Löftenas land

så heter serien om migrationen från Mississippi till Chicago. Såg det andra avsnittet i kväll. Skitbra serie, tycker jag, för den ger en fyllig bakgrund till den svarta bluesmusikens texter och uttryck.

"Oh baby, don't you want to go
Back to the land of California, to my sweet home Chicago"
Sweet Home Chicago* (Robert Johnson)

För att ta sig mot friheten i norr kunde man ta ett godståg. Eller "the Peavine" till Memphis. Eller kanske lösa en biljett på "the Dog" (Greyhound bus). När "the Mason-Dixon line" passerades i Cairo, Illinois fick man sitta var man ville i bussen. I Chicago hamnade de flesta i South Side. En medverkande berättade att han hade 6 dollar i månaden som "house boy" på plantagen. I Chicago fick han jobb 30 minuter efter ankomsten och lönen var 25 dollar i veckan. Dessutom nekades de inte rösträtten! Chicago var "the Promised Land".

"I didn't need no steamheat by my bed
'Cause the girl I had kept me cherry red.
But I left that town. Yes, I left that town.
When I left out of S:t Louis. You know I was Chicago bound."
– Chicago Bound, Jimmy Rogers –

Chicagos dragningskraft var stor!

* "Sweet Home Chicago" is a popular blues standard in the twelve bar form. It was first recorded and is credited to have been written by Robert Johnson.[2] Over the years the song has become one of the most popular anthems for the city of Chicago, Illinois, despite ambiguity in Johnson's original lyrics.

Johnson recorded the song during his first recording session in November 1936, and it was released on Vocalion Records (Recording Number 03601). He gives a stirring performance, with a driving guitar rythym and a high, near-falsetto vocal. It was a limited release race record, and was not a big-seller. The song's popularity grew only after Johnson's death in 1938.

Skriver Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Sweet_Home_Chicago

Gasade bilen

Kopplade in motorvärmaren. Inte hjälpte det. Drog mig till minnes att jag sett en burk med startgas någonstans. Efter en stunds letande fann jag en nästan tom burk. Gav Wilma en dos gas rätt in i lungan. Då startade hon! Jag undrar om det kan vara kallstartsanordningen som djäklas? I så fall vill inte bilen starta för att den får för mycket bränsle och blir "sur". Får nog åka omkring med startgas i bilen. För säkerhets skull.

Dessutom rycker bilen till när jag ger kraftig gas. Kan det bero på skit i insprutningen? Blir till att köpa en flaska STP och slå i bensinen. Ska testa i morgon.

För övrigt så ösregnade det när jag lämnade affären. Skjortan var som ett läskpapper. Skönt är det med en brasa i kakelugnen idag.

En följetong

Bilen vill inte starta idag heller. Jag körde den igår och parkerade den som vanligt. Nyss när jag skulle starta bilen för att åka till affären för att kompletteringshandla så vill inte skrället vara med längre. Hjälpte inte att torka ur fördelarlocket. Bilfan vill bara inte tända till. Å jag som behöver bilen i morgon. Ska startproblemen bli en följetong innan jag kommer in till stan och får fatt på nya tänddelar?

Irriterad

Idag är det inget vidare. Jag är irriterad och less på skrället. Igår polerade jag av oxidationen på lacken och vaxade bilen. Idag ville inte skrället starta. Lite slipning i fördelarlocket hjälpte. Bilen startade. Då såg jag att ett rör i kylsystemet rostat sönder. Det drippar och droppar från det! Har det rostat sönder efter bara 25.650 mil? Hatar att behöva skruva i bilen. Ändå är det bättre att göra det nu medan det är sommar. Minns ännu har det var att ligga under en bil i snöstorm och byta startmotor. Ett helvete var det! Under de år som vi haft Wilma så har vi bara kört och lämnat henne på service. Sedan har vi bara kört än mer. Så ska det vara! Bilar ska bara fungera!

Blir till att göra omprioriteringar nu. Tändstift, tändkablar, fördelarlock, rotor och ett rör. Blir säkert ett par tusen spänn innan det är klart. Jag som hade räknat med att beställa fotopapper och kemikalier till höstens övningar. Men det blir inget beställande. Inte just nu i alla fall. Usch, va less jag är.

Midsommar

Idag är det midsommarafton. Den dag då sommaren står på sin prunkande höjdpunkt. Årets längsta dag är tillända och snart viker ljuset för nattens mörker. Från och med nu så blir dagarna kortare och kortare. Innan man vet ordet av så är hösten här. Min sommar vart tog du vägen?

En stillsam midsommarafton framför TV-n. Har sett det första programmet av fem om migrationen från Mississippi till Chicago under åren 1940 - 1960. Tyvärr minns jag inte seriens svenska titel. Kan det ha varit "Det utlovade landet"? Den engelska titeln är i alla fall "The Promised Land" och handlar om 5 miljoner svarta amerikaners dröm om ett värdigare liv i frihet. Visas på Kunskapskanalen. Rekomenderas varmt. Säger jag som är insnöad på amerikansk bluesmusik *ler*. Ha det gott världen!

Köpt sysselsättning

Drog mot Micro i Valbo. När jag körde E-4:an söderut så körde jag länge med hakan mot bröstet. Mil efter mil, med bil efter bil, som Ville, Valle och Viktor sjöng en gång i tiden. Bilkön var säkert på väg mot norr för att uppleva midnattsolen på årets längsta dag. T o m en Hummer kom på väg norrut. Undrar om föraren sett filmen "how to drive a hummer in iraq"? Det har inte jag trots att jag lämnat över filmen till sonen för att han skulle visa mig den på sin dator. Vi har som helt olika dygnsytm. Min son och jag.

Handlade mig lackrengöring, rubber, billack och en uppsättning lampor. Jag har köpt mig helgsysselsättning.

Fixat

Efter att ha letat reda på fd. hustrus eminenta sladdlösa borrmaskin. liten borr och en grispitt så var det dags för en dust med låscylindern. Innan jag började så kände jag på "klacken" med polygripen. Klacken rörde sig! Efter lite juckande fram och tillbaka på klacken, så kunde jag konstatera att låset funkar igen!

Lite 5-56 och våld löser det mesta!

Bilskrälle!

Ibland känns det trist. Cylindern i bagageluckan vill inte vara med mer. Det går inte att låsa upp bakluckan utifrån. Det går inte att vrida om cylindern. Jag blir så less på bilskrället och alla "småfel" som dyker upp på skrothögen. Felen kommer krypande – det ena efter det andra. Är det inte en vajer i förarsätet, så är det bakrutetorkaren. Eller som nu låscylindern till bakluckan. För att inte tala om all rost som kommer på bakluckan och den vänstra sidan. Har inte bilfabrikanterna insett att vi fattiga konsumenter vill ha underhålls– och felfria bilar? Nog tycker jag att en låscylinder ska hålla skiten och slitaget borta under de första 20 åren av bilens livslängd. Eller åtminstone 30.000 mil. Det är väl inte för mycket begärt?

Lyckades i alla fall avlägsna "klädseln" på insidan så att det gick att få upp bagageluckan. Men att få bort cylindern på ett vettigt sätt går inte. Det är klart att det går, men jag vill inte åka omkring utan cylinder. Skulle naturligtvis ta bort den om jag visste att jag klarade av att reparera den. Nu vet jag inte. Ser den ut invändigt som en ASSA låscylinder? Eller går den inte att "lägga om"? Måste jag köpa ny cylinder? Just nu har jag dränkt in cylindern med 5-56 och SAE-20 olja. Får se om det kan rengöra och lösa skiten.

Jag är frisk

Idag på morgonkvisten var jag till familjeläkaren. Resultatet av besöket blev att jag är frisk. På måndag ska jag till Arbetsförmedlingen för att anmäla mig som arbetssökande. Visserligen med vissa reservationer ifråga om arbetsuppgifter, men ändå arbetssökande.

På ett sätt känns det helt okej. Jag känner mig pigg och "frisk" och behöver finna ett jobb. Å andra sidan så insmyger sig en viss besvikelse över att han inte föreslog sjukskrivning fram till augusti. Förra gången jag var till honom talade han om sjukskrivning över sommaren och på något sätt hade jag nog ställt in mig på en "ledig" sommar inför dagens besök. Nu förändras allt. Jag kommer t.ex. inte att kunna resa någonstans i sommar. Som arbetslös ska man befinna sig i hemmet. Eller få tillstånd av AF att resa. Dessutom är jag en smula orolig för hur de förändringar som regeringen har infört kommer att slå mot mig. Jag vet ju inte om jag ska stämpla eller om jag ska återgå till fd. aktivitetsgarantin. Det innebär också att jag kommer att börja ta av mina 450 "stämplingsdagar". För jag har väl 450 dagar? Det blir en hel del nyheter att sätta sig in märker jag.

Men samtidigt med alla dessa tankar kring konsekvenserna av dagens beslut, så insmyger det sig en lättnad. Jag är frisk och det är startskottet för ett "normalt" liv.

iTunes Radio

Jag glömmer oftast bort att "all världens musik" bara finns en knapptryckning bort i iTunes. I kväll har jag lyssnat en smula på "African Music Radio". Tror det fanns 110 stationer som spelade "internationell" musik. Lessnar man på en station så är det enkelt att med ett klick byta station och världsdel. Det finns musik för alla smaker tror jag. Men någon station som spelade strupsång hittade jag inte i kväll. Den finns säkert för den som söker. Men en "Tibetan Buddhist Internet Radio" finns. Och en station med "Bollywood Music" för den intresserade. Internet för in hela världens musik in i mina Altec Lansing högtalare. Idag är jag glad för att jag var "kräsen" när jag valde högtalare. Ljudet är bra. Särskilt med tanke på priset.

Att sonen flinar och undrar vad det är jag lyssnar på står jag ut med.

Mbube

Willie Mae 'Big Mama' Thornton hävdade att allt hon fick för sin inspelning av "Hound Dog" (1953) var $600. Trots att inspelningen sålde i 3 miljoner ex. och toppade R'n'B-listan i USA. Willie Mae dog ensam i största misär i ett rum på ett pensionat i Los Angeles.

Härom dagen såg jag filmen "A Lion's Trail" som handlade om åratals kamp för att den sydafrikanske kompositören Solomon Linda skulle erkännas som kompositör och få royalty för sin låt "Mbube" eller "The Lions Sleep Tonight" som den döptes till när kompositören George Weiss snodde melodin och satte text (tio ord) till den. Journalisten som drev kampen för Linda hade räknat ut att den sammanlagda tiden som melodin spelats i amerikansk radio var 285 år. Speltid som hela tiden gav skivbolaget och "kompositören" Weiss en jättehög med penningar. Pengar som han behöll för egen del, utan att skämmas det minsta, medan den ena av Lindas döttrar dog fattig i AIDS utan medicinsk hjälp.

Linda dog totalt utfattig 1962 men kampen ledde till slut till att hans arvingar fick del av det amerikanska skivbolagets inkomster, närmare 45 år efter hans död. Filmen fick en Emmy. Visas den 21 jun i SVT. Se den!

Sudden har vaknat

Vad lite det behövs för att den njurformade grå ullsudden ska komma till liv. Det räcker med en annons på Blocket om en 2-rummare i Härnösand för 40.000 kr och en månadsavgift på 2.268 kr. Eller ett litet hus i Resele för 125.000 kr. Det räcker för att det ska börja spraka oroväckande. Kors och tvärs far tankarna som alstras när suddens tvinnade trådar värms upp av tanken och fantasierna kring en flytt från huset.

Sedan infinner sig tvivlen och frågorna: Är det rätt och riktigt att flytta nu? Är det rätt och riktigt att flytta så långt som till Härnösand? Det handlar ju ändå bara om att stanna ännu ett år. Ännu ett år i ett hus som alltmer känns som en påtvingad exil från ett "eget nytt liv". Ett år under vilket jag kommer att "förtvina" än mer. Är det så? Kommer jag att sakta förtvina och befinner jag mig verkligen i exil från ett "eget liv"? Men frågan är: Varför ska jag vara kvar i huset? Ett hus som sonen kanske kommer att besöka varannan helg under hösten och vintern. Vilket pris betalar vi? Dels om jag flyttar nu och dels om jag stannar ännu ett år? Är jag kvar för att det passar fd. hustruns planer bäst? Kommer situationen att vara annorlunda nästa år? Eller kommer samma frågor att upprepas till leda även nästa år, utan att jag finner några svar? Eller är svaret enkelt? Jag är kvar för att inte tappa kontakten med sonen. Är det så enkelt?

Jag vet inte. Jag vet varken in eller ut. Vill och behöver flytta. Men … så snurrar allt igång igen. *suck* Tror jag måste kasta bort den svettiga, fuktiga och stinkande ullsudden som förpestar mina tankar. Jag tar en kaffe istället

Gummiträd är tåliga

Jag har ett gummiträd. Åtminstone säger den äldste sonen det. Jag litar på honom – alla krukväxters vän. Petandet i jorden har han gemensamt med sin mor. Jag vill minnas att hon t o m en gång gjorde ett romanutkast om krukväxter. Ja, egentligen tror jag att det mest handlade om hennes eget missnöje med sitt liv som krukväxt. Undrar om hon minns detta eller är det förnekelsen som gäller så här 35 år efteråt?

Mitt gummiträd slokar och ser ganska uttorkat ut, men har så här långt vägrat att ge upp. Nu får jag se om det hjälpte att leka tropisk storm med handduschen i badkaret och dränka det i vatten. Kanske ska det placeras i köksfönstret bland de andra bruna torkade och döda krukväxterna när allt kommer omkring?

Gummiträd är tåliga, men den enkla röda rosen utanför trappan är så mycket vackrare.

Humleräddaren slår till!

För vilken gång i ordningen denna sommar som jag greppat glasburken och plastbiten för att fånga in och rädda en "mumla" vet jag inte. Men det är många. De kommer inflygande genom de öppna fönstren och sedan hittar de mycket sympatiska humlorna inte ut. Då griper humleräddaren i mig in. Föser in dem i glasburken och släpper ut dem i det fria. Det är en handling som glädjer mig för humlor i trädgården lär vara ett tecken på en frisk miljö.

Annat är det med getingar. Dessa avskyvärda giftsprutande mördarmonster som också kommer in genom fönstren. Sedan flyger de runt runt i rummen på jakt efter någon att sticka sin dödliga gadd i. Gudskelov så slutar det oftast med att de sätter sig utröttade och irriterade på fönsterrutan. Är jag då i närheten så är det det sista de gör i livet. Det börjar bli en liten prydlig hög med getingar i ena salsfönstret. Dessutom ligger det ett par getingar på golvet under ett annat fönster. Må den Allsmäktige utrota getingarna från mitt hus och tomt! Men spara humlorna!

BMI ≈ 19,32

Uppstigen ur ett välgörande varmt bad denna kylslagna morgon, ställde jag mig på vågen. Den visade 60,9 kilo. Då jag har bestämt att vågen är en "glädjevåg" som visar exakt ett kilo för lite, så är min verkliga vikt 61,9 kilo. Det ger mig ett BMI på ≈19,32. Det är väl okej? Får nog börja vara lite mer observant på min vikt. Innan jag vet ordet av så väger jag kanske 65 kilo och har ett BMI på ≈20,29.

Blir till att tänka mer på vad jag stoppar i mig. Särskilt nu, då jag kan se att jag börjar fylla ut huden. Eller är det lösskinnet som sakta krymper och försöker anpassa sig till den nya Vildhunden?

Den ljuva sommartid...

Jag såg i hennes blogg att Bagarberta blivit rörd till tårar av skolavslutningen i kyrkan. Idag har jag också blivit rörd. Illa berörd. Inte för vad hon skrev eller för hur hon reagerade utan för att jag får som klåda i kroppen och spring i benen när jag hör präster mässa på om sommarlovets fröjder. Så olika kan det vara. Jag kan inte för mitt liv begripa varför skolavslutningen ska hållas i kyrkan till psalmsång och svartrockars tal. Jag trodde vi hade en icke-religiös skola i det här landet där all religion ska behandlas lika. Jag är allergisk mot påtvingade religiösa yttringar (utom negro spirituals och "svart extas" då). Det är säkerligen ett resultat av min uppväxt i ett icke-religiöst hem och min egen erfarenhet av långdragna trista skolavslutningar i kyrkan. Det är så att jag får rysningar längs ryggraden när jag tänker på lögnerna som överheten spridit från prediksstolen under seklerna med svartrockens hjälp. Att kyrkan i detta traditionsbundna konservativa bondesamhälle vill ha kvar skolavslutningen kan jag förstå. Det är nämligen enda gången på året som kyrkans bänkar fylls och endast ståplats erbjuds eftersläntrarna.

Det var skolavslutning idag. Det var tal och tal och åter tal. Sång och stipendieutdelningar till "bästa kamrat", bästa "hembygdsföreningshjälpreda" m.m. Idel gullegull och tramsstipendier. Inte ett stipendium som premierar studieprestation. Inte ett stipendium till "bästa elev" eller "framstående studieprestation". Nix, intet. Jag trodde i min enfald att skolans huvudsakliga uppgift var att lära ut kunskaper, skänka lärdomstörst och lära eleverna hur och var de finner kunskap. Med tanke på hur illa ställt det varit här ute med elevernas kunskaper så borde just detta betonas mer, tycker jag. Men icke då! Bästa "fikakompis" ska däremot ha ett eget stipendium. Nu är det över för denna gång och sonen kan njuta sitt sommarlov med näsan precis ovanför vattenytan.

Jag ska strax njuta en köttfärsbiff gjord på Hamrånge Highland Cattle. Ingen "scanburgare" för mig. Nix. Jag ska äta en närproducerad "highlandcattleburger". Första gången jag såg priset studsade jag. Visserligen var det världspremiär men 95 kronor kilot för nötfärs var skyhögt över vad jag kan tänka mig att betala. Sedan får det vara hur närproducerat som helst. Idag var priset bara 10% över priset på Scans köttfärs så jag slog till.

Antiklimax

Vilken besvikelse natten blev. Här hade jag bespetsat mig på en häftig upplevelse med 8-9 kraftiga blixtar i minuten och muller som skakar kroppen. Därav blev intet. De lovande blåsvarta molnen drog över och efterföljdes av ett strilande sommarregn. Först fram emot elvatiden på kvällen började det mullra och blixtra långt bort över havet i nordost. Åskan följde sin invanda rutt längs vatten och malmstråk och passerade på 2-3 kilometers avstånd från huset. Visserligen var blixtarna intensiva men det var långt mellan dem. Till slut lessnade jag på att vänta och gick till sängs strax efter midnatt. När jag vaknade var det solsken och endast små tunna vita slöjmoln på himlen.

Ingen vet var haren har sin gång, sa kärringen och knöt snaran i skorstenen. Uppenbarligen vet inte SMHI det heller. Åskväder klass 1. Pyttsan! Inte här i alla fall.

VARNING! VARNING!

SMHI har utfärdat en KLASS 1–VARNING för ett kraftigt värmeåskväder i natt över Svealand, med risk för kraftig åska främst i Dalarna, Gästrikland och Uppland, enligt SVT-Text. Klass 1-varning innebär hög sannolikhet för 500 blixtar i timmen inom ett område av 1.000 kvadratkilometer. Åskvädret väntas hålla i sig under natten och följs troligtvis av kraftiga regn och vindbyar, enligt SVT:s meteorolog Pererik Åberg.

En rekommendation är att dra ur sladdar till TV-apparater och datorer! Vem vet? Det kanske blir en upplyst, blixtrande och spännande natt i natt?

Mörka blåsvarta moln kommer sakta in över bygden från norr. Enstaka blixtar lyser upp på himlen. Det är nog dags att dra ur telefon, TV och dator. Det är dags för en häftig natt.

Sov gott världen!

Skinnvalkar

Jag har fått valkar! Tog av mig skjortan för jag tänkte att jag skulle kunna skaffa mig lite solbränna idag. Vem vet hur länge solen och värmen blir kvar? Till på tisdag säger SMHI, men jag litar inte riktigt på dem. Såvitt jag förstod skulle vi inte få något regn heller, men likt förbaskat så regnade det i natt och dessutom skvätte det lite grann tidigt i morse. Så jag litar inte fullt ut på SMHI.

Nåja, där stod jag utan skjorta och iförd ett par jeans, när jag fick syn på en spegelbild av en magerlagd figur i brygghusets fönster. Då såg jag. Det hängde valkar över byxlinningen! Nu var det mest tomt och löst skinn som hängde över livremmen, men det var valkar. Skinnvalkar!

Upp som en sol...

Igår var trädgådsmästaren hit. Efter det att hon klippt gräs och rensat i rabatterna så dök hon in i "verkstan" för att ta ut ämnen till ett par bänkar. Bänkar som hon ska ha på sin balkong i stan. När jag gick in i "verkstan" så möttes jag av en livgivande doft av terpener från nyhyvlad fura. Min livsande fick luft av doften. Gick in i huset. Skruvade isär skrivaren och "reparerade" matningen. Utan att det blev delar över! Sedan skrev jag ut några svartvita kopior.

Allt var frid och fröjd tills skrivaren började lämna tunna svarta streck från matarrullarna längs med papperet, och gula tunna streck tvärs över. Ibland är allt åt helvete! Nu sitter jag här med ett dussin kasserade utskrifter och funderar på hur jag ska komma åt att rengöra matarrullarna och munstyckena utan att behöva skruva isär maskinen än en gång. Kommer jag åt munstyckena utan att behöva skruva isär hela maskinen? Det är synnerligen irriterande när inte grejerna funkar som de ska. Förmodar att det enda som hjälper är att skruva än mer. *suck*

...med ärtgrön svans

Idag har det varit en dag för en "grubbla". För att nu låna ett ord från Kontexts blogg http://kontext.blogg.se Frågan jag ställer mig är hur i hela världen ska man lyckas vända en negativ "rebellisk" attityd gentemot skolan och vissa lärare till något positivt? Åtminstone såpass positivt att gossen satsar något på att klara sig ur skolan utan IG:n i betyget. Det kommer ju ett liv efter grundskolan också.

Här finns det en mycket begåvad, trevlig, social och verbal ung man som i vissa lägen förvandlas till en person med horn och ärtgrön svans. "En utmaning för alla pedagoger", säger rektorn. En person som "tar makten" i klassrummet, eller åtminstone försöker, om läraren "misshagar" honom.

Hans äldre bror sa till honom: "Vad ska du ha IQ till om du saknar passion?" Så är det nog. Passsionen – intresset – behövs för resultat. Jag har inte funnit något bra svar än på dagens "grubbla". Grubblan kvarstår: Hur får man en yngling att känna "passion" inför ett "trist" skolarbete?

Bilder av förändring

Jag fick ett mejl med ett länktips till Jan Jörnmarks bilder av förändring. Se http://www.jornmark.se Kändes märkligt att se bilderna och minnas hur det var en gång för mer än fyrtio år sedan. Andra bilder av Jörnmark har jag sett tidigare i ett annat sammanhang, men jag har inte sett bilderna från Svenska Rayon i Vålberg. Där har jag klängt på taken. Vi började jobba kl 4 på morgonen och slutade kl 22 på kvällen. Helg som söcken. Solen sken och uppe på taket var det fruktansvärt varmt, så vi tog 4 timmars siesta mitt på dagen. Vädret höll i sig under mer än två veckor. Två veckor då sprutan gick för fullt och vi tjänade 100 kronor timmen (rakt ackord) som delades på tre. Det var i mitten på sextiotalet. Dygnstraktamentet var då 33 kronor från första anställningsdagen till den sista. På den tiden balanserade jag längst ut på takkanterna medan jag drog och släpade 2x110 meter slang upp och ner längs väggen på den fyra våningar höga byggnaden. Idag vet jag inte om jag överhuvudtaget skulle våga mig fram till kanten för att titta ner.

Från Svenska Rayon for vi på sena söndagkvällen till Norrköping. På natten kom det ett skyfall i Vålberg och den nysprutade asfalten rann ner i spinneriet genom sprickor i taket. Maskiner för ett värde av 100.000 förstördes. Vi klarade oss eftersom lagbasen hade kollat väderleksutsikterna med flygets meterologer, innan vi sprutade det sista taket. Men försäkringsbolaget var nog inte glada. Inte heller KF, som ägde fabriken, tror jag.

Skönt är det också idag! Solen värmer så gott och det känns fint att sitta ute och tugga på en saftig solvarm tomat.

Den man älskar agar man

Så sades det mig under förra seklet. Den man älskar agar man. Det betyder väl att när kärlek uppstått, så visar den sig genom mängden hugg och slag föremålet för ens ömma låga får ta emot? Ju mer stryk – desto mer kärlek. Då blir det också så att den man slår – älskar man. Om inte öppet så kanske i det fördolda? Tänk vad älskad jag var som barn och hur mycket kärlek det finns i världen! Fotbollshuliganer som drabbar samman med varandra och andra. Poliserna som älskar "de svarta" vid G8-mötet. Och kärleken är besvarad! För att inte tala om hur mycket människorna älskar varandra i Irak och Darfur. De älskar varandra till döds. Nu har vi alla möjligheten att med satelliters hjälp se kärleken i Darfur. Det är bara att gå till http://www.eyesondarfur.org och se hur kärleken utvecklas mellan milisen och bybefolkningen. Amnesty International står bakaom satsningen.

Vad är det för djävla idiot som hittar på uttryck som "Den man älskar, agar man"?

Inför stadsresan

Nu är det fixat. Jag tog fram hårklippningsmaskinen och lät den svepa fram över ansiktets rynkor. Särskilt längs hals, haka och kinder. Bort for två centimeter grått skägg. Efter hårklippningsapparaten var det rakapparatens tur att polera ansiktet. Det duger inte att komma in till stan och se ut som om skogsmulle själv kommit till stan. Jag vill ju visa upp mig från min bästa sida för den trevliga diabetessköterskan i morgon. Sparade dock den borstiga mustaschen.

Någon måtta på slätstrukenheten får det allt vara!

Sonia går sönder

När jag återkom från Konsum så var trädgårdsmästaren i full färd med att klippa gräset. Jag känner mig gynnad som har egen trädgårdsmästare dvs. en hälftenägare som känner ansvar för skötseln. Tror att det beror på att det blir lite trist i stan. Betvivlar att hon ens har balkonglådor att peta i med sina gröna fingrar. Så när tillfälle bjuds tar hon en sväng med gräsklipparen. Klart att jag är glad för det men jag hade faktiskt bestämt att jag skulle klippa gräset i morgon. Nu blir det närmast lite efterputsning av slåttern under morgondagen. Jämna till gräset så att säga.

Som avslutning skulle trädgårdsmästaren kamma gruset med hjälp av ett skyffeljärn. Bäst hon går där och skyfflar så stöter järnet till ena benet på trädgårdsbordet. Benet viker sig och i gruset far kaffet, kaffekoppar, tillbringare och Sonia. Sonia är ett glas och Sonia går sönder. Allt annat håller. Sakta men säkert decimeras mitt innehav av dricksglas. Förra helgen var det sonen som knäckte ett glas och denna gång hans mor. Blir snart till att göra en inköpsrunda och se om det fortfarande går att köpa Sonia i trepack på Domus. Hm… nu för tiden heter det säkert Coop stormarknad eller något sådant? Ur led är tiden och namnen med den.

Tarmproblem

Idag känner jag mig knäckt. Ständiga diarréer och värk i tarmen. Känns som om jag inte gjort annat än ränt på toaletten under morgonen. Dessutom sov jag erbarmligt illa i natt. Gick till sängs redan 21.30 igår efter ett blodsockerfall, och vaknade en gång i timmen under hela natten. Nej, idag är det inget vidare. Jag blir så less på min tarm. Att jag är trött och orkeslös är en sak som jag kan leva med. Det går ju alltid att förbättra. Hoppas jag. Men en mankerande tarm, urusel matsmältning och nästintill obefintligt näringsupptag, är betydligt värre. Den tarmen får jag dras med resten av livet.

Nu ska jag lägga mig i soffan. Kanske sova en stund?

Hus och åter hus

En slappardag idag. Ser jag tillbaka på dagen som snart har gått förefaller det som om jag mest gått omkring och slappat. Njutit solskenet och värmen med en Magnum Ecuador Dark i handen. Om det nu inte var en kaffekopp och cigarett förstås. Det är gott att sitta ute i trädgårdsmöblerna och känna solen värma kroppen. För min del så får värmen gärna stanna ännu en tid.

Annat då? Surfat lite på nätet och kikat på hus i Gävleborg, Västernorrland, och Västerbottens län. En slutsats av detta surfande blir att ska man finna ”billiga” hus så finns de på Blocket. När mäklare säljer hus i samma områden som privatpersoner så hamnar priserna snarare runt 300 tkr istället för 200 tkr. Men så finns husen kvar till försäljning länge också. Vissa hus jag tittade på idag kände jag igen från förra sommarens sökande efter bostad. Svårsålda objekt och dyra! Det mest lovande huset jag sett så här långt är det lilla huset i Resele. Om det nu är lika välskött invändigt som det verkar vara utvändigt, alltså. Men Resele?

Idag dök det också upp en komplikation ifråga om min flytt från huset. Det slog mig att jag inte är kreditvärdig eftersom jag saknar fast anställning. Åtminstone var det ett krav senast jag kollade. Om förhållandet är detsamma fortfarande så innebär detta att jag inte kan köpa ett hus eller lägenhet innan huset jag bor i är sålt, eller jag har blivit utlöst och fått pengar i näven. Just nu funderar jag på om jag ska flytta till en billig hyreslägenhet och forcera fram en bodelning. Bara för att jag ska kunna planera mitt nästa steg i lugn och ro. Det ska inte var lätt och enkelt alla gånger! Eller har jag missat något?

Internet och lögner

En av mina vänner från Internet som finns på en kontaktsajt, har drabbats av en synnerligen obehaglig korrespondens med en vilt främmande man. D v s hon har undanbett sig all kontakt men han fortsätter att skriva. Han säger sig vilja ha ett seriöst och lagligt samtal med henne för att få veta vad hon har emot honom. Tonen i hans meddelanden har ett drag av återhållen ilska över att han fått ett ”nej” och ”ratats”. Han ska minsann spana efter henne när han besöker staden där hon bor för ett samtal med henne.

I likhet med de allra flesta människor som finns på olika ”dejtingsajter” är hon ärlig och uppriktig så långt det är möjligt. Men konsekvensen av det bemötande de ärliga människorna får av ett fåtal individer, blir att de tvingas att ”ljuga” en smula, ta bort foton och lägga ut rökridåer. Allt för att göra det svårare för ”knäppgökarna” att spåra upp dem.

Vi ”seriösa” kontaktsökande tvingas – åtminstone inledningsvis – att ljuga en smula för att skydda oss och våra anhöriga. Det blir accepterat att dölja ”sanningen” en smula. Därmed riskerar vi kanske att spä på den uppfattning som säger att på nätet finns det bara skojare och bedragare som seglar under falsk flagg. Och att det är accepterat. Vad annat än att ”ljuga” en smula kan man göra för att skydda sig mot dem man inte vill ha kontakt med?

Med Internets hjälp har jag mejlat med människor jag aldrig skulle ha skrivit till i vanliga fall. Jag har diskuterat ämnen som aldrig skulle ha dykt upp i ett vanligt samtal öga mot öga. Jag har träffat människor som jag aldrig skulle ha ”dejtat” i vanliga fall. Det har varit givande för mig som person inbillar jag mig. Jag tycker det vore en trist utveckling, om ”dejtingsajterna” tas över av ”knäppskallar” som inte har alla hästar hemma, som en annan vän skulle ha uttryckt det. Än värre blir det när de lösa hästarna dyker upp IRL.

Pissa i motvind

Här sitter jag med tre nyinköpta fulla svarta bläckpatroner. Beredd att skriva ut mina fotografier och så går det inte. Skrivaren knövlar ihop papperen och stannar. Vad göra nu då? Blir förmodligen till att försöka skruva isär skitskrivaren och se om det går att begripa vad som felas den. Skit också!

I slutänden när jag sitter här med delar över efter mina finmekaniska övningar så blir det väl till att köpa en ny skrivare. *suck* En ny skrivare med en annan sorts bläckpatroner. Ibland känns det verkligen som om jag står och pissar i motvind. Eller hur det nu ska uttryckas? Fan åsså

Sol & åter sol

Svag vind, strålande sol från en klarblå himmel och +23,3°C i skuggan just nu. Vilken morgon!

Sålt?

Kyrkan har varit till salu under en lång tid. Nu är den kanske såld till slut? På torsdag kväll stannade en lastbil och kopplade loss en stor container utanför kyrkan. Två män och en kvinna började bära in möbler i kyrksalen. Möbler som var väl förpackade i kartonger, wellpapp och papper. Möblerna liknade mest skulpturer av något slag när de kånkades och bars in. Jag hoppas för M:s skull att hon fick så pass betalt för fastigheten, att hon inte blev skyldig banken pengar i slutänden.

Jag har alltså fått nya grannar. Nya grannar? Egentligen är de ju inga grannar eftersom de inte har angränsande tomt. Men de finns ju inom synhåll på andra sidan vägen, så jag får väl kalla dem grannar trots allt.

1-plansvilla

"Trevlig 1-plansvilla med 2 rum och kök, stor hall, garage, källarvåning på 76 kvm samt fristående timrat härbre (25 kvm) med öppenspis.
Naturskön tomt (1585 kvm) med välvårdade grönytor och ca 50-75 m till Ångermanälven med rätt till båtplats.
Nybyggnadsår: 1965
Uppvärmning: Vattenburen uppvärmning med elpatroner alt vedeldning med förugn."

Pris: 125.000 kronor! Men Resele?? Några mil nordväst om Sollefteå. Där kan jag inte bo. Men huset ser fint och välvårdat ut på bilderna. Storleken, utförandet samt priset är ju helt okej. Surfade vidare och hittade hus i Ullånger. Hus som inte kostar skjortan men de var alldeles för stora för en liten gammal ensamlevande gubbe. Känns inte rätt helt enkelt. Jag vill ha ett litet enplanshus med källare. Och billigt!

Tankarna började vandra och jag funderade kring varför jag bor kvar här och vart jag tar vägen efter det att jag lämnat detta hus. Timmarna och dagarna gick. Till slut liknade mina ostrukturerade tankar mest en våt yllesudd instoppad i en svart kvadratisk ram sisådär 6 x 6 cm stor. Det fanns inte längre några trådar kvar att dra i. Allt var en våt grå kletig massa. Lika bra att ge upp.

Hier öffnen

Skitväder även idag. Termometern orkar med nöd och näppe över åtta plusgrader. Hämtade in posten och i brevlådan låg ett paket med texten ”Hier öffnen” på. Jag trodde mig ju veta vad paketet innehöll och när jag "öffnade" låg där 2 x 50 ark Epson Matte Paper, två svarta bläckpatroner samt en faktura på 715 kronor. Känns bra, även om det svider lite med tanke på min kostsamma utflykt igår. Men nu har jag tre svarta patroner att tömma. Det är dags att fortsätta med mina små ”övningsprojekt”!

Alzheimer, regn och rusk

Igår var det en riktig ruskdag. Regn och åter regn. Hård nordostlig vind och bara +8°C ute. Frisk vind kallade SMHI ruskvinden för. Träden böjde sig i vinden. Det pep och tjöt i husets springor och klisterremsorna i innanfönstren stämde in i melodin. Vinden kylde ut salen och det blev nödvändigt att tända en brasa i kakelugnen och fatta ett beslut om resa till Valbo för att skaffa en bäckpatron till skrivaren.

Klockan tio hängde jag på låset när El-giganten öppnade. Letade rätt på bläckpatronerna. Naturligtvis hängde de patroner jag söker längst ner mot golvet. Efter att tidigare ha surfat runt och konstaterat att leveranstiderna varierar från den 10 juni till leveranstid okänd så var ju inte annan placering ätt vänta. Det är ingen efterfrågan på bläckpatroner till en Stylus Photo 890 eller 1290. Jag försåg mig med halva deras lager och betalade. ”299 kronor”, sa kassörska. ”Och åttio kronor i bensin”, sa jag. Då log hon. Ska det vara något att le åt? Om det nu inte var ett deltagande leende förstås. Hur ska jag veta?

Med bläckpatronen säkrad så svepte jag snabbt förbi loppmarknaden och Willys. Inget mer skräp släpades hem. Däremot handlade jag mat till middagen. Hemkommen fixade jag till köttfärssåsen och inlät mig i en förvirrad brevväxling om en veterinärs dotter i Visby och Roma. Eller var det Hemse? Allt blev mycket förvirrat och fel från min sida. Snacka om Alzheimers.

Efter middagen så kom trädgårdsmästaren, men då regnet omöjliggjorde allt trädgårdsarbete, så bar hon och sonen upp min säng till sovrummet på övervåningen. Nu är det fixat till slut. Resten får jag bära upp själv.

Sen kväll med bröd

Det blev en sen kväll. Men...nu finns det i alla fall nybakat frukostbröd åt både mig och gossen. Kanske bröd så att det räcker i flera dagar? Ett improviserat bröd med olika sorters mjöl, lite brödkryddor och Åckelsjöhonung. Inte alls så tokigt faktiskt. Att knåda en deg och baka ett bröd är en fridsam syssla som skänker ro i själen och väldoft i köket.

God natt värld.

Försommardoft

Syrenerna har slagit ut i full blom. Det gick på ett par dagar från knopp till blomma. Det gäller att passa på att njuta av dem medan tid är. Innan man vet ordet av så är blomningen över.

Nu står det en knippe lila syrener i min "loppisvas"på bordet. De sprider en doft av försommar i köket. Måtte de dofta länge.

Hur göra?

Insikten att jag har en uppsjö med fotoprylar av alla de slag utspridda runt om i huset, tynger mina späda axlar och förmörkar mitt sinne. Sakta men säkert dras jag mot ett avgörande. Det är dags att skapa ordning ur kaos.

Frågan jag ställer mig är om jag ska dra fram alla fotorelaterade grejer för att skapa mig en översikt av mitt innehav och sedan bestämma hur jag ska göra? Eller ska jag skapa ett utrymme i ett förråd eller skåp där jag stoppar undan prylar och pryttlar i takt med att jag återfinner dem? Hur många skåp går det åt i så fall? Kommer jag att plocka undan prylarna när jag väl dragit fram dem? Eller kommer de också att ligga och skräpa överallt i rummen så att jag bara får än fler ”högar” att kryssa fram mellan?

Fördelen med att dra fram allt är att jag på så sätt kanske kan se vad jag använder just nu och vad jag tror mig behöva i framtiden. Dessa grejer kan jag behålla tillgängliga i ett skåp medan ”överskottet” kan packas i kartonger och ställas undan i förråden. Hur göra?

Var är min ordningskonsult?

Star Wars 30 bast idag

Idag är det precis 30 år sedan den första Starwarsfilmen gick upp på
bio i USA.
Tidningen Metro firar genom att lägga ut en rad lustiga länkar:

http://metro.se/se/article/2007/05/24/22/1546-45/index.xml

allt enligt ett mejl jag fick nyss.

Patron ur?

Skit också. Inga patroner idag heller. Ska jag bli tvungen att köra 11 mil för en sketen bläckpatrons skull? Utan att ens veta om den går att få tag på. Blir det till att köpa bläck från MIS "over there" i fortsättningen?

Ska jag bli tvungen att göra "patron ur" och köpa ny skrivare?

Snabb leverans?

* Snabb leverans, du får oftast beställningen inom 2-3 arbetsdagar.
* Beställ innan klockan 18
* Alla varor som vi har i lager skickas samma dag med posten.

Det kan inte hjälpas. Jag sitter här och muttrar över skrytsamma företag. Funderar över var mitt papper och mina bläckpatroner tagit vägen. Orderbekräftelse fick jag omgående när jag beställde mina varor efter lunch fredagen den 18 maj. Idag skriver vi den 24 maj 2007 och ännu har inget hänt i brevlådan. Inte det minsta lilla skrammel, från ett lock som öppnas och stängs, hörs.

På deras hemsida framgår inte om varan finns i lager eller inte. Detta tolkar jag som att bläckpatronerna och papperet finns för omgående leverans. Men så är kanske inte fallet eftersom varorna inte skickades samma dag? Ej heller har Print IT AB meddelat mig leveranstid eller svarat på det mejl jag skickade i förmiddags. Undrar om de ” Sveriges billigaste webbutik för bläckpatroner!” är så överhopade med arbete att de helt enkelt inte hinner med att expediera min order eller svara på ett par enkla frågor.

Men varför är jag så otålig? Vore det före 1995 och Internets intåg i min värld så skulle jag bara ha lutat mig tillbaka och tänkt att det tar sin tid med postgången. Nu sitter jag spänt och väntar på ett paket som ska göra det möjligt för mig att fortsätta skriva ut mina bilder. Jag vill helt enkelt sysselsätta mig med mitt ”porträttprojekt”.

Men det får väl bli diskhon i stället.

Håhå, jaja

Just nu tycker jag att jag mest testar mig fram ifråga om använda kameran, filmframkallning och kopiering på papper. Det är s a s ett litet projekt som ska resultera i digitala mellanformatsbilder som kan skrivas ut på skrivare. De små utskrivna bilderna klistrar jag in i ett litet album – en klippbok – eller snarare en form av anteckningsbok.

En stor del av min s.k. tankeverksamhet snurrar kring hur jag ska kunna ”utveckla” fotograferandet. Först tänkte jag ladda mina bladfilmskasetter med 9x12 film. Men min kameras mattskiva var så mörk och det var så förbaskat svårt att ställa skärpan trots den relativt stora bländaren på linsen. Kanske kunde en ny mattskiva och fresnellins hjälpa? Kollade på nätet och förstod att jag kanske borde diska skivan och vända den rätt med den matta sidan mot linsen.. Pillade bort skivan, diskade och vände den rätt. Sökarbilden blev ljusare och det blev lättare att ställa in skärpan. Så var det fixat även om det fortfarande är knepigt att ställa skärpan.

Mina tankar fortsatte att fundera kring ”alternativa” sätt att fotografera och kopiera bilder på. Började fundera på om jag inte skulle försöka kopiera över negativ till lithfilm. Tankarna gick vidare till fotografering med ortokromatisk film och kraftigt blått filter som test. Läste på nätet och bestämde mig för att jag skulle prova på lithkopiering dvs. man belyser vanligt fotopapper under mycket lång tid och framkallar sedan i kraftigt utspädd lithframkallare (filmframkallare). En fullt genomförbar ”test” i ett vanligt mörkrum till en rimlig kostnad. Problemet visade sig vara svårigheten att köpa lithframkallare i Sverige. Kodak D-19 har utgått och ersatts av Dokumol (ej lithframkallare) hos Photax. Kameradoktorn som lär ha sålt Macos framkallare försattes i konkurs här om veckan. Återstår att ta ett skutt över södra Östersjön till Tyskland eller att surfa på vågorna över Atlanten för att finna lithframkallare. Om man nu inte vill stå i köket och röra samman sin egen blandning. Recepten finns ju där ute i cyberrymden. Just nu känns lithkopiering en smula kallt.

Så vad återstår? Fortsätta skanna in gamla skräpkopior från anno dazumal? Skriva ut dem är inte att tänka på just nu. Ännu har inte mina bläckpatroner kommit och den svarta är snart slut. Köpa fräscha papper och fortsätta med ”vanlig” kopiering? Skaffa ortofilm och blått filter? Eller göra en hålkamera för 9x12 cm bladfilm? Håhå, jaja.

Regntung morgon

Det är ett elände att vakna halv fem. Inte nog med att tröttheten fyller hela min kropp. Jag är hungrig dessutom. Utan något att äta till frukost. Regn i natt och regn tidig morgon. Gråväder och regn. Vad återstår annat än att sätta en deg till frukostens bröd. Tända i vedspisen och försöka känna den trevnad som doften av nybakat bröd och spisvärme kan skänka ibland.

Snart är det dags för en kopp te med nygräddat bröd.

Det är bara för mycket

Det kryllar av prylar i mitt hus. Jag känner mig nedlastad och beskuren av allt skräp jag äger. Jag har inte bara en projektor eller bara en kamera. Eller bara en sorts papper. Eller bara en förstoringsapparat. Eller bara en dator. Nej det finns åtminstone tre förstoringsapparater, tre diaprojektorer, mer än ett dussin kameror med diverse tillbehör. Högar med Cd-skivor och olika sorters papper. Jag har hyllor i förråden, fyllda med datorer och tillbehör. Jag kan göra en historisk utställning över Macintosh datorernas utveckling de senaste decennierna. Till detta kommer så tre gitarrer, tre skivspelare och lika många rullbandspelare med kablar och mikrofoner. För att inte tala om de kartonger med böcker och gamla tidskrifter som dväljs under takåsen. Alltsammans i olika stadier av förfall. Men röja upp, kasta eller sälja är inte att tänka på. Jag mäktar inte med det, känns det som. Dessutom skaffar jag fler prylar hela tiden. Igår kom det två rundmagasin till projektorn. De närmaste dagarna så kommer det ett Componar förstoringsobjektiv till förstoringsapparaten, två grafiska blad och ett 67 mm färgat filter till min mellanformatskamera. Suck… jag skulle behöva en ordningskonsult som sorterade ut och ordnade min tillvaros alla pryttlar jag omger mig med.

Skönt vore att börja med två tomma rum och sedan endast bära in det som verkligen behövs för ett drägligt liv. Det som blir kvar utanför rummen kan kastas, skänkas till välgörenhet eller säljas. För vad ska jag t.ex. ha en gammal SAAB 96:a till? Den står där i uthuset och rostar sakta men säkert bort. Till ingens glädje eller nytta.

Ibland blir det bara för mycket. Ibland tänker jag att kanske har det kaos som finns i mitt hus sin motsvarighet i min tankeverksamhet och dagliga liv. Förvirring i det yttre livet motsvaras av förvirring i det inre livet. För mycket prylar och för mycket tankar.

Schlager – EM

Det har varit schlagerfestival – tävling i musik! Jag har varken sett eller hört något. Varken från den svenska tävlingen eller från den Europeiska finalen. Slutresultatet tycker jag var intressant däremot.

Slutresultat
1. Serbien 288
2. Ukraina 235
3. Ryssland 207
4. Turkiet 183
5. Bulgarien 157
6. Vitryssland 145
7. Grekland 139
8. Armenien 138
9. Ungern 128
10. Moldavien 109
11. Bosnien Herz. 108
12. Georgien 97
13. Rumänien 84
14. Makedonien 73
15. Slovenien 68
16. Lettland 54
17. Finland 53
18. Sverige 51
19. Tyskland 49
20. Spanien 43
21. Litauen 28
22. Frankrike 19
23. Storbritannien 19
24. Irland 5

Västvärldens schlagervälde är krossat! Får vi höra intressantare och mer spännande musik i fortsättningen tro? Tror jag ska fira med att lyssna på Balkan Express.

Undrar varifrån jag har fått frasen "Doin' the omoralisk schlagerfestival"?.

Söndag morgon

Jag gillar inte alls det här. Varenda morgon vaknar jag vid femtiden. Att somna om är inte att tänka på. Det går inte.Trött som en röd gris stapplar jag ut i köket och sätter på kaffebryggaren. Tar mitt insulin och ett par smörgåsar. Sedan har dagen börjat med trött kropp och hängande ögonlock.

Om jag inte vore så trött skulle jag ta och dra ut en sväng med kameran nu på morgonen. Dimman ligger tät kring ån och sveper in hus och träd i grå bomull. Det brukar kunna bli bra bilder i dimma. Motiven kan friläggas och störande bakgrunder försvinner avtonade i fjärran. Snart har solen bränt bort dimman. Jag är för trött. Det blir en kopp kaffe till.

Ännu en dag

Under förmiddagen var jag ute i solen. Jag tog med kamera och kaffekopp. Drog runt med kameran på ett stativ och försökte finna några motiv att ”föreviga”. Under hela tiden gjorde jag fyra exponeringar. Det tar tid att fota analogt! Idag ska allt gå så fort. Det ska gå fort att fotografera och snabbt ska man se det färdiga resultatet. När jag fotade yngste sonen på studsmattan senast hade jag närmare 250 bilder på minneskortet, när jag kom in! Ibland är det skönt att det tar sin rundliga tid att ”knäppa ett kort”. Men det känns ovant att hela tiden försöka minnas hur det var man gjorde, och hur man ska tänka, för att få ett så välexponerat negativ som möjligt. Det är alldeles för lätt att glömma regeln: ”Exponera efter skuggorna. Framkalla efter högdagrarna”. Eller är det någon annan regel som gäller?

Hämtade mina beställda filmer och negativpärmen på ICA. Passade på att handla emedan yngste sonen ska tillbringa helgen här. På eftermiddagen kom trädgårdsmästaren. Hon klippte gräset, grävde upp och rensade i rabatterna samt kammade gruset. Nu ser trädgården riktigt välskött ut. Jag lagade mat och diskade samt uppvaktade, i efterskott, på födelsedagen. Another day is gone.

Å ida då?

Efter lunch åkte jag iväg till Skatudden. Efter ett evinnerligt kryssande kors och tvärs över stenarna på den urusla vägen kom jag fram. Nedlastad med kaffetermos, smörgåsar, sittunderlag, kamera och stativ tog jag mig ner genom skogen och ut på den steniga udden där måsarna härskar. Det blåste kallt från havet. Efter en timme hade jag gjort två exponeringar med Kowan och tagit ett halvt dussin kort med digitalkameran. Först när jag kom hem insåg jag att jag inte hade tagit några digitala bilder på de ”analoga” motiven. Jag hade kameran framme men använde den bara som ljusmätare. Borde faktiskt ha tagit en massa alternativa digitala bilder som ”reserv”. Men icke då! Ogenomtänkt fotograferande som vanligt. Eller var det detta faktum att jag var så inne i analogt fotande att jag glömde bort det digitala?

Kopierade de sista två negativen från mina testrullar ikväll. Nu finns inget mer att kopiera. I morgon får jag ytterligare ett par bilder i min ”klippbok” med ”provbilder”. Kanske är Skämningsön värd en mässa i morgon? Men vädret ska visst bli en smula ostadigt. Hela helgen kommer det att dra regn och rusk över mig. Om jag ska tro att meteorologerna vet vad de talar om. Kanske blir det en helg framför kakelugnen i stället?

Avsnoppad

Jag har tipsat en vän om min brevväns blogg, och skickade naturligtvis också ett mejl om min bild. Fick till svar att hon inte har tid "att läsa bloggar eller kolla bilder". Sedan önskade hon mig ”Lycka till”. Varför detta svar? Sedan drygt ett år har jag betraktat henne som min vän. Nu kändes det som om hon hällde en hink kallt vatten över mig. Avsnoppad och ledsen vet jag inte hur jag svaret ska tolkas. Kan det tolkas på mer än ett sätt? Avslutad kontakt?

Vänskap kan kanske vara lika ensidig som svärmeri och kärlek? Obesvarad vänskap?

Fotosidan

Lade också ut min första bild på Fotosidan i morse. En bild i ”Det glömda rummet”. En bildpool för bilder på ”av människa skapat och varaktigt övergivet” som det skulle ha hetat om det varit kulturmiljöinventering åt Länsmuseet.

Fick omgående kritik på bilden för bristande kreativitet. Kritiken kändes helt OK. Den är ”sann”. Jag är en "dokumentär" fotograf och inte en "konstnär".

Skit i förgasaren

I natt när jag kopierat några bilder så insåg jag att det ”skitit sig igen”. Trots att jag skiftade mellan olika papper och hårdhetsgrader så bidde det inget att ha. Inser ju att papperen helt enkelt blivit för gamla och att det är därför det inte blir något ”sting” i kopiorna. Ska jag lycka digitalisera mina mellanformatsnegativ så måste jag skaffa ett fräscht papper. Å jag som skickade en beställning på 10 rullar 120-film och en negativpärm med pergamynblad igår kväll, innan jag började kopierandet. Suck!

Tänk om jag hade varit förutseende nog och plockat med en förpackning papper också i beställningen. Nåväl, det går väl fler tåg mellan här och där?

Kaffedax

Nyvaken sitter jag här och väntar på att eftermiddagskaffet ska bli klart. Jag undrade tidigare vad spännande som skulle hända idag. Svaret är inget alls. Om inte magknip och diarré före lunch, och en sovstund på eftermiddagen är spännande. Kanske blir det mest spännande under dagen att mitt körkort har kommit?

Den påtänkta fotoutflykten till Skatudden eller Skämningsön, får anstå till morgondagen. Men då blir det spännande!

8 maj –07

Amiralen har kommit! Den satt där bland blommorna i körsbärsträdet. Med utbredda vingar satt den där och lät solen värma sin kropp under en kort stund. Sedan var den borta. Kommer den åter? Fjärilar, dessa till synes bräckliga varelser, flyger hit från södra Europa, för att fortplanta sig och dö. Amiralen har inte övervintrat i vårt klimat enligt Nationalnyckeln annat än vid ett fåtal tillfällen. Många återvänder söderut men många stannar för länge och dör i vårt vintriga klimat.

Svalorna leker tafatt mellan husen. Pilsnabbt tjattrande far de runt, runt. Upp och ner. Fram och tillbaka innan de snabbt susar in i ladugården. Solen skiner och det känns som en dag för ett ”tiddelipom”. Undrar vad för spännande som händer idag?

Nattmacka

Här sitter jag nu på min bak och tvingas konstatera att något kopierande blir det inte i natt. Jag började för sent ikväll. Det tog mig över en timme att komma igång och få fram ett par provkopior på ett ”hopplöst” och svårkopierat motiv. Dessutom blev de inte bra. Nu är jag både trött och hungrig. Ska ta en kopp te och ett par smörgåsar. Sedan väntar nog sängen. Men i morgon då…

Dektolen funkade och med tanke på att jag har mycket framkallare så kan jag låta grejerna stå framme till i morgon kväll. Då ska jag se till att jag inte går runt och såsar utan kommer igång ”i tid” med kopierandet.

Dektol

Nu har jag blandat Dektol till framkallningen. Måste säga att jag blev mycket förvånad när jag hällde ner pulvret i det 38°.iga vattnet för att göra en ”stock solution”. Framkallaren var alldeles brun-svart. Ska pulvret se ut så? Jag vet inte för jag har aldrig använt Dektol tidigare. Detta är en förpackning som följt mig genom decennierna precis som mina papper, filmer och övriga kemikalier. Min D-163 funkade trots att den stått i en halvfull plastdunk i över ett år så jag håller tummarna för att även Dektolen kommer att framkalla mina gamla papper. Jag vill så gärna se resultatet av mina övningar med Kowan.

I annat fall blir det väl till göra en vandring till Canossa och slänga in en beställning på kemikalier och film hos Photax i Nybro.

Glassdags!

Årets första glass köpte jag nyss. En Pepe – lakritsglass! En Nogger i strutform? Glassen var en nyhet för mig, men den smakade alright och gick ner. Nu nalkas en stund med kaffekoppen innan kvällens träff med ”mörkrummet”. Ska blanda till en omgång med pappersframkallare och sedan ta fram lite fler ”testbilder” från nyförvärvet. Det blir nattens övningar. Kanske var det bra att jag sov en stund på eftermiddagen trots allt?

Genom Norrlandskontakten har jag "av misstag” fått en brevvän. En brevvän med bl.a. ett förflutet som grafisk formgivare, men hon är så mycket mer än så. Hon är också en "bloggare" med en läsvärd blogg "Grubblor från midjan av Mellanmjölkens land" på http://kontext.blogg.se Läs den! Hon har intresserat sig för mina bilder. Styrkt av hennes uppmuntran har mina funderingar kring mitt fotograferande lett till att jag äntligen fått tummen ur röven och publicerat foton på Fotosidan. Ska bli intressant att se om det kommer några kommentarer på mina ”testbilder”. Dessutom har jag skannat flera andra papperskopior ur ”skräpmappen” jag har tillgänglig. Analogt blir digitalt!

Kanske dags att försöka få lite ordning på alla bilder som ligger och dräller här och där i huset? Kanske är det dags att försöka göra en sammanfattning av nära fyra decenniers fotograferande?

"Lemmen" i bena

Vilken grå och kall dag det är idag. Regn och åska växlar med solsken. Ingen riktig försommarvärme har infunnit sig än. Det är stor skillnad mot gårdagskvällen när jag var på utflykt med kastalgänget. Det var en smula blåsigt men ändå milt och skönt väder. Doften av försommarvarm skog blandades med havets friska luft och smaken av kaffe samt röken från tobak. Nio stycken var vi som gick till Skämningsöns naturreservat för att dricka kaffe och se på rösen och utsikten från vårdkasberget. Vilket gäng! Två är opererade i bukspottskörteln. Två har haft en stroke och en lider av svår reumatism (?). Men upp för berget ska de! Även om det tar tid och sker med stavars och stöds hjälp. Piggast var nog de två äldsta i gruppen. Två som haft pension så länge jag kan minnas! Hemkommen från utflykten kände jag mig en smula "lemmen" i benen. Men sammantaget gjorde det mig gott att strosa fram genom skogen. Att jag sedan fick ett nytt mål för fotoutflykter blev en extra bonus.

Fredag förmiddag

Vaknade och klev upp halv fem i morse. Fixade frukost och kaffe samt startade dagens första maskin med tvätt. Tre maskiner blev det innan jag drog iväg till HVC med kissprovet som de ville ha. Postade en Cd-skiva och läkarintyget. Sedan började min dag på allvar. Stack iväg som en pil mot Valbo för jag har bestämt mig för att sparka igång min skrivare idag. Styrde in på OnOff och köpte en färgpatron trots att de ville ha 266 kr för 46 ml bläck eller 5.782 kr per liter. Utsugning är det! Undrar hur många skrivare jag har köpt för bläckkostnaden genom åren? Igår surfade jag runt på nätet och kollade priser. Samma patron finns att köpa för 188 kr + porto 39 kr. Levereras mot faktura. Snacka om att spara bensin och pengar genom näthandel Jag ska lägga en beställning på en uppsättning patroner i helgen. Måste ju lägga upp ett litet hemmalager när nu patronerna till skrivaren har blivit beställningsvara hos OnOff.

Därefter var det Micros tur att hedras av ett besök från min sida. Köpte en 57mms rörbult till avgassystemet. Den tog Micro 14 kr för. Inkl. moms! När Bilmetro bytte den för några år sedan debiterade de 71 kr exkl. moms för bulten! Arbetskostnad tillkom! Snacka om påslag. Antagligen är det samma leverantör till båda ställena.. Än mer utsugning! Och jag låter det ske… hmm. Dags för planering och förändring?

Av led är tiden

Helt plötsligt var min klocka var borta. Den måste ha ramlat av armen utan att jag märkt det. Antingen under natten eller också ramlade den av tidig morgon efter det att jag klivit ur sängen. Under säkert en timmes tid gick jag och spanade under och i sängen, inne i badrummet, ute på trappan, i hallen och i salen. Ja jag uppsökte alla de platser jag varit på morgonen. Ingenstans fanns klockan. När jag så gett upp och tänkte att den dyker väl upp någon dag så stoppade jag ner handen i högra byxfickan. Där låg klockan. Märkligt. Undrar hur den kom dit?

Familjeläkaren

Idag träffade jag min familjeläkare för första gången trots att jag tydligen haft honom som läkare i flera år. För första gången sedan jag blev sjuk så blev jag ordentligt undersökt. Han kollade hjärta, lungor, knackade på ryggen, klämde på magen och kände på muskler. Dessutom vill han ha nya prover. Han verkade inte tro på något "fysiskt" arbete för mig, den närmaste tiden, utan talade om att det är kanske dags att finna ett lättare arbete typ "kontorsarbete". Vidare trodde han att jag behöver ha "sommaren på mig" för att återhämta mig. Kommer att kalla mig för fortsatt kontakt före midsommar. Fram tills dess är jag sjukskriven.

Jag får nog ordna en egen "rehabilteringplan" med lätta arbetsuppgifter. Sådana som att blanka skor, fixa bilen, städa, diska, tvätta och klippa gräset. Sedan finns det ju lite snickerier att göra. Trädgårdsbord och stereomöbel t.ex. Nog finns det att göra. Det gäller bara att "ta tag" i sakerna också. Nu har jag ju dessutom fem-sex kilo kamerautrustning att släpa runt i naturen när jag känner mig stark nog för utflykter till skog och hav.

Schemalagda aktiviteter? Utan utrymme för infall och improvisationer? Det låter väl trist?

Musikfest 2

Kikade på rullarna. Tydligen är delar av dem från Ålidhems centrum i Umeå. Vilket år? Ingen aning. Verkar var slutet av 70-talet? Måste nog försöka kopiera några av de knappt kopierbara negativen trots allt. Vill ju gärna veta vilka kvinnor det är som finns på neggen *ler*

Musikfest?

Hittade 2 oframkallade Tri-X i kylen. Exponerade efter 1600 ASA Jag har ingen aning om vilken utspädning eller tid jag ska ha för att överframkalla dessa "pressade" (underexponerade) filmer. Naturligtvis fann jag inte mina gamla datablad för Rodinal. Ibland är det ett elände! Till slut så hittade jag ett tips på Fotosidan. Pertman brukar addera 50% av tiden för 2 stegs underexponering. Jag gjorde likadant. Då blev det Rodinal 1+50 i 15 minuter. Egentligen skulle det vara 18 minuter vid 20° C men eftersom temperaturen på kemikalier och kylvattnet i maskinen var 22°C så blev det 15 minuter

På rullarna stod det bara ”Musikfest 5/5. Tri-X 1600ASA” Vilket år stod inte så det ska bli spännande att se vad som finns på filmerna. Har inget som helst minne av en musikfest den 5 maj. Kan de vara så gamla att de är tagna i Umeå? Just nu fixeras filmerna. Snart kan jag se vad som finns på dem! Om det nu blev något alls?

Tilt i pallet

Ja, vad ska jag säga. Här gnäller jag, funderar och undrar vad som är fel med filmen eller kameran när det egentligen är ett handhavandefel hos fotografen. Jag måste ha drabbats av en total blackout när det gäller att framkalla filmer. Idag när jag skulle framkalla två rullar så insåg jag att jag faktiskt glömt en sak. En sak som visade sig vara mycket viktig! Till dosan finns en ”stång” som spiralen ska sitta på. När sedan locket sätts på plats så kommer spiralen att låsas i dosan och spiralen kan inte röra sig fritt utan följer med dosan i rotationen. Stången hade jag glömt bort alldeles och framkallat de ”defekta” filmerna utan den! Suck!

När jag tittar på dagens framkallade filmer så kan jag se att de ser ut precis som de ska. Att rutorna är ojämnt exponerade får tillskrivas fotografens oförmåga att mäta och bedöma ljuset på ett korrekt sätt. Samtliga 12 exponerade rutor är framkallade. Det svarta från tidigare framkallningar är som bortsopat. Därmed tror jag mig ha förstått vad som hänt. Spiralen har inte roterat ordentligt i maskinen, utan vissa delar av filmen har blivit felaktiga. Kanske har de legat i framkallaren hela tiden? Eller inte fixerats ordentligt? Skit samma. Nu verkar det funka som det ska! Ibland är det inte lätt att vara fotografisk kretin med tilt i pallet.

Enfaldiga jag

Nu sitter jag här igen. Tipsad av en brevvän om Clas Ohlson och IKEA som inköpsställen för passepartouter och ramar, surfade jag runt och kikade på deras sortiment. Clas Ohlson brukar vara min leverantör av ramar till fotografier men att IKEA sålde ramar hade jag faktiskt glömt bort.

Så bar det iväg i lördags. Först till IKEA där jag köpte två ramar med passepartout och plastglas. Egentligen gillar jag det inte. Kan ju tycka att det är bra med plast i en stor ram men jag skulle föredra ett reflexfritt glas eller plexiglas. Dessutom är IKEA:s passepartout ful! Nu kommer ”Ensam vid havet” att ha en bred kant nertill och en bred kant upptill. Inte särskilt snyggt tycker jag. Skulle hellre ha sett en smalare kant runt hela ”verket”. Köpte också en ram 40 x 50 cm till kopparsticket. Till det hade jag bestämt att jag skulle ha en passepartout från Klas I Sjön. Väl där så insåg jag att jag nog skulle köpa en aluminiumram i storlek 40 x50 också. Smal svart ram. Det blev en extra utgift, men för tusan. Vad gör man inte för konsten.

På hemvägen svängde jag in på loppisen i Valbo. Fyndade naturligtvis! Två mätglas för en tia och en diaprojektor för en femtiolapp. En fullt fungerande ”modern” projektor. Problemet visade sig när jag kom hem och försökte stoppa i mina diamagasin. De passade inte! Jag hade inte ens tänkt tanken att magasinen jag har, inte skulle passa. Enfaldigt! På Tradera finns det två 100 bilders rundmagasin som passar projektorn. Jag har lagt ett bud på dem. Tanken är att om jag vinner auktionen så ska jag plocka över mina dior och fotografera av dem med en digital kamera, eftersom jag inte äger en filmskanner. Bättre med ”dåliga” digitala bilder än inga bilder alls.

inramning

"Du har vunnit budgivningen i auktion 42558825, Lennart Iverus, signerat kopparstick 1968. Ditt vinnande bud var 105 kr".

Ja, så är det avslöjat. Jag har bjudit på etsningar, gravyrer och litografier på Tradera. Så i fortsättningen kan jag ärligt och uppriktigt fråga kvinnor om de ska följa med hem och se på ”mina etsningar”.

Jag tror att allting började med ett foto på en kvinna som jag kände i Umeå för mycket länge sedan. Då konststuderande. Idag en etablerad konstnär. Den ena tanken föder den andra så jag rotade fram mina misshandlade ”Ensam vid havet” av Ulf Wahlberg och ”Mr Nixon I presume” av Olof Sandahl. Brukar ju kika efter fotorelaterade prylar på Tradera men denna gång kollade jag grafiska blad. Grundkravet är att jag ska gilla dem och de ska vara billiga.

Grafiska blad som ska hänga på väggen behöver passepartout och ram precis som mina fotografier. Tidigare har jag köpt ramar och passepartouter på Clas Ohlson men det finns inga som passar kvadratiska bilder eller stora grafiska blad. Alltså måste jag kanske göra mina egna ramar och passepartouter i framtiden? Googlandet fortsätter. Jag har hittat inköpsställen för konstnärsmaterial där de säljer passepartoutknivar, linjaler passepartout, och kartong m.m.

På lite sikt så har jag föresatt mig att lära mig att tillverka mina egna inramningar. Undrar hur det ska gå?

Nattarbete

Kom hem sent i går. Ja, sent på eftermiddagen alltså. Var till kontoret och surrade en stund med de få människor som fanns där. Innan dess hade jag varit till fotografen för att bli avkonterfejad. Mitt körkort är ogiltigt och inför hotet att få det indraget så var det bara att krypa till korset och ”ta tag” i saken. Alltså betala pengar till Vägverket och gå till fotografen samt skicka in begärd handling till Vägverket. Nu är det bara att vänta på det nya körkortet. Ser mest ut som en nyrakad, snaggad och magerlagd förrymd fånge på fotot, tycker jag. Men jag vänjer mig kanske?

Sena kvällen fylldes av framdragande av kemikalier, skålar och papper. Mörklade badrummet och ställde in förstoringsapparaten. Plockade fram ett par av mina testnegativ och kopierade. Det kändes mycket ovant att åter stå och slabba i ett mörkrum. Tyvärr var väl inte bilderna särskilt inspirerande men jag kopierade dem trots detta. Upptäckte att jag gillade mörkrumsarbetet, men det är alldeles för trångt i badrummet. Kanske är det bättre att inreda drängkammaren till mörkrum. Bättre utrymme och lätt att mörklägga. Sköljningen kan ju ske i badrummet. Klockan ett på natten var jag så trött att jag med nöd och näppe klarade av att hålla mig på benen. Halv två var de sista kopiorna sköljda och jag kunde gå till sängs. Skönt!

Tror jag att jag ska selentona några av kopiorna idag. Bara för att se hur det blir. Sedan ska kemikalierna kastas och apparat samt skålar ställas undan.

Påfågelsöga

Påfågelsöga, citronfjäril och nässelfjäril fladdrade från Scilla till Scilla på gräsmattan i förmiddags, när jag skulle dricka mitt kaffe i solen. Säsongens första påfågelsöga! Hämtade snabbt min kamera och lyckades få några bilder. Undrar vad jag ska ha alla fjärilsbilder till? Även om jag inte vet så kan jag inte motstå lusten att "föreviga" dem. Påfågelsögat är en vacker fjäril. Jag tycker de flesta dagfjärilar är vackra snabba flygare.

Min sjukskrivning går ut den 29 april så nu är det dags för en tripp till Sandviken med en tidrapport, och ett eventuellt samtal med min "boss man" om vilka arbetsuppgifter jag kan få nästa vecka. Den 2 maj ska jag visserligen till läkaren på hälsocentralen för att diskutera mitt "fall" men som det känns idag så tror jag att det är dags att försöka "komma tillbaka". Kanske på hslvtid de första veckorna?

Problemlösning

Problemlösning är inte min starka sida. Här hetsar jag upp mig och tror att det är fel på kameran och att det är därför rullarna ser ut som de gör. Visst det verkar som om exponeringsmätaren visar fel men om jag tittar på filmerna så inser jag att de har förmodligen drabbats av något som mest påminner om "ljusläckage" på de sista fem–sex rutorna. Märkligt. Än märkligare blir det om jag tittar på filmen jag tog med min YashicaMat den 16 jan 2006. Det är samma fel där. Sju rutor korrekta och sedan är filmen svart dvs. den ser ut att ha träffats av ljus. Då är frågan varför uppstår detta? Kan det var läckage i framkallningsdosan? Verkar osannolikt tycker jag. Kan det vara felaktig framkallning? Samtliga filmer är framkallade i samma JOBO-maskin de senaste dagarna. Uppstår det när jag laddar filmen på spiralen? Jag vet inte. Tycker mest det är synnerligen märkligt,

Nej, problemlösning är inte min starka sida. Tror jag får konsultera en vetenskapligt skolad person som dessutom är en hängiven analog storformatsfotograf.

Fan åsså

Framkallade rulle nummer två. Det sket sig igen! Fan också. Precis likadant. Denna gång var hela rullen felexponerad, men mest på sista delen av filmen. Ett tredje försök väntar. Denna gång ska jag mäta ljuset med min digitala kamera.

Kan det vara fel på framkallningen? Suck...

Det sket sig

Framkallade min testrulle igår kväll. Det sket sig. Halva rullen var ”korrekt” exponerad medan den sista hälften var nästintill oexponerad, dvs. spår av bilderna syns men allt är överdraget av en svart hinna. Gudarne ska veta att jag funderat fram och tillbaka kring vad som var fel. Kameran och objektiven fungerade som de skulle imorse när jag kollade. Den enda felkälla jag kan komma på att jag inte hade ställt tillbaka självutlösaren ”V” till ”X” efter exponeringen.

Bestämde mig för att ”skjuta” ytterligare en testrulle och drog iväg till ”stenen” på udden i Gåsholma i morse. Nu ska jag avsluta rullen här hemma på gården. Därefter blir ännu en sväng med kemikalier i badrummet. Är fortfarande en smula tveksam till exponeringsmätaren, men hur den fungerar visar sig nog. Kanske är det jag som inte är tillräckligt "lätt på handen" när jag mäter ljuset?

Efter att ha fotograferat i solljuset på stranden så inser jag att jag behöver ett par passande motljusskydd. Det fanns inga med objektiven. Kanske för att kameran använts i studio? Dessutom tror jag att jag ska skaffa ett par filter för svartvit film. Pärm med pergamynblad och mer film behöver jag också. Det kostar att fota analogt!

Fram och tillbaka som en skållad råtta

Så har jag varit till Uppsala och hämtat kameran. Naturligtvis började det duggregna när jag åkte. Det blåsiga, regniga och gråkalla vädret höll i sig hela resan. Säljaren visade sig var en mycket trevlig och sympatisk man som var äldre än mig. I mina ögon var han nog pensionär sedan flera år, men jag kan ju ha fel förstås. Han berättade att han köpte kameran som ny för trettio år sedan och att den användes i studion till produktfotografering. Det var nog femton år sedan han använde den senast, trodde han. Jag fann ingen anledning att betvivla hans uppgifter för kameran verkade vara i mycket gott skick. Allt föreföll fungera. Jag betalade, fick ett kvitto och återvände mot hemmet. Bestämde mig för att min ”rundtur” genom Uppland fick vara eftersom jag hade glömt bort hur man bytte optik. Alzheimers i lättversion. Igen!

Efter lunch försvann molnen och värmen steg. Jag bestämde mig för att ”bränna av” en rulle som test. Något som var lättare sagt än gjort. Det tog mig flera timmar av krypande på knäna eller stående böjd över sökaren på denna imponerande mekaniska kamera. För imponerad är jag så här långt. Kameran väger bly men känns mycket förtroendeingivande att fota med. Det enda frågetecknet är den inbyggda ljusmätaren som sitter i sökaren. Kanske visar den ett halvt till ett steg fel? Detta jämfört med min digitala kamera. I vilket fall som helst så exponerade jag testrullen efter Kowans mätare. Om det visar sig att negativen blev underexponerade så får jag justera detta senare genom att ställa om filmkänsligheten.

Det blev en rulle med blommor, cykel, slåtteraggregat, äppelträd och kyrkan i byn. Nu återstår det att framkalla rullen samt en rulle som jag tagit tidigare. Ska bli intressant. I morgon tror jag att jag ska ägna ytterligare en rulle åt mellanformatsfotografering. Då måste vädret vara på min sida. Funderar på om det finns några träd att fotografera. Träd med gammal sprucken bark. Då vill jag ha solsken och släpljus. Blir det skitväder så blir det väl filmframkallning eller allmänt slappandet framför kakelugnen.

I morgon

Ska jag hämta kameran i Uppsala. Ringde upp säljaren och vi kom överens om att den ska hämtas på hans kontor mellan kl. nio och tio. Nu gäller det att hitta dit också.

Dags att göra i ordning en tom kameraväska för att transportera utrustningen i. Plocka fram ett par rullfilmer ur kylen, ett passande batteri för kamerans exponeringsmätare, ett stativ samt packa ner en bra extra ljusmätare (digital kamera). Sedan återstår det bara att fixa färdkost för morgondagens övningar och tanka bilen. Jag hoppas vädret blir bättre än idag. Framför allt mindre blåsigt och varmare. Då ska jag ta en liten tur på kringelkrokvägar genom Uppland för att se om jag begriper hur kameran ska användas. Hittade en del information om Kowa på nätet. Bland annat en bruksanvisning, men tyvärr så har mina bläckpatroner torkat så det går inte att skriva ut manualen. Jag har läst på och försökt memorera in handgreppen. Risken är förstås att Alzheimer slår till och att jag strular till det på något sätt.

Söndag kväll

…gått omkring de senaste dagarna och bearbetat vissa tankar kring en flytt från huset redan i år. Vaknade en natt och insåg att det "enda rätta" mot sonen, är att stanna ännu ett år. Han går fortfarande i skolan här ute och till hösten börjar han nian. Därefter blir det gymnasium i stan och därmed släpper han förmodligen en del av sin anknytning hit. Jag känner mig kluven. Det är mycket å den ena sidan och å den andra sidan just nu

I eftermiddags var jag ute vid en blåsig Östersjö. Det blåste orm. Borde ha haft långkalsonger, mössa och handskar på kroppen. För att inte tala om vindtäta byxor! Vinterjackan var helt rätt plagg i kylan. I viken simmade det ett halft dussin gräsänder och ett par gäss. För långt från mig för att det skulle bli några bilder. Ja jag tog ju några bilder mest för sakens skull men det är ganska trist med andfåglar som ligger stilla och guppar på vattnet. Ska nog ägna mig åt måsar i stället. Det är som mer fart på dem! När jag var på väg till bilen och frös som mest fick jag syn på en fiskmås på en sten 10 meter bort. Fotade med telekonverter 1,7x. Det blir 420 x1,7 = 714 mm brännvidd jfrt med småbild. Handhållet! :) Det blev den bild som jag är mest nöjd med av dagens "skörd". De andra bilderna på gräs och strand var mest en lek med "semi fish eye effekter”.

När jag kom hem så var jag så trött, så trött. Lade mig på sängen och somnade. Sov 1,5 timme. Vaknade och frös. Tog ett varmt bad och åt middag. Varma bad är skönt! Precis som en brasa i kakelugnen! Sedan var det helt plötsligt kväll:)

Klart

Så är det klappat och klart. Fick svar på mina frågor och bestämde mig ganska omgående för att ”investera” 3.000 kr i hobbyverksamhet. In på Tradera och klickade på knappen ”Köp Nu”. Kameran kan hämtas och betalas i Uppsala. Visserligen har inte säljaren hört av sig än, men nu känns det lugnt. Jag har blivit med ännu en kamera. Dessutom har jag mejlat en man som säljer ett rejält Manfrottostativ på Blocket. Det stativet lär behövas till en tung mellanformatskamera. Får väl se om det kommer något svar. Kommer det ett svar så har jag snart förslösat närmare 4.000 kr på en ”pisskvart”. Blir till att ”tokspara” igen.

Först ska jag bara hämta kameran efter helgen och ta mig en liten ”fototur” genom Uppland på vägen hem. Om vädret tillåter förstås. Idag är det kallt grått och regnigt.

Varför så "manisk"

Vaknade i natt och var vaken ett par timmar mellan två och fyra. Tänkte bl.a. på kameran. Bestämde mig för att om kameran går ”min näsa förbi” så må det vara hänt. En mellanformatskamera står ju ändå längst ner på min ”önskelista”. Bestämde mig för att satsa på en nyare och snabbare dator samt en billig filmskanner istället. I natt var min tanke att jag kan ägna min fritid åt att skanna in de svartvita småbildsnegativ som sitter i pärmarna. Dessutom finns det filmer med negativ film och diabilder att skanna. Ett Sisyfosarbete som räcker livet ut och mer därtill!

Idag, kl 09.18 fick jag svar på mina frågor från säljaren. Kom på ytterligare ett par frågor som jag mejlade över. Just nu, när jag skriver detta, har det gått 48 minuter sedan han läste mitt mejl och ännu inget svar. Begriper inte människan att det sitter en otålig kund i andra änden av koppartråden? Sedan svaret kom och jag skickade mina nya frågor, så har jag vankat omkring ur rum in i rum. Ut på gården och så in igen. Nervöst rökande den ena cigaretten efter den andra allt medan tankarna snurrar kring en mellanformatskamera i Uppsala. Kan inte tänka på något annat just nu. Varför ska jag vara så förbaskat uppvarvad, fixerad och ”manisk” ibland?

Kowa 66

Igår såg jag att det fanns en Kowa 66 utbjuden på en auktion på nätet. Efter mycket funderande så kom jag fram till att om kameran är i fullgott fungerande skick, så ska jag klicka på ”köp nu”. Skickade ett mejl till säljaren med en del frågor kring skicket på kamera och optik. Så här långt har det inte kommit något svar och det gör mig irriterad. Var frågorna så svåra att besvara? Om de var det så kan jag nöja mig med ett svar i stil med ”kameran är i gott bruksskick”. ”Det är bara att ladda en film och fota”. Kanske valde jag fel taktik dvs. ställde fel frågor när jag började fråga om putsmärken, slöjningar etc. Skulle kanske ha ställt enbart frågan om kameran och optiken fungerar och om den kan hämtas i Uppsala? Nu sitter jag här och oroar mig för det ska komma någon annan som söker en mellanformatskamera och som hinner före mig. ”Köp nupriset” på 3.000 kr är ju helt okej.

Baskat också! Varför ska jag tveka och fundera så förbaskat i kringelikrokar? Får väl se om säljaren ids svara mig, eller om han hoppas på att det ska starta en budgivning på kameran och att han får ut mer än 3.000 kr för den.

No news is good news

De senaste dagarna har jag ockuperat mitt sinne med tankar kring massakern i Blacksburg. Här har jag gått omkring och oroat mig, samt förmanat sonen till försiktighet, innan han åker till USA. Veckan efter att han kom till Virginia Tech i Blacksburg händer detta fruktansvärda och till synes helt oförklarliga vansinnesdåd. Vad hade mina förmaningar hjälpt om vettvillingen slagit till en vecka tidigare? Blotta tanken därpå får mig att önska sonen hem igen. Nu är han ju inte i Blacksburg utan i New York eller kanske redan hemma i Stockholm? Hur ska jag veta? Han hör inte av sig. Varken till mig eller sin mor. De barna, de barna. Har de ingen tanke på att vi är nyfikna på hur de har det, ”over there” eller annorstädes, när de är ute ”på vift”?

Har också fått en fråga om jag är intresserad av en lägenhet i Vännäs. Helt plötsligt ställs saker och ting på sin spets. Visst, jag ska flytta. Samtidigt känns det svårt att lämna huset och flytta så långt från den yngste sonen. Undrar lite hur vår relation utvecklas om jag ”drar iväg” så pass långt norrut? Som det är idag så är han här ungefär varannan vecka och har deklarerat att han vill vara här under sommarlovet. Precis som förra sommaren alltså. Det är "trivsamt” när pojkarna är här. Samtidigt känns det som om det är dags att försöka få till ”ett nytt liv” eller att försöka ”börja på ny kula”. Så varför inte ge Vännäs en chans? Det ska väl vara det här med tanken på de långa fimbulvintrarna som kan avskräcka då.

Till slut

Jag kunde ju inte låta bli att fortsätta grubbla över var linsen tagit vägen. Så jag rotade runt i alla rum och skåp där jag misstänkte att den kunde ha hamnat. Drog ut lådor i köket. Vem vet. Kanske hade den hamnat bland plastpåsar och påsförslutare? Utan resultat. Ingen lins. Till slut bestämde jag mig för att än en gång kolla i skåpet där de flesta tillbehören fanns innan jag drog fram dem idag. Bestämde mig för att plocka ur skåpet.

När jag kollade i en kartong märkt Top Filter så låg där en lins med en Serie VII – 55 mm ring. Kartongen borde ha varit tom, men någon hade stoppat in min makrolins där. Denne någon är antagligen inte jag för så ordentlig är jag inte. Många saker har funnit mycket konstiga platser sedan f.d. hustru var här och ”röjde upp” medan jag låg på Akademiska. När jag fann linsen så var klockan kvart i fyra.

Till slut fick jag trots allt ägna en av stund av dagen åt att krypa omkring för att fota lite blommor och blader. Fotograferade också sonen när han hoppade omkring på studsmattan. Sedan tog batteriet slut och middagen skulle lagas. Pepparlax och potatis för mig. Ris, currysås och kyckling åt sonen.

Sippa i backen stå

Stora V-formationer av gäss drar förbi mot nordost. Hur många de är hinner jag inte räkna, men jag gissar att det är mellan 50 – 100 stycken i varje formation. Deras kacklande hörs på lång väg när de drar fram genom skyn mot ett blått himlavalv. Vitsipporna har slagit ut och idag visade sig också sädesärlan på taket till brygghuset. Solen värmer så gott men tarmen värker en smula. Månne det är allt kaffe jag hinkat i mig under morgontimmarna, som ger värken? Eller bristen på en stadig och ordentlig frukost? Ett par smörgåsar är kanske inte tillräckligt? Kanske är det dags att återgå till havregrynsgröten, Ett par smörgåsar med Lindösalami är inte fy skam det heller.

Det känns som om jag dragit runt hela morgonen och rotat efter kameraprylar. Har massor med sådana på olika ställen i huset. Kan naturligtvis inte återfinna den bakre linsen till mitt ”semi-fish-eye” som jag köpte på Tradera för att använda tillsammans med min Olympus digitala kamera. Den bakre linsen ger häftigt vidvinkliga, förvridna makrobilder och kraftig förstoring. För min inre syn såg jag mig krypa omkring i marknivå med kameran under dagen, men därav blir det tydligen intet. Intet blir det av trädgårdsbordet heller. Igår tvingades jag inse att tillverkningen skjuts på framtiden. Kapa, klyva och rikthyvla ämnena går säkert bra men sedan är det stopp. Jag mäktar inte lyfta bort inmatningsbordet på rikthyveln och lyfta dit planingstillsatsen. Det är för tungt!

Bord

Tanken på ett nytt trädgårdsbord kan jag inte släppa. Hela morgonen har jag funderat fram och tillbaka. Till slut så bestämde jag mig för att ska det göras ett nytt bord nu, så ska det bli ett litet kvadratiskt bord i furu. Kvadratiskt därför att det finns bara fyra stolar. Stilen blir nog en helt annan än den som är på stolarna, men det struntar jag i. Formatet tänker jag mig ska vara 80 x 80 cm på skivan. För att det inte ska bli allt för ostadigt så måste benen flyttas långt ut mot hörnen. Då får man även plats med ben och fötter under bordet. Hörnen på skivans ram ska geras och träspjälorna som ska utgöra avställningsyta ska tappas in i ramen. Så har jag tänkt mig konstruktionen. Blir en hel del arbete med tappningen inser jag. Å andra sidan så är det nog den bästa och snyggaste lösningen. Ska fundera vidare på eventuellt andra lösningar.

Var ut på förmiddagen och vankade runt i ladugården. Kollade efter ämnen till bordet. Ämnen till bordet kan jag hämta bland allt ”frånkap” som ligger på hyllorna. I min vision av hur det färdiga bordet ska se ut så småningom, så är bordet grånat av väder och vind. Tror jag ska hjälpa grånaden en bit på vägen genom att behandla trät med järnvitriol. En metod som jag aldrig provat, vad jag kan minnas. Nu återstår det bara att leta fram arbetskläder, verktyg och komma igång också! Inte det lättaste alla gånger, men jag har ju hela livet på mig *ler*

Tvätt i solsken

Gårdagen präglades av en stillsam molande värk i mage och tarm. En värk som gjorde mig ganska orörlig och stilla. Hade inte lust att göra någonting. Det fortsatte idag, men idag drabbades jag också av mängder med nysattacker på morgonen. Fick smärtor på högra sidan av buken. Antar att det var där den avskurna bukmuskulaturen var sydd. Det kändes så i alla fall. Smärtan gick inte över utan jag tog en värktablett till lindring. Det var den första tabletten på mycket länge och den hjälpte.

Tvättade en maskin med kulörtvätt och hängde den på tvättlinorna i solskenet.. Det är något speciellt med tvätt som hänger på tork ute. Månne det är tanken på att snart är det sommar som glädjer? Eller är det den rena friska doften som gör att det är något speciellt med tvätten? Värmen är nu på frammarsch. Äntligen!

Började fundera på ett nytt trädgårdsbord och eventuellt nya stolar till det. Får väl se om jag kommer till skott och tar mig för att göra nya möbler. Har en idé om ett lätt och ”smäckert” sexkantigt bord men är inte riktigt klar över hur det ska konstrueras på ”enklast” tänkbara sätt. Frågan är om jag också måste göra nya stolar också? Eller räcker det med att måla de gamla?

New York

Så har sonen kommit till New York. Han bor hos en "gammal trevlig Irak veteran" som har lovat gossen några guidade turer runt om i New York. Låter spännande och jag hoppas det blir bra och givande turer.

Kall & frusen

I kväll var jag på exkursion med Totra Kastalförening. Vi besökte spärrarna i Midsundet. Det som finns att se där är en imponerande samling stenrösen som för sisådär 7-800 år sedan spärrade inloppet till Hamrångefjärden från Östersjön. Då låg stenkistorna under vatten. Idag ligger de på land. När man ser dessa samlingar med sten, så inser man att de som anlade spärrarna inte besparade sig någon möda för att skapa ett så effektivt skydd som möjligt! Jag har aldrig varit dit tidigare, trots att jag tänkt det flera gånger. Nu blev det av!

Där ute i skogen presenterades också ett storvulet projekt av den tilltänkte projektledaren. Ett projekt som ska leda till skapandet av en sluss och en kanal genom avspärrningarna. Allt i ett försök att locka båtturister in i Hamrångefjärden. Naturligtvis ville han också att Kastalföreningen skulle bidra med arbete och pengar till projektet. Vi som inga pengar har. Jag hoppas och tror att vi i föreningen snarare ser oss som bevarare av fornlämningar och kulturmiljöer än som ”turistintressenter” så jag upplevde det hela som en smula ”absurt”.

Min personliga tanke, under föredragningen, var att det är kanske bättre för fornlämningar och miljö, om båtturisterna förmås angöra Norrsundets gästhamn. Sedan kan de få hyra cyklar och cykla runt bland bygdens sevärdheter i stället för att åka båt. Dessutom sades det att Länsstyrelsen förklarat hela kuststräckan som riksintresse och vill skapa ett stort naturreservat av området. Vad kommer Riksantikvarieämbetet att säga? Projektet känns ”dödfött” redan från början, tycker jag. Satsar föreningen 5.000 av de 9.000 som finns i kassan, så lämnar jag föreningen omedelbart.

Det var skönt att sitta i kvällssolen och dricka det medhavda kaffet. Solen värmde så gott, men efter en dryg halvtimme förmörkades solen av ett stort gråsvart moln och temperaturen sjönk snabbt. Jag började frysa och bestämde mig för att åka hem i förtid. När jag kom hem visade termometern +2,4° C. Vår vart tog du vägen?

Hämtade in lite ved och tände i kakelugnen samt tappade upp ett varmt bad. Kakelugnar och varma bad har en vidunderligt välgörande inverkan på min frusna och magra kropp!

Blacksburg, Virginia

Så har det kommit ett nytt mejl från sonen som då befann sig i Blacksburg, Virginia. Han har det fortfarande bra och tycker att: ”Bäst sedan New Orleans var nog en gupp vi mötte i Atlanta som kallar sig The Mad Housers (http://www.madhousers.org/). Det ar en "non-profit" organisation som bygger små hem åt hemlösa i Atlanta och gömmer dem runt om i staden.”

Undrar om skolan försöker visa KTH studenterna att det finns olika saker som arkitekter kan syssla med. Eller vill skolan öppna ögonen på dem och göra dem medvetna om orättvisorna i samhället och få eleverna att inse att arkitekter inte måste vara ”de rikas leksak”? Eller kanske bara inspirera eleverna till ett nytt tänkande kring arkitektur? Eller är det bara sonen som lyfter fram det som gjort störst intryck på honom? Många intryck verkar det bli i alla fall. Det är bra!

Hudiksvall

Jaha….så var Hudiksvall avklarat. Fick för mig att jag skulle se lite närmare på bostadsområden och deras förbindelse med vattnet. För mig har alltid Hudiksvall varit förknippat med hamnen och de små röda magasinen som ligger där. I min fantasi har jag skapat mig en bild av en stad där det varit lätt att både se och att komma ner till ”havet”. Jag trodde nog också att det skulle finnas bostadsområden med ”havsutsikt”.

Efter att ha kryssat omkring i staden under en dryg timme och kollat in hyreshusens läge är jag inte längre lika övertygad. Området närmast hamnen och vattnet upptas av järnvägsspår och industrier. Sedan ligger det villor i den backiga småstaden. Ett och annat insprängt hyreshus finns också, men havsutsikt från balkongen kan jag förmodligen glömma. Det som man möjligen kan se från balkongen blir villor och industirer. Ska inte påstå att Hudiksvall går fetbort. Det är säkert en mycket trevlig stad att bo i, men ett eventuellt köp av lägenhet där kräver en hel del eftertanke och kontroll av läge och omgivningar.

Idén om havsutsikt kom sig nog av att det finns en 2:a till salu på Sälsten i Härnösand där ett försäljningsargument är utsikten över hamninloppet. Man kan ju fantisera om den perfekta lägenheten men sanningen är nog att bostadsområdena och lägenheterna ser ganska lika ut runt om i landet. I mitt fall blir det kanske tillfälligheterna som styr och bestämmer var jag hamnar till slut.

Vart ska jag dra?

Frågan dyker upp titt som tätt när jag träffar ”släkten” och frågan om mitt framtida boende dyker upp. ”Kan du inte flytta till Köping?”, sägs det när jag hävdar att jag ska lämna huset och söker lägenhet längs norrlandskusten. En tid var ju Umeå aktuellt men det rann ut i sanden. Köping känns som ett avslutat kapitel för mig. I Vännäs finns det insatslägenheter till överkomliga priser men jag vet inte om Vännäs är ett realistiskt alternativ. Vill helst inte ha fimbulvintrar.

Vilka krav har jag då? Jag söker i första hand en tvåa med kök. Lägenheten ska vara billig och ha måttfull månadskostnad. Omgivningarna ska ”kännas” rätt. Vad finns det då? Jag vet ju att på de orter där jag kollade tidigare (Söderhamn, Hudiksvall) har lägenhetspriserna stigit kraftigt de senaste två åren.

Efter mitt besök i Köping, bestämde jag mig för att kolla vad som bjuds ut på Blocket. Visst finns det billiga lägenheter i Västmanland om man vill bo på orter som Norberg eller Fagersta. Nu bestäms ju inte mitt framtida boende enbart av priset, även om jag brukar framhålla kostnaderna, som ett skäl till att flytta till den ena eller den andra orten.

Vad finns det då för lägenheter på 2 rum och kök ute på marknaden idag?
*Norberg, 59 kvm månadsavgift 2.504:- pris 10.000:-
*Fagersta, 55 kvm månadsavgift 2.400:- pris 5.000:-
*Arboga, 58 kvm månadsavgift 2.793:- pris 10.000:-
*Köping, 54 kvm månadsavgift 2.258:- pris 90.000:-
*Söderhamn 53 kvm månadsavgift 2.382:- pris 130.000:-
*Hudiksvall 55 kvm månadsavgift 3.880:- pris 250.000:-
*Sundsvall 45 kvm månadsavgift 2.907:- pris 225.000:-
*Timrå 60 kvm månadsavgift 3.718:- pris 65.000:-
*Härnösand 63 kvm månadsavgift 2.475:- pris 35.000:-
*Härnösand 55 kvm månadsavgift 2.900:- pris 150.000:-

Ja det finns en del att välja på. Frågan är bara vilka andra faktorer än pris och månadskostnad, som ska vägas in när jag flyttar från huset? Helst vill jag bodela, bli utlöst och lämna huset redan i år. Får väl se hur det blir med den saken. Kanske kan jag göra en piltavla med ortnamnen på och sedan flytta dit pilen visar. Hmm… vet inte om jag vill bo i Fagersta eller Norberg. Arboga kan väl vara okej precis som orter längs kusten. Härnösand är ju en stad där jag aldrig satt min fot! Kanske läge att upprätta en kravspecifikation och börja göra studiebesök för att insupa atmosfären i de olika städerna? Vart ska jag dra?

437 kilometer

Det blev ingen femtiomilatripp igår. Det blev ”bara” en resa på 437 kilometer från ”dörr till dörr”. Eftersom jag gärna ville veta vilken väg som var den kortaste till Köping så bestämde jag mig för att genomföra en strikt vetenskaplig undersökning.*ler* Nollställde trippmätaren innan jag körde från gården och körde den ”norra” vägen över Storvik – Avesta - Fagersta och Kolsva ner till Köping. När jag parkerade bilen i Köping så visade mätaren 225 km. Körtiden blev 2 tim 30 minuter. Detta ger en snitthastighet på 90 km/tim.

Samtidigt som jag reste i nuet till min mor, så reste jag också i minnet genom det förflutna. Såg som hastigast de ställen i Färna där jag rörde mig för 45 år sedan. Noterade att fortfarande fanns festplatsen kvar. Den såg t.o.m välhållen ut. Den lilla kiosken hade växt och där serverades nu pizza och kebab. Sommarstugan som mina föräldrar hyrde vid Långsvan var borta men logen och minnena av fisketurer och bad fanns kvar. I Bernshammar fanns det förr två bensinmackar. Idag finns ingen. Konsumbutiken har förvandlats till café och i Gisslarbo var ”glasskiosken” stängd. Tomma fönsterrutor och några blekta oläsliga löpsedlar och vittrande skyltar, var vad som visade att här fanns det en gång ett vattenhål på resan till stugan. Detta kallas för utveckling. Notabelt var också att i Kolsva finns ingen rondell! Anmärkningsvärt i en tid då varje liten håla med självaktning ska ha åtminstone en rondell. Ingen rondell, alltså ingen rondellhund heller!

Besöket hos min mor blev helt okej. Jag har alltid haft ett komplicerat förhållande till henne men det har blivit lättare och lättare att träffa henne med åren. Kanske på grund av att jag med stigande ålder har blivit mer överseende och förlikat mig med de uppfostringsmetoder som gällde under femtiotalet? Det som varit har varit och går inte att göra ogjort i efterhand. Jag var kanske ett ovanligt styvnackat och rebelliskt barn? Vad vet jag.

Vandrade runt en stund på Köpings gator tillsammans med min yngste bror. Vi såg de förändringar som skett och återkallade i minnet vilka affärer som legat vart. Stadshotellet är borta men CH, som jag var flitig gäst hos, finns kvar. Kanske under nytt namn men platsen är densamma. Sedan gjorde vi en liten rundtur genom gamla och nytillkomna stadsdelar. Nya delar av staden som jag inte ens visste fanns och där jag aldrig varit. Men vart tog alla klasskamrater, bekanta och vänner vägen? Vilka livsöden fick de?

Hem körde jag den ”södra” vägen genom Västerås – Sala – Gysinge och Gävle. När jag parkerade på gården så hade jag kört 212 km på 2 tim 15 min viket ger en snitthastighet på 94 km/tim. Den södra vägen är inte bara något kortare. Den gick också något snabbare att köra. Det förvånade mig, men vägarna är bättre och det är mindre med hastighetsbegränsningar efter den "södra" sträckningen. Det gick bra att köra bil och det är gott att veta att jag klarar av längre bilresor.

…lite bättre

Tarmen kändes lite bättre efter lunch, men jag var så trött, att jag uppsökte sängen och sov bort en timme på eftermiddagen. Detta trots att jag sov mellan nio i går och klockan sex i morse. Fortfarande har jag dock lite värk i höger sida av buken. Funderar på om jag ska ta en värktablett till natten. Vill helst slippa men att ha ont är inget vidare det heller.

Bakade ett improviserat bröd ikväll. Ett småbröd med jäst, vetemjöl, rågsikt, olivolja, vatten och ett par teskedar Åckelsjöhonung i degen. Det smakade utmärkt med bra spänst och konsistens. Nu gäller det bara att försöka upprepa ”receptet” tillräckligt många gånger så att det ”sitter” i bakmärgen.

I morgon bittida, så ska jag fixa en termos med kaffe, några smörgåsar, druvsocker och insulin i en kasse om jag känner mig någorlunda fräsch. Ska inte heller glömma att ta med kameran och mobiltelefonen, för i morgon planerar jag att ta ut Wilma på en femtiomila tripp! Ska bli spännande att se om jag mäktar med att köra så långt på en dag. Orkar jag inte så får jag väl inhysa mig någonstans efter vägen. Blir till att sätta på ”stadskavajen” också. Undrar om jag ska raka mig eller ska jag visa upp mig som den igelkott jag är?

Nu väntar sängen. Godnatt världen!

inget vidare...

Brödet blev knallhårt och oätligt. Det åker i soporna! Det duger nog bara till att kasta brödvarpa med. Eller att ha till brödstötning. Eller kanske till kast med liten limpa?

Inte nog med att brödet blev kass. Idag har jag buksmärtor, magknip och diarré. Känns inte som att det blir någon bra långfredag. Trots solsken ute. Förbannade smärta. Ska mitt ”normala” liv bli så här? Magknip och diarré varannan eller var tredje dag? Nej, det känns inget vidare just nu, men kanske blir det bättre fram på dagen?

Brödbak & städning

Jag hade visst gjort upp en planering för städning av köket. Den har antagligen spruckit redan. I stället för att plocka undan har jag nu dragit fram än mer pryttlar i köket! Det har tillkommit köksmaskin, bakbord och plåtar! Ägnade gårdagens kväll åt att baka tekakor och satte en surdeg. Idag har jag bakat tre limpor som står i ugnen just nu. Det luktar hemtrevligt och gott i köket! Betydligt trevligare än doften av rengöringsmedel.

Egentligen skulle det ha blivit danskt rågbröd men eftersom jag inte hade rågsikt hemma så blev det något annat. Limpor bakade på en blandning av grovt rågmjöl, mörkt lantbrödsmjöl och vetemjöl special. Undrar hur de smakar?

Ska nog fortsätta bageriet ytterligare en tid. Var till affären och handlade jäst, rågsikt, vetemjöl special och ljust lantbrödsmjöl, Vad kan det bli av det då? Kejsarbröd kanske?

Socialarbetaren

Idag ringde en f.d. arbetskamrat och ville låna 300 kronor över helgen. Jag vet ju sedan tidigare att han har en urusel och haltande ekonomi och jag förstod ju av samtalet att han verkligen var ”strandsatt” inför helgen. Vid ett par tillfällen i höstas lånade han 100 kronor och betalade tillbaka pengarna på utsatt dag. Men en titt i plånboken sa mig att jag hade inga 300 kronor där och likt förbannat så säger jag att jag ska åka förbi bankomaten och komma med pengarna. Varför ska jag agera socialarbetare? Jag är ju inte ens särskilt förtjust i människan efter hans, som jag upplevde det, ”översitteri” och gnällande på min arbetsinsats under hösten, när jag var sjuk och mest var i skogen för att få frisk luft och lite motion (min arbetsgivares beslut).

Varför ska jag ha så svårt att säga nej? Jag har ju visserligen lite pengar på olika konton och klarar månadens räkningar men något överskott av pengar har jag inte. Jag svälter inte ihjäl, även om jag blir ”blåst” på pengarna, men varför ska det vara så svårt att säga nej? Det känns mycket irriterande och jag tror att jag måste börja träna mer på att säga NEJ, NEJ och åter NEJ!

Bourbon Street Blues

Skickade tidigare ett mejl till mellansonen där jag bad att han skulle meddela mig, en ”orolig” förälder, hur han hade det. I natt kom det ett svar! Han har det mycket bra och berättade att de nyss lämnat den ”fantastiska” staden New Orleans samt att: “du skulle trivas utmärkt på Frenchman Street. Otroligt bra livejazz och – blues! Bourbon Street var lite av en besvikelse, bara fulla 19-ariga amerikanska ungdomar och mansgrisar (gärna både samtidigt).”

När han svarade befann han sig i Demopolis, Alabama där de besökt Rural Studios. ” En jätteintressant arkitekturskola här som bygger hem av olika återvunna/hittade material för 'the underpriviliged'."

Det slog mig att en generation senare gör min son den resa genom amerikanska södern som jag ibland drömde och fantiserade om som ung ”bluesentusiast”. Jag var bara för feg för att våga satsa på att realisera ”min dröm”. Är det så att våra drömmar förverkligas genom våra barn? Stackars barn!

Planering!

Egentligen har jag bestämt mig för att inte upprätta några planer, eftersom det alltid kommer något i vägen som ändrar och stuvar om i planeringen. Men nu ska jag planera!

Jag såg sotarens skoavtryck framför vedspisen. När jag såg mig om i köket så insåg jag att det behövs en rejäl ”vårskurning” av golvet. Alltså har jag bestämt mig för att se till att:
* golvet rengöres
* diskbänken är tom och blank
* kupan över vedspisen är ren och snygg
* skåpluckorna torkas av
* golvsocklarna blir rena
* fönstren blir putsade i köket.

Allt ska vara klart på fredag kväll. Det gäller att skynda långsamt!

I mitt inre undrar jag faktiskt om jag kommer att klara av detta eller kommer det något annat emellan? Något annat som känns så mycket mer angeläget? Jag är ju ganska lat till min natur, om det nu inte är något mycket roligt och engagerande som jag ska göra. Då kan jag uppvisa ett lätt maniskt drag istället.

Jag vet ju hur jag funkar ibland. Planerar ambitiöst och glömmer mycket fort.

TPtest

Nyss körde jag TPtest för att se om det skett någon uppgradering av bandbredden. Det verkar så. I varje fall vad gäller mottagning. Nu hamnade värdena på ca 7Mb/s mätt mot den nationella knutpunkten i Stockholm. Tidigare var det ca 3,9 Mb/s. För sändning så ligger värdena kvar på ca 800 kbit/s. Ingen förbättring där alltså. Kan det kanske bero på att min dator är en smula ”ålderstigen”. Vad vet jag? Ska fortsätta med att testa.

Att ladda hem sidor från nätet ska i vilket fall som helst gå nästan dubbelt så snabbt som tidigare. Till samma pris som tidigare!

Sotare!

För första gången såg jag hur den nye sotaren förflyttade sig ner från taket. Han sprang! Han sprang upprätt! Han sprang på takstegen från nocken till takfoten! Måste erkänna att det såg mycket farligt ut och när jag sa att: ”Så där får man inte förflytta sig på taket”, så svarade han: ”Det blir som en yrkesskada. Det gäller bara att inte tappa respekten”. Undrar om han inte redan gjort det?

För min egen del så är det mycket krampaktigt som jag klamrar mig fast vid stegen när jag långsamt kryper ner från taknocken under ständig kamp med min svindel.

Sotaren tyckte att det eldas så lite i köksspisen, så att det nog räcker med att sota vedspisen en gång om året tillsammans med kakelugnarna. Det ska väl bli ett par hundra billigare om året i alla fall. Nästa sotning blir i november.

8 Mb/s

Egentligen vet jag inte alls vad jag ska skriva nu. Känner att jag kanske borde försöka sammanfatta helgen och gårdagen. Mest som information till de fåtaliga som läser detta. Sitter här vid datorn och väntar på att sotaren ska visa sig. Sotning av ”Spis, vanlig” som det står i meddelandet. Naturligtvis hade jag inte sett vad det stod utan jag har farit runt med en plåthink i näven och tagit bort askan ur kakelugnarna nu på morgonen. Sedan bars askan ut på komposten. Fullständigt i onödan alltså. Ja, nu är ju kakelugnarna rena och jag kan elda i dem. Så helt i onödan var det kanske inte trots allt.

Lördagen blev en dag med ytterligare ett bak av ännu en omgång Ciabatta. Denna gång utan tillsats av durumvete. Brödet blev bra. Baket var nödvändigt för de två ”lanarna” utökades med en tredje. Det är märkligt att det ska vara så ”spännande” att lana så att gossarna inte kan komma i säng på kvällen. Klockan halv fyra på söndag morgon, sa jag åt dem att vara en smula tysta för jag ville sova. Klockan sju på söndag morgon, när jag klev upp, hörde jag dem fortfarande sitta och prata. Tror de gick till sängs strax efter detta. Klockan tolv kom det ner tre bleka och hålögda pojkar och gjorde rent hus. Brödet försvann!

Det gjorde också de sista kopparna. Märkligt att gossarna inte kan dricka ur samma glas mer än en gång. Att diska är kanske inte att tänka på för dem? Först använder de alla glas. Sedan ger de sig på te- och kaffekopparna. Allt porslin dras upp på övervåningen. När ”lanet” är över så står det travar med glas och koppar och ligger drivor med PET-flaskor på rummet. Jag överdrev en smula som ni förstår – men bara lite. Det är lugna och stillsamma grabbar. Fram för allt så känns det bra att ha en viss ”kontroll” på vad tre 14-åriga grabbar håller på med under helgerna. Det är väl fördelen med ”lanandet” ur föräldrasynpunkt? Att höra att en av sonens jämnåriga gripits för fylleri är ju inte särskilt uppmuntrande. Jag ser hellre pojken med en datormus i handen i stället för en flaska sprit.

Igår kom det ett erbjudande om uppgradering till 8 mb/s ADSL till samma pris som jag betalar idag för 4 mb/s. Naturligtvis anmälde jag mig. Vad gör man inte för att stressa runt snabbare och snabbare i cyberrymden? Undrar om skillnaden kommer att märkas för mig? Sonen sitter ju vid en ”värsting” till PC och spelar så han kanske kommer att märka av den ökade hastigheten?