen. Kanske kunde en ny mattskiva och fresnellins hjälpa? Kollade på nätet och förstod att jag kanske borde diska skivan och vända den rätt med den matta sidan mot linsen.. Pillade bort skivan, diskade och vände den rätt. Sökarbilden blev ljusare och det blev lättare att ställa in skärpan. Så var det fixat även om det fortfarande är knepigt att ställa skärpan.

Mina tankar fortsatte att fundera kring ”alternativa” sätt att fotografera och kopiera bilder på. Började fundera på om jag inte skulle försöka kopiera över negativ till lithfilm. Tankarna gick vidare till fotografering med ortokromatisk film och kraftigt blått filter som test. Läste på nätet och bestämde mig för att jag skulle prova på lithkopiering dvs. man belyser vanligt fotopapper under mycket lång tid och framkallar sedan i kraftigt utspädd lithframkallare (filmframkallare). En fullt genomförbar ”test” i ett vanligt mörkrum till en rimlig kostnad. Problemet visade sig vara svårigheten att köpa lithframkallare i Sverige. Kodak D-19 har utgått och ersatts av Dokumol (ej lithframkallare) hos Photax. Kameradoktorn som lär ha sålt Macos framkallare försattes i konkurs här om veckan. Återstår att ta ett skutt över södra Östersjön till Tyskland eller att surfa på vågorna över Atlanten för att finna lithframkallare. Om man nu inte vill stå i köket och röra samman sin egen blandning. Recepten finns ju där ute i cyberrymden. Just nu känns lithkopiering en smula kallt.

Så vad återstår? Fortsätta skanna in gamla skräpkopior från anno dazumal? Skriva ut dem är inte att tänka på just nu. Ännu har inte mina bläckpatroner kommit och den svarta är snart slut. Köpa fräscha papper och fortsätta med ”vanlig” kopiering? Skaffa ortofilm och blått filter? Eller göra en hålkamera för 9x12 cm bladfilm? Håhå, jaja.

Regntung morgon

Det är ett elände att vakna halv fem. Inte nog med att tröttheten fyller hela min kropp. Jag är hungrig dessutom. Utan något att äta till frukost. Regn i natt och regn tidig morgon. Gråväder och regn. Vad återstår annat än att sätta en deg till frukostens bröd. Tända i vedspisen och försöka känna den trevnad som doften av nybakat bröd och spisvärme kan skänka ibland.

Snart är det dags för en kopp te med nygräddat bröd.

Det är bara för mycket

Det kryllar av prylar i mitt hus. Jag känner mig nedlastad och beskuren av allt skräp jag äger. Jag har inte bara en projektor eller bara en kamera. Eller bara en sorts papper. Eller bara en förstoringsapparat. Eller bara en dator. Nej det finns åtminstone tre förstoringsapparater, tre diaprojektorer, mer än ett dussin kameror med diverse tillbehör. Högar med Cd-skivor och olika sorters papper. Jag har hyllor i förråden, fyllda med datorer och tillbehör. Jag kan göra en historisk utställning över Macintosh datorernas utveckling de senaste decennierna. Till detta kommer så tre gitarrer, tre skivspelare och lika många rullbandspelare med kablar och mikrofoner. För att inte tala om de kartonger med böcker och gamla tidskrifter som dväljs under takåsen. Alltsammans i olika stadier av förfall. Men röja upp, kasta eller sälja är inte att tänka på. Jag mäktar inte med det, känns det som. Dessutom skaffar jag fler prylar hela tiden. Igår kom det två rundmagasin till projektorn. De närmaste dagarna så kommer det ett Componar förstoringsobjektiv till förstoringsapparaten, två grafiska blad och ett 67 mm färgat filter till min mellanformatskamera. Suck… jag skulle behöva en ordningskonsult som sorterade ut och ordnade min tillvaros alla pryttlar jag omger mig med.

Skönt vore att börja med två tomma rum och sedan endast bära in det som verkligen behövs för ett drägligt liv. Det som blir kvar utanför rummen kan kastas, skänkas till välgörenhet eller säljas. För vad ska jag t.ex. ha en gammal SAAB 96:a till? Den står där i uthuset och rostar sakta men säkert bort. Till ingens glädje eller nytta.

Ibland blir det bara för mycket. Ibland tänker jag att kanske har det kaos som finns i mitt hus sin motsvarighet i min tankeverksamhet och dagliga liv. Förvirring i det yttre livet motsvaras av förvirring i det inre livet. För mycket prylar och för mycket tankar.

Schlager – EM

Det har varit schlagerfestival – tävling i musik! Jag har varken sett eller hört något. Varken från den svenska tävlingen eller från den Europeiska finalen. Slutresultatet tycker jag var intressant däremot.

Slutresultat
1. Serbien 288
2. Ukraina 235
3. Ryssland 207
4. Turkiet 183
5. Bulgarien 157
6. Vitryssland 145
7. Grekland 139
8. Armenien 138
9. Ungern 128
10. Moldavien 109
11. Bosnien Herz. 108
12. Georgien 97
13. Rumänien 84
14. Makedonien 73
15. Slovenien 68
16. Lettland 54
17. Finland 53
18. Sverige 51
19. Tyskland 49
20. Spanien 43
21. Litauen 28
22. Frankrike 19
23. Storbritannien 19
24. Irland 5

Västvärldens schlagervälde är krossat! Får vi höra intressantare och mer spännande musik i fortsättningen tro? Tror jag ska fira med att lyssna på Balkan Express.

Undrar varifrån jag har fått frasen "Doin' the omoralisk schlagerfestival"?.

Söndag morgon

Jag gillar inte alls det här. Varenda morgon vaknar jag vid femtiden. Att somna om är inte att tänka på. Det går inte.Trött som en röd gris stapplar jag ut i köket och sätter på kaffebryggaren. Tar mitt insulin och ett par smörgåsar. Sedan har dagen börjat med trött kropp och hängande ögonlock.

Om jag inte vore så trött skulle jag ta och dra ut en sväng med kameran nu på morgonen. Dimman ligger tät kring ån och sveper in hus och träd i grå bomull. Det brukar kunna bli bra bilder i dimma. Motiven kan friläggas och störande bakgrunder försvinner avtonade i fjärran. Snart har solen bränt bort dimman. Jag är för trött. Det blir en kopp kaffe till.

Ännu en dag

Under förmiddagen var jag ute i solen. Jag tog med kamera och kaffekopp. Drog runt med kameran på ett stativ och försökte finna några motiv att ”föreviga”. Under hela tiden gjorde jag fyra exponeringar. Det tar tid att fota analogt! Idag ska allt gå så fort. Det ska gå fort att fotografera och snabbt ska man se det färdiga resultatet. När jag fotade yngste sonen på studsmattan senast hade jag närmare 250 bilder på minneskortet, när jag kom in! Ibland är det skönt att det tar sin rundliga tid att ”knäppa ett kort”. Men det känns ovant att hela tiden försöka minnas hur det var man gjorde, och hur man ska tänka, för att få ett så välexponerat negativ som möjligt. Det är alldeles för lätt att glömma regeln: ”Exponera efter skuggorna. Framkalla efter högdagrarna”. Eller är det någon annan regel som gäller?

Hämtade mina beställda filmer och negativpärmen på ICA. Passade på att handla emedan yngste sonen ska tillbringa helgen här. På eftermiddagen kom trädgårdsmästaren. Hon klippte gräset, grävde upp och rensade i rabatterna samt kammade gruset. Nu ser trädgården riktigt välskött ut. Jag lagade mat och diskade samt uppvaktade, i efterskott, på födelsedagen. Another day is gone.

Å ida då?

Efter lunch åkte jag iväg till Skatudden. Efter ett evinnerligt kryssande kors och tvärs över stenarna på den urusla vägen kom jag fram. Nedlastad med kaffetermos, smörgåsar, sittunderlag, kamera och stativ tog jag mig ner genom skogen och ut på den steniga udden där måsarna härskar. Det blåste kallt från havet. Efter en timme hade jag gjort två exponeringar med Kowan och tagit ett halvt dussin kort med digitalkameran. Först när jag kom hem insåg jag att jag inte hade tagit några digitala bilder på de ”analoga” motiven. Jag hade kameran framme men använde den bara som ljusmätare. Borde faktiskt ha tagit en massa alternativa digitala bilder som ”reserv”. Men icke då! Ogenomtänkt fotograferande som vanligt. Eller var det detta faktum att jag var så inne i analogt fotande att jag glömde bort det digitala?

Kopierade de sista två negativen från mina testrullar ikväll. Nu finns inget mer att kopiera. I morgon får jag ytterligare ett par bilder i min ”klippbok” med ”provbilder”. Kanske är Skämningsön värd en mässa i morgon? Men vädret ska visst bli en smula ostadigt. Hela helgen kommer det att dra regn och rusk över mig. Om jag ska tro att meteorologerna vet vad de talar om. Kanske blir det en helg framför kakelugnen i stället?

Avsnoppad

Jag har tipsat en vän om min brevväns blogg, och skickade naturligtvis också ett mejl om min bild. Fick till svar att hon inte har tid "att läsa bloggar eller kolla bilder". Sedan önskade hon mig ”Lycka till”. Varför detta svar? Sedan drygt ett år har jag betraktat henne som min vän. Nu kändes det som om hon hällde en hink kallt vatten över mig. Avsnoppad och ledsen vet jag inte hur jag svaret ska tolkas. Kan det tolkas på mer än ett sätt? Avslutad kontakt?

Vänskap kan kanske vara lika ensidig som svärmeri och kärlek? Obesvarad vänskap?

Fotosidan

Lade också ut min första bild på Fotosidan i morse. En bild i ”Det glömda rummet”. En bildpool för bilder på ”av människa skapat och varaktigt övergivet” som det skulle ha hetat om det varit kulturmiljöinventering åt Länsmuseet.

Fick omgående kritik på bilden för bristande kreativitet. Kritiken kändes helt OK. Den är ”sann”. Jag är en "dokumentär" fotograf och inte en "konstnär".

Skit i förgasaren

I natt när jag kopierat några bilder så insåg jag att det ”skitit sig igen”. Trots att jag skiftade mellan olika papper och hårdhetsgrader så bidde det inget att ha. Inser ju att papperen helt enkelt blivit för gamla och att det är därför det inte blir något ”sting” i kopiorna. Ska jag lycka digitalisera mina mellanformatsnegativ så måste jag skaffa ett fräscht papper. Å jag som skickade en beställning på 10 rullar 120-film och en negativpärm med pergamynblad igår kväll, innan jag började kopierandet. Suck!

Tänk om jag hade varit förutseende nog och plockat med en förpackning papper också i beställningen. Nåväl, det går väl fler tåg mellan här och där?

Kaffedax

Nyvaken sitter jag här och väntar på att eftermiddagskaffet ska bli klart. Jag undrade tidigare vad spännande som skulle hända idag. Svaret är inget alls. Om inte magknip och diarré före lunch, och en sovstund på eftermiddagen är spännande. Kanske blir det mest spännande under dagen att mitt körkort har kommit?

Den påtänkta fotoutflykten till Skatudden eller Skämningsön, får anstå till morgondagen. Men då blir det spännande!

8 maj –07

Amiralen har kommit! Den satt där bland blommorna i körsbärsträdet. Med utbredda vingar satt den där och lät solen värma sin kropp under en kort stund. Sedan var den borta. Kommer den åter? Fjärilar, dessa till synes bräckliga varelser, flyger hit från södra Europa, för att fortplanta sig och dö. Amiralen har inte övervintrat i vårt klimat enligt Nationalnyckeln annat än vid ett fåtal tillfällen. Många återvänder söderut men många stannar för länge och dör i vårt vintriga klimat.

Svalorna leker tafatt mellan husen. Pilsnabbt tjattrande far de runt, runt. Upp och ner. Fram och tillbaka innan de snabbt susar in i ladugården. Solen skiner och det känns som en dag för ett ”tiddelipom”. Undrar vad för spännande som händer idag?

Nattmacka

Här sitter jag nu på min bak och tvingas konstatera att något kopierande blir det inte i natt. Jag började för sent ikväll. Det tog mig över en timme att komma igång och få fram ett par provkopior på ett ”hopplöst” och svårkopierat motiv. Dessutom blev de inte bra. Nu är jag både trött och hungrig. Ska ta en kopp te och ett par smörgåsar. Sedan väntar nog sängen. Men i morgon då…

Dektolen funkade och med tanke på att jag har mycket framkallare så kan jag låta grejerna stå framme till i morgon kväll. Då ska jag se till att jag inte går runt och såsar utan kommer igång ”i tid” med kopierandet.

Dektol

Nu har jag blandat Dektol till framkallningen. Måste säga att jag blev mycket förvånad när jag hällde ner pulvret i det 38°.iga vattnet för att göra en ”stock solution”. Framkallaren var alldeles brun-svart. Ska pulvret se ut så? Jag vet inte för jag har aldrig använt Dektol tidigare. Detta är en förpackning som följt mig genom decennierna precis som mina papper, filmer och övriga kemikalier. Min D-163 funkade trots att den stått i en halvfull plastdunk i över ett år så jag håller tummarna för att även Dektolen kommer att framkalla mina gamla papper. Jag vill så gärna se resultatet av mina övningar med Kowan.

I annat fall blir det väl till göra en vandring till Canossa och slänga in en beställning på kemikalier och film hos Photax i Nybro.

Glassdags!

Årets första glass köpte jag nyss. En Pepe – lakritsglass! En Nogger i strutform? Glassen var en nyhet för mig, men den smakade alright och gick ner. Nu nalkas en stund med kaffekoppen innan kvällens träff med ”mörkrummet”. Ska blanda till en omgång med pappersframkallare och sedan ta fram lite fler ”testbilder” från nyförvärvet. Det blir nattens övningar. Kanske var det bra att jag sov en stund på eftermiddagen trots allt?

Genom Norrlandskontakten har jag "av misstag” fått en brevvän. En brevvän med bl.a. ett förflutet som grafisk formgivare, men hon är så mycket mer än så. Hon är också en "bloggare" med en läsvärd blogg "Grubblor från midjan av Mellanmjölkens land" på http://kontext.blogg.se Läs den! Hon har intresserat sig för mina bilder. Styrkt av hennes uppmuntran har mina funderingar kring mitt fotograferande lett till att jag äntligen fått tummen ur röven och publicerat foton på Fotosidan. Ska bli intressant att se om det kommer några kommentarer på mina ”testbilder”. Dessutom har jag skannat flera andra papperskopior ur ”skräpmappen” jag har tillgänglig. Analogt blir digitalt!

Kanske dags att försöka få lite ordning på alla bilder som ligger och dräller här och där i huset? Kanske är det dags att försöka göra en sammanfattning av nära fyra decenniers fotograferande?

"Lemmen" i bena

Vilken grå och kall dag det är idag. Regn och åska växlar med solsken. Ingen riktig försommarvärme har infunnit sig än. Det är stor skillnad mot gårdagskvällen när jag var på utflykt med kastalgänget. Det var en smula blåsigt men ändå milt och skönt väder. Doften av försommarvarm skog blandades med havets friska luft och smaken av kaffe samt röken från tobak. Nio stycken var vi som gick till Skämningsöns naturreservat för att dricka kaffe och se på rösen och utsikten från vårdkasberget. Vilket gäng! Två är opererade i bukspottskörteln. Två har haft en stroke och en lider av svår reumatism (?). Men upp för berget ska de! Även om det tar tid och sker med stavars och stöds hjälp. Piggast var nog de två äldsta i gruppen. Två som haft pension så länge jag kan minnas! Hemkommen från utflykten kände jag mig en smula "lemmen" i benen. Men sammantaget gjorde det mig gott att strosa fram genom skogen. Att jag sedan fick ett nytt mål för fotoutflykter blev en extra bonus.

Fredag förmiddag

Vaknade och klev upp halv fem i morse. Fixade frukost och kaffe samt startade dagens första maskin med tvätt. Tre maskiner blev det innan jag drog iväg till HVC med kissprovet som de ville ha. Postade en Cd-skiva och läkarintyget. Sedan började min dag på allvar. Stack iväg som en pil mot Valbo för jag har bestämt mig för att sparka igång min skrivare idag. Styrde in på OnOff och köpte en färgpatron trots att de ville ha 266 kr för 46 ml bläck eller 5.782 kr per liter. Utsugning är det! Undrar hur många skrivare jag har köpt för bläckkostnaden genom åren? Igår surfade jag runt på nätet och kollade priser. Samma patron finns att köpa för 188 kr + porto 39 kr. Levereras mot faktura. Snacka om att spara bensin och pengar genom näthandel Jag ska lägga en beställning på en uppsättning patroner i helgen. Måste ju lägga upp ett litet hemmalager när nu patronerna till skrivaren har blivit beställningsvara hos OnOff.

Därefter var det Micros tur att hedras av ett besök från min sida. Köpte en 57mms rörbult till avgassystemet. Den tog Micro 14 kr för. Inkl. moms! När Bilmetro bytte den för några år sedan debiterade de 71 kr exkl. moms för bulten! Arbetskostnad tillkom! Snacka om påslag. Antagligen är det samma leverantör till båda ställena.. Än mer utsugning! Och jag låter det ske… hmm. Dags för planering och förändring?

Av led är tiden

Helt plötsligt var min klocka var borta. Den måste ha ramlat av armen utan att jag märkt det. Antingen under natten eller också ramlade den av tidig morgon efter det att jag klivit ur sängen. Under säkert en timmes tid gick jag och spanade under och i sängen, inne i badrummet, ute på trappan, i hallen och i salen. Ja jag uppsökte alla de platser jag varit på morgonen. Ingenstans fanns klockan. När jag så gett upp och tänkte att den dyker väl upp någon dag så stoppade jag ner handen i högra byxfickan. Där låg klockan. Märkligt. Undrar hur den kom dit?

Familjeläkaren

Idag träffade jag min familjeläkare för första gången trots att jag tydligen haft honom som läkare i flera år. För första gången sedan jag blev sjuk så blev jag ordentligt undersökt. Han kollade hjärta, lungor, knackade på ryggen, klämde på magen och kände på muskler. Dessutom vill han ha nya prover. Han verkade inte tro på något "fysiskt" arbete för mig, den närmaste tiden, utan talade om att det är kanske dags att finna ett lättare arbete typ "kontorsarbete". Vidare trodde han att jag behöver ha "sommaren på mig" för att återhämta mig. Kommer att kalla mig för fortsatt kontakt före midsommar. Fram tills dess är jag sjukskriven.

Jag får nog ordna en egen "rehabilteringplan" med lätta arbetsuppgifter. Sådana som att blanka skor, fixa bilen, städa, diska, tvätta och klippa gräset. Sedan finns det ju lite snickerier att göra. Trädgårdsbord och stereomöbel t.ex. Nog finns det att göra. Det gäller bara att "ta tag" i sakerna också. Nu har jag ju dessutom fem-sex kilo kamerautrustning att släpa runt i naturen när jag känner mig stark nog för utflykter till skog och hav.

Schemalagda aktiviteter? Utan utrymme för infall och improvisationer? Det låter väl trist?

Musikfest 2

Kikade på rullarna. Tydligen är delar av dem från Ålidhems centrum i Umeå. Vilket år? Ingen aning. Verkar var slutet av 70-talet? Måste nog försöka kopiera några av de knappt kopierbara negativen trots allt. Vill ju gärna veta vilka kvinnor det är som finns på neggen *ler*

Musikfest?

Hittade 2 oframkallade Tri-X i kylen. Exponerade efter 1600 ASA Jag har ingen aning om vilken utspädning eller tid jag ska ha för att överframkalla dessa "pressade" (underexponerade) filmer. Naturligtvis fann jag inte mina gamla datablad för Rodinal. Ibland är det ett elände! Till slut så hittade jag ett tips på Fotosidan. Pertman brukar addera 50% av tiden för 2 stegs underexponering. Jag gjorde likadant. Då blev det Rodinal 1+50 i 15 minuter. Egentligen skulle det vara 18 minuter vid 20° C men eftersom temperaturen på kemikalier och kylvattnet i maskinen var 22°C så blev det 15 minuter

På rullarna stod det bara ”Musikfest 5/5. Tri-X 1600ASA” Vilket år stod inte så det ska bli spännande att se vad som finns på filmerna. Har inget som helst minne av en musikfest den 5 maj. Kan de vara så gamla att de är tagna i Umeå? Just nu fixeras filmerna. Snart kan jag se vad som finns på dem! Om det nu blev något alls?