Håhå, jaja

Just nu tycker jag att jag mest testar mig fram ifråga om använda kameran, filmframkallning och kopiering på papper. Det är s a s ett litet projekt som ska resultera i digitala mellanformatsbilder som kan skrivas ut på skrivare. De små utskrivna bilderna klistrar jag in i ett litet album – en klippbok – eller snarare en form av anteckningsbok.

En stor del av min s.k. tankeverksamhet snurrar kring hur jag ska kunna ”utveckla” fotograferandet. Först tänkte jag ladda mina bladfilmskasetter med 9x12 film. Men min kameras mattskiva var så mörk och det var så förbaskat svårt att ställa skärpan trots den relativt stora bländaren på linsen. Kanske kunde en ny mattskiva och fresnellins hjälpa? Kollade på nätet och förstod att jag kanske borde diska skivan och vända den rätt med den matta sidan mot linsen.. Pillade bort skivan, diskade och vände den rätt. Sökarbilden blev ljusare och det blev lättare att ställa in skärpan. Så var det fixat även om det fortfarande är knepigt att ställa skärpan.

Mina tankar fortsatte att fundera kring ”alternativa” sätt att fotografera och kopiera bilder på. Började fundera på om jag inte skulle försöka kopiera över negativ till lithfilm. Tankarna gick vidare till fotografering med ortokromatisk film och kraftigt blått filter som test. Läste på nätet och bestämde mig för att jag skulle prova på lithkopiering dvs. man belyser vanligt fotopapper under mycket lång tid och framkallar sedan i kraftigt utspädd lithframkallare (filmframkallare). En fullt genomförbar ”test” i ett vanligt mörkrum till en rimlig kostnad. Problemet visade sig vara svårigheten att köpa lithframkallare i Sverige. Kodak D-19 har utgått och ersatts av Dokumol (ej lithframkallare) hos Photax. Kameradoktorn som lär ha sålt Macos framkallare försattes i konkurs här om veckan. Återstår att ta ett skutt över södra Östersjön till Tyskland eller att surfa på vågorna över Atlanten för att finna lithframkallare. Om man nu inte vill stå i köket och röra samman sin egen blandning. Recepten finns ju där ute i cyberrymden. Just nu känns lithkopiering en smula kallt.

Så vad återstår? Fortsätta skanna in gamla skräpkopior från anno dazumal? Skriva ut dem är inte att tänka på just nu. Ännu har inte mina bläckpatroner kommit och den svarta är snart slut. Köpa fräscha papper och fortsätta med ”vanlig” kopiering? Skaffa ortofilm och blått filter? Eller göra en hålkamera för 9x12 cm bladfilm? Håhå, jaja.

Regntung morgon

Det är ett elände att vakna halv fem. Inte nog med att tröttheten fyller hela min kropp. Jag är hungrig dessutom. Utan något att äta till frukost. Regn i natt och regn tidig morgon. Gråväder och regn. Vad återstår annat än att sätta en deg till frukostens bröd. Tända i vedspisen och försöka känna den trevnad som doften av nybakat bröd och spisvärme kan skänka ibland.

Snart är det dags för en kopp te med nygräddat bröd.

Det är bara för mycket

Det kryllar av prylar i mitt hus. Jag känner mig nedlastad och beskuren av allt skräp jag äger. Jag har inte bara en projektor eller bara en kamera. Eller bara en sorts papper. Eller bara en förstoringsapparat. Eller bara en dator. Nej det finns åtminstone tre förstoringsapparater, tre diaprojektorer, mer än ett dussin kameror med diverse tillbehör. Högar med Cd-skivor och olika sorters papper. Jag har hyllor i förråden, fyllda med datorer och tillbehör. Jag kan göra en historisk utställning över Macintosh datorernas utveckling de senaste decennierna. Till detta kommer så tre gitarrer, tre skivspelare och lika många rullbandspelare med kablar och mikrofoner. För att inte tala om de kartonger med böcker och gamla tidskrifter som dväljs under takåsen. Alltsammans i olika stadier av förfall. Men röja upp, kasta eller sälja är inte att tänka på. Jag mäktar inte med det, känns det som. Dessutom skaffar jag fler prylar hela tiden. Igår kom det två rundmagasin till projektorn. De närmaste dagarna så kommer det ett Componar förstoringsobjektiv till förstoringsapparaten, två grafiska blad och ett 67 mm färgat filter till min mellanformatskamera. Suck… jag skulle behöva en ordningskonsult som sorterade ut och ordnade min tillvaros alla pryttlar jag omger mig med.

Skönt vore att börja med två tomma rum och sedan endast bära in det som verkligen behövs för ett drägligt liv. Det som blir kvar utanför rummen kan kastas, skänkas till välgörenhet eller säljas. För vad ska jag t.ex. ha en gammal SAAB 96:a till? Den står där i uthuset och rostar sakta men säkert bort. Till ingens glädje eller nytta.

Ibland blir det bara för mycket. Ibland tänker jag att kanske har det kaos som finns i mitt hus sin motsvarighet i min tankeverksamhet och dagliga liv. Förvirring i det yttre livet motsvaras av förvirring i det inre livet. För mycket prylar och för mycket tankar.

Schlager – EM

Det har varit schlagerfestival – tävling i musik! Jag har varken sett eller hört något. Varken från den svenska tävlingen eller från den Europeiska finalen. Slutresultatet tycker jag var intressant däremot.

Slutresultat
1. Serbien 288
2. Ukraina 235
3. Ryssland 207
4. Turkiet 183
5. Bulgarien 157
6. Vitryssland 145
7. Grekland 139
8. Armenien 138
9. Ungern 128
10. Moldavien 109
11. Bosnien Herz. 108
12. Georgien 97
13. Rumänien 84
14. Makedonien 73
15. Slovenien 68
16. Lettland 54
17. Finland 53
18. Sverige 51
19. Tyskland 49
20. Spanien 43
21. Litauen 28
22. Frankrike 19
23. Storbritannien 19
24. Irland 5

Västvärldens schlagervälde är krossat! Får vi höra intressantare och mer spännande musik i fortsättningen tro? Tror jag ska fira med att lyssna på Balkan Express.

Undrar varifrån jag har fått frasen "Doin' the omoralisk schlagerfestival"?.

Söndag morgon

Jag gillar inte alls det här. Varenda morgon vaknar jag vid femtiden. Att somna om är inte att tänka på. Det går inte.Trött som en röd gris stapplar jag ut i köket och sätter på kaffebryggaren. Tar mitt insulin och ett par smörgåsar. Sedan har dagen börjat med trött kropp och hängande ögonlock.

Om jag inte vore så trött skulle jag ta och dra ut en sväng med kameran nu på morgonen. Dimman ligger tät kring ån och sveper in hus och träd i grå bomull. Det brukar kunna bli bra bilder i dimma. Motiven kan friläggas och störande bakgrunder försvinner avtonade i fjärran. Snart har solen bränt bort dimman. Jag är för trött. Det blir en kopp kaffe till.

Ännu en dag

Under förmiddagen var jag ute i solen. Jag tog med kamera och kaffekopp. Drog runt med kameran på ett stativ och försökte finna några motiv att ”föreviga”. Under hela tiden gjorde jag fyra exponeringar. Det tar tid att fota analogt! Idag ska allt gå så fort. Det ska gå fort att fotografera och snabbt ska man se det färdiga resultatet. När jag fotade yngste sonen på studsmattan senast hade jag närmare 250 bilder på minneskortet, när jag kom in! Ibland är det skönt att det tar sin rundliga tid att ”knäppa ett kort”. Men det känns ovant att hela tiden försöka minnas hur det var man gjorde, och hur man ska tänka, för att få ett så välexponerat negativ som möjligt. Det är alldeles för lätt att glömma regeln: ”Exponera efter skuggorna. Framkalla efter högdagrarna”. Eller är det någon annan regel som gäller?

Hämtade mina beställda filmer och negativpärmen på ICA. Passade på att handla emedan yngste sonen ska tillbringa helgen här. På eftermiddagen kom trädgårdsmästaren. Hon klippte gräset, grävde upp och rensade i rabatterna samt kammade gruset. Nu ser trädgården riktigt välskött ut. Jag lagade mat och diskade samt uppvaktade, i efterskott, på födelsedagen. Another day is gone.

Å ida då?

Efter lunch åkte jag iväg till Skatudden. Efter ett evinnerligt kryssande kors och tvärs över stenarna på den urusla vägen kom jag fram. Nedlastad med kaffetermos, smörgåsar, sittunderlag, kamera och stativ tog jag mig ner genom skogen och ut på den steniga udden där måsarna härskar. Det blåste kallt från havet. Efter en timme hade jag gjort två exponeringar med Kowan och tagit ett halvt dussin kort med digitalkameran. Först när jag kom hem insåg jag att jag inte hade tagit några digitala bilder på de ”analoga” motiven. Jag hade kameran framme men använde den bara som ljusmätare. Borde faktiskt ha tagit en massa alternativa digitala bilder som ”reserv”. Men icke då! Ogenomtänkt fotograferande som vanligt. Eller var det detta faktum att jag var så inne i analogt fotande att jag glömde bort det digitala?

Kopierade de sista två negativen från mina testrullar ikväll. Nu finns inget mer att kopiera. I morgon får jag ytterligare ett par bilder i min ”klippbok” med ”provbilder”. Kanske är Skämningsön värd en mässa i morgon? Men vädret ska visst bli en smula ostadigt. Hela helgen kommer det att dra regn och rusk över mig. Om jag ska tro att meteorologerna vet vad de talar om. Kanske blir det en helg framför kakelugnen i stället?

Avsnoppad

Jag har tipsat en vän om min brevväns blogg, och skickade naturligtvis också ett mejl om min bild. Fick till svar att hon inte har tid "att läsa bloggar eller kolla bilder". Sedan önskade hon mig ”Lycka till”. Varför detta svar? Sedan drygt ett år har jag betraktat henne som min vän. Nu kändes det som om hon hällde en hink kallt vatten över mig. Avsnoppad och ledsen vet jag inte hur jag svaret ska tolkas. Kan det tolkas på mer än ett sätt? Avslutad kontakt?

Vänskap kan kanske vara lika ensidig som svärmeri och kärlek? Obesvarad vänskap?

Fotosidan

Lade också ut min första bild på Fotosidan i morse. En bild i ”Det glömda rummet”. En bildpool för bilder på ”av människa skapat och varaktigt övergivet” som det skulle ha hetat om det varit kulturmiljöinventering åt Länsmuseet.

Fick omgående kritik på bilden för bristande kreativitet. Kritiken kändes helt OK. Den är ”sann”. Jag är en "dokumentär" fotograf och inte en "konstnär".

Skit i förgasaren

I natt när jag kopierat några bilder så insåg jag att det ”skitit sig igen”. Trots att jag skiftade mellan olika papper och hårdhetsgrader så bidde det inget att ha. Inser ju att papperen helt enkelt blivit för gamla och att det är därför det inte blir något ”sting” i kopiorna. Ska jag lycka digitalisera mina mellanformatsnegativ så måste jag skaffa ett fräscht papper. Å jag som skickade en beställning på 10 rullar 120-film och en negativpärm med pergamynblad igår kväll, innan jag började kopierandet. Suck!

Tänk om jag hade varit förutseende nog och plockat med en förpackning papper också i beställningen. Nåväl, det går väl fler tåg mellan här och där?

Kaffedax

Nyvaken sitter jag här och väntar på att eftermiddagskaffet ska bli klart. Jag undrade tidigare vad spännande som skulle hända idag. Svaret är inget alls. Om inte magknip och diarré före lunch, och en sovstund på eftermiddagen är spännande. Kanske blir det mest spännande under dagen att mitt körkort har kommit?

Den påtänkta fotoutflykten till Skatudden eller Skämningsön, får anstå till morgondagen. Men då blir det spännande!

8 maj –07

Amiralen har kommit! Den satt där bland blommorna i körsbärsträdet. Med utbredda vingar satt den där och lät solen värma sin kropp under en kort stund. Sedan var den borta. Kommer den åter? Fjärilar, dessa till synes bräckliga varelser, flyger hit från södra Europa, för att fortplanta sig och dö. Amiralen har inte övervintrat i vårt klimat enligt Nationalnyckeln annat än vid ett fåtal tillfällen. Många återvänder söderut men många stannar för länge och dör i vårt vintriga klimat.

Svalorna leker tafatt mellan husen. Pilsnabbt tjattrande far de runt, runt. Upp och ner. Fram och tillbaka innan de snabbt susar in i ladugården. Solen skiner och det känns som en dag för ett ”tiddelipom”. Undrar vad för spännande som händer idag?

Nattmacka

Här sitter jag nu på min bak och tvingas konstatera att något kopierande blir det inte i natt. Jag började för sent ikväll. Det tog mig över en timme att komma igång och få fram ett par provkopior på ett ”hopplöst” och svårkopierat motiv. Dessutom blev de inte bra. Nu är jag både trött och hungrig. Ska ta en kopp te och ett par smörgåsar. Sedan väntar nog sängen. Men i morgon då…

Dektolen funkade och med tanke på att jag har mycket framkallare så kan jag låta grejerna stå framme till i morgon kväll. Då ska jag se till att jag inte går runt och såsar utan kommer igång ”i tid” med kopierandet.

Dektol

Nu har jag blandat Dektol till framkallningen. Måste säga att jag blev mycket förvånad när jag hällde ner pulvret i det 38°.iga vattnet för att göra en ”stock solution”. Framkallaren var alldeles brun-svart. Ska pulvret se ut så? Jag vet inte för jag har aldrig använt Dektol tidigare. Detta är en förpackning som följt mig genom decennierna precis som mina papper, filmer och övriga kemikalier. Min D-163 funkade trots att den stått i en halvfull plastdunk i över ett år så jag håller tummarna för att även Dektolen kommer att framkalla mina gamla papper. Jag vill så gärna se resultatet av mina övningar med Kowan.

I annat fall blir det väl till göra en vandring till Canossa och slänga in en beställning på kemikalier och film hos Photax i Nybro.

Glassdags!

Årets första glass köpte jag nyss. En Pepe – lakritsglass! En Nogger i strutform? Glassen var en nyhet för mig, men den smakade alright och gick ner. Nu nalkas en stund med kaffekoppen innan kvällens träff med ”mörkrummet”. Ska blanda till en omgång med pappersframkallare och sedan ta fram lite fler ”testbilder” från nyförvärvet. Det blir nattens övningar. Kanske var det bra att jag sov en stund på eftermiddagen trots allt?

Genom Norrlandskontakten har jag "av misstag” fått en brevvän. En brevvän med bl.a. ett förflutet som grafisk formgivare, men hon är så mycket mer än så. Hon är också en "bloggare" med en läsvärd blogg "Grubblor från midjan av Mellanmjölkens land" på http://kontext.blogg.se Läs den! Hon har intresserat sig för mina bilder. Styrkt av hennes uppmuntran har mina funderingar kring mitt fotograferande lett till att jag äntligen fått tummen ur röven och publicerat foton på Fotosidan. Ska bli intressant att se om det kommer några kommentarer på mina ”testbilder”. Dessutom har jag skannat flera andra papperskopior ur ”skräpmappen” jag har tillgänglig. Analogt blir digitalt!

Kanske dags att försöka få lite ordning på alla bilder som ligger och dräller här och där i huset? Kanske är det dags att försöka göra en sammanfattning av nära fyra decenniers fotograferande?

"Lemmen" i bena

Vilken grå och kall dag det är idag. Regn och åska växlar med solsken. Ingen riktig försommarvärme har infunnit sig än. Det är stor skillnad mot gårdagskvällen när jag var på utflykt med kastalgänget. Det var en smula blåsigt men ändå milt och skönt väder. Doften av försommarvarm skog blandades med havets friska luft och smaken av kaffe samt röken från tobak. Nio stycken var vi som gick till Skämningsöns naturreservat för att dricka kaffe och se på rösen och utsikten från vårdkasberget. Vilket gäng! Två är opererade i bukspottskörteln. Två har haft en stroke och en lider av svår reumatism (?). Men upp för berget ska de! Även om det tar tid och sker med stavars och stöds hjälp. Piggast var nog de två äldsta i gruppen. Två som haft pension så länge jag kan minnas! Hemkommen från utflykten kände jag mig en smula "lemmen" i benen. Men sammantaget gjorde det mig gott att strosa fram genom skogen. Att jag sedan fick ett nytt mål för fotoutflykter blev en extra bonus.

Fredag förmiddag

Vaknade och klev upp halv fem i morse. Fixade frukost och kaffe samt startade dagens första maskin med tvätt. Tre maskiner blev det innan jag drog iväg till HVC med kissprovet som de ville ha. Postade en Cd-skiva och läkarintyget. Sedan började min dag på allvar. Stack iväg som en pil mot Valbo för jag har bestämt mig för att sparka igång min skrivare idag. Styrde in på OnOff och köpte en färgpatron trots att de ville ha 266 kr för 46 ml bläck eller 5.782 kr per liter. Utsugning är det! Undrar hur många skrivare jag har köpt för bläckkostnaden genom åren? Igår surfade jag runt på nätet och kollade priser. Samma patron finns att köpa för 188 kr + porto 39 kr. Levereras mot faktura. Snacka om att spara bensin och pengar genom näthandel Jag ska lägga en beställning på en uppsättning patroner i helgen. Måste ju lägga upp ett litet hemmalager när nu patronerna till skrivaren har blivit beställningsvara hos OnOff.

Därefter var det Micros tur att hedras av ett besök från min sida. Köpte en 57mms rörbult till avgassystemet. Den tog Micro 14 kr för. Inkl. moms! När Bilmetro bytte den för några år sedan debiterade de 71 kr exkl. moms för bulten! Arbetskostnad tillkom! Snacka om påslag. Antagligen är det samma leverantör till båda ställena.. Än mer utsugning! Och jag låter det ske… hmm. Dags för planering och förändring?

Av led är tiden

Helt plötsligt var min klocka var borta. Den måste ha ramlat av armen utan att jag märkt det. Antingen under natten eller också ramlade den av tidig morgon efter det att jag klivit ur sängen. Under säkert en timmes tid gick jag och spanade under och i sängen, inne i badrummet, ute på trappan, i hallen och i salen. Ja jag uppsökte alla de platser jag varit på morgonen. Ingenstans fanns klockan. När jag så gett upp och tänkte att den dyker väl upp någon dag så stoppade jag ner handen i högra byxfickan. Där låg klockan. Märkligt. Undrar hur den kom dit?

Familjeläkaren

Idag träffade jag min familjeläkare för första gången trots att jag tydligen haft honom som läkare i flera år. För första gången sedan jag blev sjuk så blev jag ordentligt undersökt. Han kollade hjärta, lungor, knackade på ryggen, klämde på magen och kände på muskler. Dessutom vill han ha nya prover. Han verkade inte tro på något "fysiskt" arbete för mig, den närmaste tiden, utan talade om att det är kanske dags att finna ett lättare arbete typ "kontorsarbete". Vidare trodde han att jag behöver ha "sommaren på mig" för att återhämta mig. Kommer att kalla mig för fortsatt kontakt före midsommar. Fram tills dess är jag sjukskriven.

Jag får nog ordna en egen "rehabilteringplan" med lätta arbetsuppgifter. Sådana som att blanka skor, fixa bilen, städa, diska, tvätta och klippa gräset. Sedan finns det ju lite snickerier att göra. Trädgårdsbord och stereomöbel t.ex. Nog finns det att göra. Det gäller bara att "ta tag" i sakerna också. Nu har jag ju dessutom fem-sex kilo kamerautrustning att släpa runt i naturen när jag känner mig stark nog för utflykter till skog och hav.

Schemalagda aktiviteter? Utan utrymme för infall och improvisationer? Det låter väl trist?

Musikfest 2

Kikade på rullarna. Tydligen är delar av dem från Ålidhems centrum i Umeå. Vilket år? Ingen aning. Verkar var slutet av 70-talet? Måste nog försöka kopiera några av de knappt kopierbara negativen trots allt. Vill ju gärna veta vilka kvinnor det är som finns på neggen *ler*

Musikfest?

Hittade 2 oframkallade Tri-X i kylen. Exponerade efter 1600 ASA Jag har ingen aning om vilken utspädning eller tid jag ska ha för att överframkalla dessa "pressade" (underexponerade) filmer. Naturligtvis fann jag inte mina gamla datablad för Rodinal. Ibland är det ett elände! Till slut så hittade jag ett tips på Fotosidan. Pertman brukar addera 50% av tiden för 2 stegs underexponering. Jag gjorde likadant. Då blev det Rodinal 1+50 i 15 minuter. Egentligen skulle det vara 18 minuter vid 20° C men eftersom temperaturen på kemikalier och kylvattnet i maskinen var 22°C så blev det 15 minuter

På rullarna stod det bara ”Musikfest 5/5. Tri-X 1600ASA” Vilket år stod inte så det ska bli spännande att se vad som finns på filmerna. Har inget som helst minne av en musikfest den 5 maj. Kan de vara så gamla att de är tagna i Umeå? Just nu fixeras filmerna. Snart kan jag se vad som finns på dem! Om det nu blev något alls?

Tilt i pallet

Ja, vad ska jag säga. Här gnäller jag, funderar och undrar vad som är fel med filmen eller kameran när det egentligen är ett handhavandefel hos fotografen. Jag måste ha drabbats av en total blackout när det gäller att framkalla filmer. Idag när jag skulle framkalla två rullar så insåg jag att jag faktiskt glömt en sak. En sak som visade sig vara mycket viktig! Till dosan finns en ”stång” som spiralen ska sitta på. När sedan locket sätts på plats så kommer spiralen att låsas i dosan och spiralen kan inte röra sig fritt utan följer med dosan i rotationen. Stången hade jag glömt bort alldeles och framkallat de ”defekta” filmerna utan den! Suck!

När jag tittar på dagens framkallade filmer så kan jag se att de ser ut precis som de ska. Att rutorna är ojämnt exponerade får tillskrivas fotografens oförmåga att mäta och bedöma ljuset på ett korrekt sätt. Samtliga 12 exponerade rutor är framkallade. Det svarta från tidigare framkallningar är som bortsopat. Därmed tror jag mig ha förstått vad som hänt. Spiralen har inte roterat ordentligt i maskinen, utan vissa delar av filmen har blivit felaktiga. Kanske har de legat i framkallaren hela tiden? Eller inte fixerats ordentligt? Skit samma. Nu verkar det funka som det ska! Ibland är det inte lätt att vara fotografisk kretin med tilt i pallet.

Enfaldiga jag

Nu sitter jag här igen. Tipsad av en brevvän om Clas Ohlson och IKEA som inköpsställen för passepartouter och ramar, surfade jag runt och kikade på deras sortiment. Clas Ohlson brukar vara min leverantör av ramar till fotografier men att IKEA sålde ramar hade jag faktiskt glömt bort.

Så bar det iväg i lördags. Först till IKEA där jag köpte två ramar med passepartout och plastglas. Egentligen gillar jag det inte. Kan ju tycka att det är bra med plast i en stor ram men jag skulle föredra ett reflexfritt glas eller plexiglas. Dessutom är IKEA:s passepartout ful! Nu kommer ”Ensam vid havet” att ha en bred kant nertill och en bred kant upptill. Inte särskilt snyggt tycker jag. Skulle hellre ha sett en smalare kant runt hela ”verket”. Köpte också en ram 40 x 50 cm till kopparsticket. Till det hade jag bestämt att jag skulle ha en passepartout från Klas I Sjön. Väl där så insåg jag att jag nog skulle köpa en aluminiumram i storlek 40 x50 också. Smal svart ram. Det blev en extra utgift, men för tusan. Vad gör man inte för konsten.

På hemvägen svängde jag in på loppisen i Valbo. Fyndade naturligtvis! Två mätglas för en tia och en diaprojektor för en femtiolapp. En fullt fungerande ”modern” projektor. Problemet visade sig när jag kom hem och försökte stoppa i mina diamagasin. De passade inte! Jag hade inte ens tänkt tanken att magasinen jag har, inte skulle passa. Enfaldigt! På Tradera finns det två 100 bilders rundmagasin som passar projektorn. Jag har lagt ett bud på dem. Tanken är att om jag vinner auktionen så ska jag plocka över mina dior och fotografera av dem med en digital kamera, eftersom jag inte äger en filmskanner. Bättre med ”dåliga” digitala bilder än inga bilder alls.

inramning

"Du har vunnit budgivningen i auktion 42558825, Lennart Iverus, signerat kopparstick 1968. Ditt vinnande bud var 105 kr".

Ja, så är det avslöjat. Jag har bjudit på etsningar, gravyrer och litografier på Tradera. Så i fortsättningen kan jag ärligt och uppriktigt fråga kvinnor om de ska följa med hem och se på ”mina etsningar”.

Jag tror att allting började med ett foto på en kvinna som jag kände i Umeå för mycket länge sedan. Då konststuderande. Idag en etablerad konstnär. Den ena tanken föder den andra så jag rotade fram mina misshandlade ”Ensam vid havet” av Ulf Wahlberg och ”Mr Nixon I presume” av Olof Sandahl. Brukar ju kika efter fotorelaterade prylar på Tradera men denna gång kollade jag grafiska blad. Grundkravet är att jag ska gilla dem och de ska vara billiga.

Grafiska blad som ska hänga på väggen behöver passepartout och ram precis som mina fotografier. Tidigare har jag köpt ramar och passepartouter på Clas Ohlson men det finns inga som passar kvadratiska bilder eller stora grafiska blad. Alltså måste jag kanske göra mina egna ramar och passepartouter i framtiden? Googlandet fortsätter. Jag har hittat inköpsställen för konstnärsmaterial där de säljer passepartoutknivar, linjaler passepartout, och kartong m.m.

På lite sikt så har jag föresatt mig att lära mig att tillverka mina egna inramningar. Undrar hur det ska gå?

Nattarbete

Kom hem sent i går. Ja, sent på eftermiddagen alltså. Var till kontoret och surrade en stund med de få människor som fanns där. Innan dess hade jag varit till fotografen för att bli avkonterfejad. Mitt körkort är ogiltigt och inför hotet att få det indraget så var det bara att krypa till korset och ”ta tag” i saken. Alltså betala pengar till Vägverket och gå till fotografen samt skicka in begärd handling till Vägverket. Nu är det bara att vänta på det nya körkortet. Ser mest ut som en nyrakad, snaggad och magerlagd förrymd fånge på fotot, tycker jag. Men jag vänjer mig kanske?

Sena kvällen fylldes av framdragande av kemikalier, skålar och papper. Mörklade badrummet och ställde in förstoringsapparaten. Plockade fram ett par av mina testnegativ och kopierade. Det kändes mycket ovant att åter stå och slabba i ett mörkrum. Tyvärr var väl inte bilderna särskilt inspirerande men jag kopierade dem trots detta. Upptäckte att jag gillade mörkrumsarbetet, men det är alldeles för trångt i badrummet. Kanske är det bättre att inreda drängkammaren till mörkrum. Bättre utrymme och lätt att mörklägga. Sköljningen kan ju ske i badrummet. Klockan ett på natten var jag så trött att jag med nöd och näppe klarade av att hålla mig på benen. Halv två var de sista kopiorna sköljda och jag kunde gå till sängs. Skönt!

Tror jag att jag ska selentona några av kopiorna idag. Bara för att se hur det blir. Sedan ska kemikalierna kastas och apparat samt skålar ställas undan.

Påfågelsöga

Påfågelsöga, citronfjäril och nässelfjäril fladdrade från Scilla till Scilla på gräsmattan i förmiddags, när jag skulle dricka mitt kaffe i solen. Säsongens första påfågelsöga! Hämtade snabbt min kamera och lyckades få några bilder. Undrar vad jag ska ha alla fjärilsbilder till? Även om jag inte vet så kan jag inte motstå lusten att "föreviga" dem. Påfågelsögat är en vacker fjäril. Jag tycker de flesta dagfjärilar är vackra snabba flygare.

Min sjukskrivning går ut den 29 april så nu är det dags för en tripp till Sandviken med en tidrapport, och ett eventuellt samtal med min "boss man" om vilka arbetsuppgifter jag kan få nästa vecka. Den 2 maj ska jag visserligen till läkaren på hälsocentralen för att diskutera mitt "fall" men som det känns idag så tror jag att det är dags att försöka "komma tillbaka". Kanske på hslvtid de första veckorna?

Problemlösning

Problemlösning är inte min starka sida. Här hetsar jag upp mig och tror att det är fel på kameran och att det är därför rullarna ser ut som de gör. Visst det verkar som om exponeringsmätaren visar fel men om jag tittar på filmerna så inser jag att de har förmodligen drabbats av något som mest påminner om "ljusläckage" på de sista fem–sex rutorna. Märkligt. Än märkligare blir det om jag tittar på filmen jag tog med min YashicaMat den 16 jan 2006. Det är samma fel där. Sju rutor korrekta och sedan är filmen svart dvs. den ser ut att ha träffats av ljus. Då är frågan varför uppstår detta? Kan det var läckage i framkallningsdosan? Verkar osannolikt tycker jag. Kan det vara felaktig framkallning? Samtliga filmer är framkallade i samma JOBO-maskin de senaste dagarna. Uppstår det när jag laddar filmen på spiralen? Jag vet inte. Tycker mest det är synnerligen märkligt,

Nej, problemlösning är inte min starka sida. Tror jag får konsultera en vetenskapligt skolad person som dessutom är en hängiven analog storformatsfotograf.

Fan åsså

Framkallade rulle nummer två. Det sket sig igen! Fan också. Precis likadant. Denna gång var hela rullen felexponerad, men mest på sista delen av filmen. Ett tredje försök väntar. Denna gång ska jag mäta ljuset med min digitala kamera.

Kan det vara fel på framkallningen? Suck...

Det sket sig

Framkallade min testrulle igår kväll. Det sket sig. Halva rullen var ”korrekt” exponerad medan den sista hälften var nästintill oexponerad, dvs. spår av bilderna syns men allt är överdraget av en svart hinna. Gudarne ska veta att jag funderat fram och tillbaka kring vad som var fel. Kameran och objektiven fungerade som de skulle imorse när jag kollade. Den enda felkälla jag kan komma på att jag inte hade ställt tillbaka självutlösaren ”V” till ”X” efter exponeringen.

Bestämde mig för att ”skjuta” ytterligare en testrulle och drog iväg till ”stenen” på udden i Gåsholma i morse. Nu ska jag avsluta rullen här hemma på gården. Därefter blir ännu en sväng med kemikalier i badrummet. Är fortfarande en smula tveksam till exponeringsmätaren, men hur den fungerar visar sig nog. Kanske är det jag som inte är tillräckligt "lätt på handen" när jag mäter ljuset?

Efter att ha fotograferat i solljuset på stranden så inser jag att jag behöver ett par passande motljusskydd. Det fanns inga med objektiven. Kanske för att kameran använts i studio? Dessutom tror jag att jag ska skaffa ett par filter för svartvit film. Pärm med pergamynblad och mer film behöver jag också. Det kostar att fota analogt!

Fram och tillbaka som en skållad råtta

Så har jag varit till Uppsala och hämtat kameran. Naturligtvis började det duggregna när jag åkte. Det blåsiga, regniga och gråkalla vädret höll i sig hela resan. Säljaren visade sig var en mycket trevlig och sympatisk man som var äldre än mig. I mina ögon var han nog pensionär sedan flera år, men jag kan ju ha fel förstås. Han berättade att han köpte kameran som ny för trettio år sedan och att den användes i studion till produktfotografering. Det var nog femton år sedan han använde den senast, trodde han. Jag fann ingen anledning att betvivla hans uppgifter för kameran verkade vara i mycket gott skick. Allt föreföll fungera. Jag betalade, fick ett kvitto och återvände mot hemmet. Bestämde mig för att min ”rundtur” genom Uppland fick vara eftersom jag hade glömt bort hur man bytte optik. Alzheimers i lättversion. Igen!

Efter lunch försvann molnen och värmen steg. Jag bestämde mig för att ”bränna av” en rulle som test. Något som var lättare sagt än gjort. Det tog mig flera timmar av krypande på knäna eller stående böjd över sökaren på denna imponerande mekaniska kamera. För imponerad är jag så här långt. Kameran väger bly men känns mycket förtroendeingivande att fota med. Det enda frågetecknet är den inbyggda ljusmätaren som sitter i sökaren. Kanske visar den ett halvt till ett steg fel? Detta jämfört med min digitala kamera. I vilket fall som helst så exponerade jag testrullen efter Kowans mätare. Om det visar sig att negativen blev underexponerade så får jag justera detta senare genom att ställa om filmkänsligheten.

Det blev en rulle med blommor, cykel, slåtteraggregat, äppelträd och kyrkan i byn. Nu återstår det att framkalla rullen samt en rulle som jag tagit tidigare. Ska bli intressant. I morgon tror jag att jag ska ägna ytterligare en rulle åt mellanformatsfotografering. Då måste vädret vara på min sida. Funderar på om det finns några träd att fotografera. Träd med gammal sprucken bark. Då vill jag ha solsken och släpljus. Blir det skitväder så blir det väl filmframkallning eller allmänt slappandet framför kakelugnen.

I morgon

Ska jag hämta kameran i Uppsala. Ringde upp säljaren och vi kom överens om att den ska hämtas på hans kontor mellan kl. nio och tio. Nu gäller det att hitta dit också.

Dags att göra i ordning en tom kameraväska för att transportera utrustningen i. Plocka fram ett par rullfilmer ur kylen, ett passande batteri för kamerans exponeringsmätare, ett stativ samt packa ner en bra extra ljusmätare (digital kamera). Sedan återstår det bara att fixa färdkost för morgondagens övningar och tanka bilen. Jag hoppas vädret blir bättre än idag. Framför allt mindre blåsigt och varmare. Då ska jag ta en liten tur på kringelkrokvägar genom Uppland för att se om jag begriper hur kameran ska användas. Hittade en del information om Kowa på nätet. Bland annat en bruksanvisning, men tyvärr så har mina bläckpatroner torkat så det går inte att skriva ut manualen. Jag har läst på och försökt memorera in handgreppen. Risken är förstås att Alzheimer slår till och att jag strular till det på något sätt.

Söndag kväll

…gått omkring de senaste dagarna och bearbetat vissa tankar kring en flytt från huset redan i år. Vaknade en natt och insåg att det "enda rätta" mot sonen, är att stanna ännu ett år. Han går fortfarande i skolan här ute och till hösten börjar han nian. Därefter blir det gymnasium i stan och därmed släpper han förmodligen en del av sin anknytning hit. Jag känner mig kluven. Det är mycket å den ena sidan och å den andra sidan just nu

I eftermiddags var jag ute vid en blåsig Östersjö. Det blåste orm. Borde ha haft långkalsonger, mössa och handskar på kroppen. För att inte tala om vindtäta byxor! Vinterjackan var helt rätt plagg i kylan. I viken simmade det ett halft dussin gräsänder och ett par gäss. För långt från mig för att det skulle bli några bilder. Ja jag tog ju några bilder mest för sakens skull men det är ganska trist med andfåglar som ligger stilla och guppar på vattnet. Ska nog ägna mig åt måsar i stället. Det är som mer fart på dem! När jag var på väg till bilen och frös som mest fick jag syn på en fiskmås på en sten 10 meter bort. Fotade med telekonverter 1,7x. Det blir 420 x1,7 = 714 mm brännvidd jfrt med småbild. Handhållet! :) Det blev den bild som jag är mest nöjd med av dagens "skörd". De andra bilderna på gräs och strand var mest en lek med "semi fish eye effekter”.

När jag kom hem så var jag så trött, så trött. Lade mig på sängen och somnade. Sov 1,5 timme. Vaknade och frös. Tog ett varmt bad och åt middag. Varma bad är skönt! Precis som en brasa i kakelugnen! Sedan var det helt plötsligt kväll:)

Klart

Så är det klappat och klart. Fick svar på mina frågor och bestämde mig ganska omgående för att ”investera” 3.000 kr i hobbyverksamhet. In på Tradera och klickade på knappen ”Köp Nu”. Kameran kan hämtas och betalas i Uppsala. Visserligen har inte säljaren hört av sig än, men nu känns det lugnt. Jag har blivit med ännu en kamera. Dessutom har jag mejlat en man som säljer ett rejält Manfrottostativ på Blocket. Det stativet lär behövas till en tung mellanformatskamera. Får väl se om det kommer något svar. Kommer det ett svar så har jag snart förslösat närmare 4.000 kr på en ”pisskvart”. Blir till att ”tokspara” igen.

Först ska jag bara hämta kameran efter helgen och ta mig en liten ”fototur” genom Uppland på vägen hem. Om vädret tillåter förstås. Idag är det kallt grått och regnigt.

Varför så "manisk"

Vaknade i natt och var vaken ett par timmar mellan två och fyra. Tänkte bl.a. på kameran. Bestämde mig för att om kameran går ”min näsa förbi” så må det vara hänt. En mellanformatskamera står ju ändå längst ner på min ”önskelista”. Bestämde mig för att satsa på en nyare och snabbare dator samt en billig filmskanner istället. I natt var min tanke att jag kan ägna min fritid åt att skanna in de svartvita småbildsnegativ som sitter i pärmarna. Dessutom finns det filmer med negativ film och diabilder att skanna. Ett Sisyfosarbete som räcker livet ut och mer därtill!

Idag, kl 09.18 fick jag svar på mina frågor från säljaren. Kom på ytterligare ett par frågor som jag mejlade över. Just nu, när jag skriver detta, har det gått 48 minuter sedan han läste mitt mejl och ännu inget svar. Begriper inte människan att det sitter en otålig kund i andra änden av koppartråden? Sedan svaret kom och jag skickade mina nya frågor, så har jag vankat omkring ur rum in i rum. Ut på gården och så in igen. Nervöst rökande den ena cigaretten efter den andra allt medan tankarna snurrar kring en mellanformatskamera i Uppsala. Kan inte tänka på något annat just nu. Varför ska jag vara så förbaskat uppvarvad, fixerad och ”manisk” ibland?

Kowa 66

Igår såg jag att det fanns en Kowa 66 utbjuden på en auktion på nätet. Efter mycket funderande så kom jag fram till att om kameran är i fullgott fungerande skick, så ska jag klicka på ”köp nu”. Skickade ett mejl till säljaren med en del frågor kring skicket på kamera och optik. Så här långt har det inte kommit något svar och det gör mig irriterad. Var frågorna så svåra att besvara? Om de var det så kan jag nöja mig med ett svar i stil med ”kameran är i gott bruksskick”. ”Det är bara att ladda en film och fota”. Kanske valde jag fel taktik dvs. ställde fel frågor när jag började fråga om putsmärken, slöjningar etc. Skulle kanske ha ställt enbart frågan om kameran och optiken fungerar och om den kan hämtas i Uppsala? Nu sitter jag här och oroar mig för det ska komma någon annan som söker en mellanformatskamera och som hinner före mig. ”Köp nupriset” på 3.000 kr är ju helt okej.

Baskat också! Varför ska jag tveka och fundera så förbaskat i kringelikrokar? Får väl se om säljaren ids svara mig, eller om han hoppas på att det ska starta en budgivning på kameran och att han får ut mer än 3.000 kr för den.

No news is good news

De senaste dagarna har jag ockuperat mitt sinne med tankar kring massakern i Blacksburg. Här har jag gått omkring och oroat mig, samt förmanat sonen till försiktighet, innan han åker till USA. Veckan efter att han kom till Virginia Tech i Blacksburg händer detta fruktansvärda och till synes helt oförklarliga vansinnesdåd. Vad hade mina förmaningar hjälpt om vettvillingen slagit till en vecka tidigare? Blotta tanken därpå får mig att önska sonen hem igen. Nu är han ju inte i Blacksburg utan i New York eller kanske redan hemma i Stockholm? Hur ska jag veta? Han hör inte av sig. Varken till mig eller sin mor. De barna, de barna. Har de ingen tanke på att vi är nyfikna på hur de har det, ”over there” eller annorstädes, när de är ute ”på vift”?

Har också fått en fråga om jag är intresserad av en lägenhet i Vännäs. Helt plötsligt ställs saker och ting på sin spets. Visst, jag ska flytta. Samtidigt känns det svårt att lämna huset och flytta så långt från den yngste sonen. Undrar lite hur vår relation utvecklas om jag ”drar iväg” så pass långt norrut? Som det är idag så är han här ungefär varannan vecka och har deklarerat att han vill vara här under sommarlovet. Precis som förra sommaren alltså. Det är "trivsamt” när pojkarna är här. Samtidigt känns det som om det är dags att försöka få till ”ett nytt liv” eller att försöka ”börja på ny kula”. Så varför inte ge Vännäs en chans? Det ska väl vara det här med tanken på de långa fimbulvintrarna som kan avskräcka då.

Till slut

Jag kunde ju inte låta bli att fortsätta grubbla över var linsen tagit vägen. Så jag rotade runt i alla rum och skåp där jag misstänkte att den kunde ha hamnat. Drog ut lådor i köket. Vem vet. Kanske hade den hamnat bland plastpåsar och påsförslutare? Utan resultat. Ingen lins. Till slut bestämde jag mig för att än en gång kolla i skåpet där de flesta tillbehören fanns innan jag drog fram dem idag. Bestämde mig för att plocka ur skåpet.

När jag kollade i en kartong märkt Top Filter så låg där en lins med en Serie VII – 55 mm ring. Kartongen borde ha varit tom, men någon hade stoppat in min makrolins där. Denne någon är antagligen inte jag för så ordentlig är jag inte. Många saker har funnit mycket konstiga platser sedan f.d. hustru var här och ”röjde upp” medan jag låg på Akademiska. När jag fann linsen så var klockan kvart i fyra.

Till slut fick jag trots allt ägna en av stund av dagen åt att krypa omkring för att fota lite blommor och blader. Fotograferade också sonen när han hoppade omkring på studsmattan. Sedan tog batteriet slut och middagen skulle lagas. Pepparlax och potatis för mig. Ris, currysås och kyckling åt sonen.

Sippa i backen stå

Stora V-formationer av gäss drar förbi mot nordost. Hur många de är hinner jag inte räkna, men jag gissar att det är mellan 50 – 100 stycken i varje formation. Deras kacklande hörs på lång väg när de drar fram genom skyn mot ett blått himlavalv. Vitsipporna har slagit ut och idag visade sig också sädesärlan på taket till brygghuset. Solen värmer så gott men tarmen värker en smula. Månne det är allt kaffe jag hinkat i mig under morgontimmarna, som ger värken? Eller bristen på en stadig och ordentlig frukost? Ett par smörgåsar är kanske inte tillräckligt? Kanske är det dags att återgå till havregrynsgröten, Ett par smörgåsar med Lindösalami är inte fy skam det heller.

Det känns som om jag dragit runt hela morgonen och rotat efter kameraprylar. Har massor med sådana på olika ställen i huset. Kan naturligtvis inte återfinna den bakre linsen till mitt ”semi-fish-eye” som jag köpte på Tradera för att använda tillsammans med min Olympus digitala kamera. Den bakre linsen ger häftigt vidvinkliga, förvridna makrobilder och kraftig förstoring. För min inre syn såg jag mig krypa omkring i marknivå med kameran under dagen, men därav blir det tydligen intet. Intet blir det av trädgårdsbordet heller. Igår tvingades jag inse att tillverkningen skjuts på framtiden. Kapa, klyva och rikthyvla ämnena går säkert bra men sedan är det stopp. Jag mäktar inte lyfta bort inmatningsbordet på rikthyveln och lyfta dit planingstillsatsen. Det är för tungt!

Bord

Tanken på ett nytt trädgårdsbord kan jag inte släppa. Hela morgonen har jag funderat fram och tillbaka. Till slut så bestämde jag mig för att ska det göras ett nytt bord nu, så ska det bli ett litet kvadratiskt bord i furu. Kvadratiskt därför att det finns bara fyra stolar. Stilen blir nog en helt annan än den som är på stolarna, men det struntar jag i. Formatet tänker jag mig ska vara 80 x 80 cm på skivan. För att det inte ska bli allt för ostadigt så måste benen flyttas långt ut mot hörnen. Då får man även plats med ben och fötter under bordet. Hörnen på skivans ram ska geras och träspjälorna som ska utgöra avställningsyta ska tappas in i ramen. Så har jag tänkt mig konstruktionen. Blir en hel del arbete med tappningen inser jag. Å andra sidan så är det nog den bästa och snyggaste lösningen. Ska fundera vidare på eventuellt andra lösningar.

Var ut på förmiddagen och vankade runt i ladugården. Kollade efter ämnen till bordet. Ämnen till bordet kan jag hämta bland allt ”frånkap” som ligger på hyllorna. I min vision av hur det färdiga bordet ska se ut så småningom, så är bordet grånat av väder och vind. Tror jag ska hjälpa grånaden en bit på vägen genom att behandla trät med järnvitriol. En metod som jag aldrig provat, vad jag kan minnas. Nu återstår det bara att leta fram arbetskläder, verktyg och komma igång också! Inte det lättaste alla gånger, men jag har ju hela livet på mig *ler*

Tvätt i solsken

Gårdagen präglades av en stillsam molande värk i mage och tarm. En värk som gjorde mig ganska orörlig och stilla. Hade inte lust att göra någonting. Det fortsatte idag, men idag drabbades jag också av mängder med nysattacker på morgonen. Fick smärtor på högra sidan av buken. Antar att det var där den avskurna bukmuskulaturen var sydd. Det kändes så i alla fall. Smärtan gick inte över utan jag tog en värktablett till lindring. Det var den första tabletten på mycket länge och den hjälpte.

Tvättade en maskin med kulörtvätt och hängde den på tvättlinorna i solskenet.. Det är något speciellt med tvätt som hänger på tork ute. Månne det är tanken på att snart är det sommar som glädjer? Eller är det den rena friska doften som gör att det är något speciellt med tvätten? Värmen är nu på frammarsch. Äntligen!

Började fundera på ett nytt trädgårdsbord och eventuellt nya stolar till det. Får väl se om jag kommer till skott och tar mig för att göra nya möbler. Har en idé om ett lätt och ”smäckert” sexkantigt bord men är inte riktigt klar över hur det ska konstrueras på ”enklast” tänkbara sätt. Frågan är om jag också måste göra nya stolar också? Eller räcker det med att måla de gamla?

New York

Så har sonen kommit till New York. Han bor hos en "gammal trevlig Irak veteran" som har lovat gossen några guidade turer runt om i New York. Låter spännande och jag hoppas det blir bra och givande turer.

Kall & frusen

I kväll var jag på exkursion med Totra Kastalförening. Vi besökte spärrarna i Midsundet. Det som finns att se där är en imponerande samling stenrösen som för sisådär 7-800 år sedan spärrade inloppet till Hamrångefjärden från Östersjön. Då låg stenkistorna under vatten. Idag ligger de på land. När man ser dessa samlingar med sten, så inser man att de som anlade spärrarna inte besparade sig någon möda för att skapa ett så effektivt skydd som möjligt! Jag har aldrig varit dit tidigare, trots att jag tänkt det flera gånger. Nu blev det av!

Där ute i skogen presenterades också ett storvulet projekt av den tilltänkte projektledaren. Ett projekt som ska leda till skapandet av en sluss och en kanal genom avspärrningarna. Allt i ett försök att locka båtturister in i Hamrångefjärden. Naturligtvis ville han också att Kastalföreningen skulle bidra med arbete och pengar till projektet. Vi som inga pengar har. Jag hoppas och tror att vi i föreningen snarare ser oss som bevarare av fornlämningar och kulturmiljöer än som ”turistintressenter” så jag upplevde det hela som en smula ”absurt”.

Min personliga tanke, under föredragningen, var att det är kanske bättre för fornlämningar och miljö, om båtturisterna förmås angöra Norrsundets gästhamn. Sedan kan de få hyra cyklar och cykla runt bland bygdens sevärdheter i stället för att åka båt. Dessutom sades det att Länsstyrelsen förklarat hela kuststräckan som riksintresse och vill skapa ett stort naturreservat av området. Vad kommer Riksantikvarieämbetet att säga? Projektet känns ”dödfött” redan från början, tycker jag. Satsar föreningen 5.000 av de 9.000 som finns i kassan, så lämnar jag föreningen omedelbart.

Det var skönt att sitta i kvällssolen och dricka det medhavda kaffet. Solen värmde så gott, men efter en dryg halvtimme förmörkades solen av ett stort gråsvart moln och temperaturen sjönk snabbt. Jag började frysa och bestämde mig för att åka hem i förtid. När jag kom hem visade termometern +2,4° C. Vår vart tog du vägen?

Hämtade in lite ved och tände i kakelugnen samt tappade upp ett varmt bad. Kakelugnar och varma bad har en vidunderligt välgörande inverkan på min frusna och magra kropp!

Blacksburg, Virginia

Så har det kommit ett nytt mejl från sonen som då befann sig i Blacksburg, Virginia. Han har det fortfarande bra och tycker att: ”Bäst sedan New Orleans var nog en gupp vi mötte i Atlanta som kallar sig The Mad Housers (http://www.madhousers.org/). Det ar en "non-profit" organisation som bygger små hem åt hemlösa i Atlanta och gömmer dem runt om i staden.”

Undrar om skolan försöker visa KTH studenterna att det finns olika saker som arkitekter kan syssla med. Eller vill skolan öppna ögonen på dem och göra dem medvetna om orättvisorna i samhället och få eleverna att inse att arkitekter inte måste vara ”de rikas leksak”? Eller kanske bara inspirera eleverna till ett nytt tänkande kring arkitektur? Eller är det bara sonen som lyfter fram det som gjort störst intryck på honom? Många intryck verkar det bli i alla fall. Det är bra!

Hudiksvall

Jaha….så var Hudiksvall avklarat. Fick för mig att jag skulle se lite närmare på bostadsområden och deras förbindelse med vattnet. För mig har alltid Hudiksvall varit förknippat med hamnen och de små röda magasinen som ligger där. I min fantasi har jag skapat mig en bild av en stad där det varit lätt att både se och att komma ner till ”havet”. Jag trodde nog också att det skulle finnas bostadsområden med ”havsutsikt”.

Efter att ha kryssat omkring i staden under en dryg timme och kollat in hyreshusens läge är jag inte längre lika övertygad. Området närmast hamnen och vattnet upptas av järnvägsspår och industrier. Sedan ligger det villor i den backiga småstaden. Ett och annat insprängt hyreshus finns också, men havsutsikt från balkongen kan jag förmodligen glömma. Det som man möjligen kan se från balkongen blir villor och industirer. Ska inte påstå att Hudiksvall går fetbort. Det är säkert en mycket trevlig stad att bo i, men ett eventuellt köp av lägenhet där kräver en hel del eftertanke och kontroll av läge och omgivningar.

Idén om havsutsikt kom sig nog av att det finns en 2:a till salu på Sälsten i Härnösand där ett försäljningsargument är utsikten över hamninloppet. Man kan ju fantisera om den perfekta lägenheten men sanningen är nog att bostadsområdena och lägenheterna ser ganska lika ut runt om i landet. I mitt fall blir det kanske tillfälligheterna som styr och bestämmer var jag hamnar till slut.

Vart ska jag dra?

Frågan dyker upp titt som tätt när jag träffar ”släkten” och frågan om mitt framtida boende dyker upp. ”Kan du inte flytta till Köping?”, sägs det när jag hävdar att jag ska lämna huset och söker lägenhet längs norrlandskusten. En tid var ju Umeå aktuellt men det rann ut i sanden. Köping känns som ett avslutat kapitel för mig. I Vännäs finns det insatslägenheter till överkomliga priser men jag vet inte om Vännäs är ett realistiskt alternativ. Vill helst inte ha fimbulvintrar.

Vilka krav har jag då? Jag söker i första hand en tvåa med kök. Lägenheten ska vara billig och ha måttfull månadskostnad. Omgivningarna ska ”kännas” rätt. Vad finns det då? Jag vet ju att på de orter där jag kollade tidigare (Söderhamn, Hudiksvall) har lägenhetspriserna stigit kraftigt de senaste två åren.

Efter mitt besök i Köping, bestämde jag mig för att kolla vad som bjuds ut på Blocket. Visst finns det billiga lägenheter i Västmanland om man vill bo på orter som Norberg eller Fagersta. Nu bestäms ju inte mitt framtida boende enbart av priset, även om jag brukar framhålla kostnaderna, som ett skäl till att flytta till den ena eller den andra orten.

Vad finns det då för lägenheter på 2 rum och kök ute på marknaden idag?
*Norberg, 59 kvm månadsavgift 2.504:- pris 10.000:-
*Fagersta, 55 kvm månadsavgift 2.400:- pris 5.000:-
*Arboga, 58 kvm månadsavgift 2.793:- pris 10.000:-
*Köping, 54 kvm månadsavgift 2.258:- pris 90.000:-
*Söderhamn 53 kvm månadsavgift 2.382:- pris 130.000:-
*Hudiksvall 55 kvm månadsavgift 3.880:- pris 250.000:-
*Sundsvall 45 kvm månadsavgift 2.907:- pris 225.000:-
*Timrå 60 kvm månadsavgift 3.718:- pris 65.000:-
*Härnösand 63 kvm månadsavgift 2.475:- pris 35.000:-
*Härnösand 55 kvm månadsavgift 2.900:- pris 150.000:-

Ja det finns en del att välja på. Frågan är bara vilka andra faktorer än pris och månadskostnad, som ska vägas in när jag flyttar från huset? Helst vill jag bodela, bli utlöst och lämna huset redan i år. Får väl se hur det blir med den saken. Kanske kan jag göra en piltavla med ortnamnen på och sedan flytta dit pilen visar. Hmm… vet inte om jag vill bo i Fagersta eller Norberg. Arboga kan väl vara okej precis som orter längs kusten. Härnösand är ju en stad där jag aldrig satt min fot! Kanske läge att upprätta en kravspecifikation och börja göra studiebesök för att insupa atmosfären i de olika städerna? Vart ska jag dra?

437 kilometer

Det blev ingen femtiomilatripp igår. Det blev ”bara” en resa på 437 kilometer från ”dörr till dörr”. Eftersom jag gärna ville veta vilken väg som var den kortaste till Köping så bestämde jag mig för att genomföra en strikt vetenskaplig undersökning.*ler* Nollställde trippmätaren innan jag körde från gården och körde den ”norra” vägen över Storvik – Avesta - Fagersta och Kolsva ner till Köping. När jag parkerade bilen i Köping så visade mätaren 225 km. Körtiden blev 2 tim 30 minuter. Detta ger en snitthastighet på 90 km/tim.

Samtidigt som jag reste i nuet till min mor, så reste jag också i minnet genom det förflutna. Såg som hastigast de ställen i Färna där jag rörde mig för 45 år sedan. Noterade att fortfarande fanns festplatsen kvar. Den såg t.o.m välhållen ut. Den lilla kiosken hade växt och där serverades nu pizza och kebab. Sommarstugan som mina föräldrar hyrde vid Långsvan var borta men logen och minnena av fisketurer och bad fanns kvar. I Bernshammar fanns det förr två bensinmackar. Idag finns ingen. Konsumbutiken har förvandlats till café och i Gisslarbo var ”glasskiosken” stängd. Tomma fönsterrutor och några blekta oläsliga löpsedlar och vittrande skyltar, var vad som visade att här fanns det en gång ett vattenhål på resan till stugan. Detta kallas för utveckling. Notabelt var också att i Kolsva finns ingen rondell! Anmärkningsvärt i en tid då varje liten håla med självaktning ska ha åtminstone en rondell. Ingen rondell, alltså ingen rondellhund heller!

Besöket hos min mor blev helt okej. Jag har alltid haft ett komplicerat förhållande till henne men det har blivit lättare och lättare att träffa henne med åren. Kanske på grund av att jag med stigande ålder har blivit mer överseende och förlikat mig med de uppfostringsmetoder som gällde under femtiotalet? Det som varit har varit och går inte att göra ogjort i efterhand. Jag var kanske ett ovanligt styvnackat och rebelliskt barn? Vad vet jag.

Vandrade runt en stund på Köpings gator tillsammans med min yngste bror. Vi såg de förändringar som skett och återkallade i minnet vilka affärer som legat vart. Stadshotellet är borta men CH, som jag var flitig gäst hos, finns kvar. Kanske under nytt namn men platsen är densamma. Sedan gjorde vi en liten rundtur genom gamla och nytillkomna stadsdelar. Nya delar av staden som jag inte ens visste fanns och där jag aldrig varit. Men vart tog alla klasskamrater, bekanta och vänner vägen? Vilka livsöden fick de?

Hem körde jag den ”södra” vägen genom Västerås – Sala – Gysinge och Gävle. När jag parkerade på gården så hade jag kört 212 km på 2 tim 15 min viket ger en snitthastighet på 94 km/tim. Den södra vägen är inte bara något kortare. Den gick också något snabbare att köra. Det förvånade mig, men vägarna är bättre och det är mindre med hastighetsbegränsningar efter den "södra" sträckningen. Det gick bra att köra bil och det är gott att veta att jag klarar av längre bilresor.

…lite bättre

Tarmen kändes lite bättre efter lunch, men jag var så trött, att jag uppsökte sängen och sov bort en timme på eftermiddagen. Detta trots att jag sov mellan nio i går och klockan sex i morse. Fortfarande har jag dock lite värk i höger sida av buken. Funderar på om jag ska ta en värktablett till natten. Vill helst slippa men att ha ont är inget vidare det heller.

Bakade ett improviserat bröd ikväll. Ett småbröd med jäst, vetemjöl, rågsikt, olivolja, vatten och ett par teskedar Åckelsjöhonung i degen. Det smakade utmärkt med bra spänst och konsistens. Nu gäller det bara att försöka upprepa ”receptet” tillräckligt många gånger så att det ”sitter” i bakmärgen.

I morgon bittida, så ska jag fixa en termos med kaffe, några smörgåsar, druvsocker och insulin i en kasse om jag känner mig någorlunda fräsch. Ska inte heller glömma att ta med kameran och mobiltelefonen, för i morgon planerar jag att ta ut Wilma på en femtiomila tripp! Ska bli spännande att se om jag mäktar med att köra så långt på en dag. Orkar jag inte så får jag väl inhysa mig någonstans efter vägen. Blir till att sätta på ”stadskavajen” också. Undrar om jag ska raka mig eller ska jag visa upp mig som den igelkott jag är?

Nu väntar sängen. Godnatt världen!

inget vidare...

Brödet blev knallhårt och oätligt. Det åker i soporna! Det duger nog bara till att kasta brödvarpa med. Eller att ha till brödstötning. Eller kanske till kast med liten limpa?

Inte nog med att brödet blev kass. Idag har jag buksmärtor, magknip och diarré. Känns inte som att det blir någon bra långfredag. Trots solsken ute. Förbannade smärta. Ska mitt ”normala” liv bli så här? Magknip och diarré varannan eller var tredje dag? Nej, det känns inget vidare just nu, men kanske blir det bättre fram på dagen?

Brödbak & städning

Jag hade visst gjort upp en planering för städning av köket. Den har antagligen spruckit redan. I stället för att plocka undan har jag nu dragit fram än mer pryttlar i köket! Det har tillkommit köksmaskin, bakbord och plåtar! Ägnade gårdagens kväll åt att baka tekakor och satte en surdeg. Idag har jag bakat tre limpor som står i ugnen just nu. Det luktar hemtrevligt och gott i köket! Betydligt trevligare än doften av rengöringsmedel.

Egentligen skulle det ha blivit danskt rågbröd men eftersom jag inte hade rågsikt hemma så blev det något annat. Limpor bakade på en blandning av grovt rågmjöl, mörkt lantbrödsmjöl och vetemjöl special. Undrar hur de smakar?

Ska nog fortsätta bageriet ytterligare en tid. Var till affären och handlade jäst, rågsikt, vetemjöl special och ljust lantbrödsmjöl, Vad kan det bli av det då? Kejsarbröd kanske?

Socialarbetaren

Idag ringde en f.d. arbetskamrat och ville låna 300 kronor över helgen. Jag vet ju sedan tidigare att han har en urusel och haltande ekonomi och jag förstod ju av samtalet att han verkligen var ”strandsatt” inför helgen. Vid ett par tillfällen i höstas lånade han 100 kronor och betalade tillbaka pengarna på utsatt dag. Men en titt i plånboken sa mig att jag hade inga 300 kronor där och likt förbannat så säger jag att jag ska åka förbi bankomaten och komma med pengarna. Varför ska jag agera socialarbetare? Jag är ju inte ens särskilt förtjust i människan efter hans, som jag upplevde det, ”översitteri” och gnällande på min arbetsinsats under hösten, när jag var sjuk och mest var i skogen för att få frisk luft och lite motion (min arbetsgivares beslut).

Varför ska jag ha så svårt att säga nej? Jag har ju visserligen lite pengar på olika konton och klarar månadens räkningar men något överskott av pengar har jag inte. Jag svälter inte ihjäl, även om jag blir ”blåst” på pengarna, men varför ska det vara så svårt att säga nej? Det känns mycket irriterande och jag tror att jag måste börja träna mer på att säga NEJ, NEJ och åter NEJ!

Bourbon Street Blues

Skickade tidigare ett mejl till mellansonen där jag bad att han skulle meddela mig, en ”orolig” förälder, hur han hade det. I natt kom det ett svar! Han har det mycket bra och berättade att de nyss lämnat den ”fantastiska” staden New Orleans samt att: “du skulle trivas utmärkt på Frenchman Street. Otroligt bra livejazz och – blues! Bourbon Street var lite av en besvikelse, bara fulla 19-ariga amerikanska ungdomar och mansgrisar (gärna både samtidigt).”

När han svarade befann han sig i Demopolis, Alabama där de besökt Rural Studios. ” En jätteintressant arkitekturskola här som bygger hem av olika återvunna/hittade material för 'the underpriviliged'."

Det slog mig att en generation senare gör min son den resa genom amerikanska södern som jag ibland drömde och fantiserade om som ung ”bluesentusiast”. Jag var bara för feg för att våga satsa på att realisera ”min dröm”. Är det så att våra drömmar förverkligas genom våra barn? Stackars barn!

Planering!

Egentligen har jag bestämt mig för att inte upprätta några planer, eftersom det alltid kommer något i vägen som ändrar och stuvar om i planeringen. Men nu ska jag planera!

Jag såg sotarens skoavtryck framför vedspisen. När jag såg mig om i köket så insåg jag att det behövs en rejäl ”vårskurning” av golvet. Alltså har jag bestämt mig för att se till att:
* golvet rengöres
* diskbänken är tom och blank
* kupan över vedspisen är ren och snygg
* skåpluckorna torkas av
* golvsocklarna blir rena
* fönstren blir putsade i köket.

Allt ska vara klart på fredag kväll. Det gäller att skynda långsamt!

I mitt inre undrar jag faktiskt om jag kommer att klara av detta eller kommer det något annat emellan? Något annat som känns så mycket mer angeläget? Jag är ju ganska lat till min natur, om det nu inte är något mycket roligt och engagerande som jag ska göra. Då kan jag uppvisa ett lätt maniskt drag istället.

Jag vet ju hur jag funkar ibland. Planerar ambitiöst och glömmer mycket fort.

TPtest

Nyss körde jag TPtest för att se om det skett någon uppgradering av bandbredden. Det verkar så. I varje fall vad gäller mottagning. Nu hamnade värdena på ca 7Mb/s mätt mot den nationella knutpunkten i Stockholm. Tidigare var det ca 3,9 Mb/s. För sändning så ligger värdena kvar på ca 800 kbit/s. Ingen förbättring där alltså. Kan det kanske bero på att min dator är en smula ”ålderstigen”. Vad vet jag? Ska fortsätta med att testa.

Att ladda hem sidor från nätet ska i vilket fall som helst gå nästan dubbelt så snabbt som tidigare. Till samma pris som tidigare!

Sotare!

För första gången såg jag hur den nye sotaren förflyttade sig ner från taket. Han sprang! Han sprang upprätt! Han sprang på takstegen från nocken till takfoten! Måste erkänna att det såg mycket farligt ut och när jag sa att: ”Så där får man inte förflytta sig på taket”, så svarade han: ”Det blir som en yrkesskada. Det gäller bara att inte tappa respekten”. Undrar om han inte redan gjort det?

För min egen del så är det mycket krampaktigt som jag klamrar mig fast vid stegen när jag långsamt kryper ner från taknocken under ständig kamp med min svindel.

Sotaren tyckte att det eldas så lite i köksspisen, så att det nog räcker med att sota vedspisen en gång om året tillsammans med kakelugnarna. Det ska väl bli ett par hundra billigare om året i alla fall. Nästa sotning blir i november.

8 Mb/s

Egentligen vet jag inte alls vad jag ska skriva nu. Känner att jag kanske borde försöka sammanfatta helgen och gårdagen. Mest som information till de fåtaliga som läser detta. Sitter här vid datorn och väntar på att sotaren ska visa sig. Sotning av ”Spis, vanlig” som det står i meddelandet. Naturligtvis hade jag inte sett vad det stod utan jag har farit runt med en plåthink i näven och tagit bort askan ur kakelugnarna nu på morgonen. Sedan bars askan ut på komposten. Fullständigt i onödan alltså. Ja, nu är ju kakelugnarna rena och jag kan elda i dem. Så helt i onödan var det kanske inte trots allt.

Lördagen blev en dag med ytterligare ett bak av ännu en omgång Ciabatta. Denna gång utan tillsats av durumvete. Brödet blev bra. Baket var nödvändigt för de två ”lanarna” utökades med en tredje. Det är märkligt att det ska vara så ”spännande” att lana så att gossarna inte kan komma i säng på kvällen. Klockan halv fyra på söndag morgon, sa jag åt dem att vara en smula tysta för jag ville sova. Klockan sju på söndag morgon, när jag klev upp, hörde jag dem fortfarande sitta och prata. Tror de gick till sängs strax efter detta. Klockan tolv kom det ner tre bleka och hålögda pojkar och gjorde rent hus. Brödet försvann!

Det gjorde också de sista kopparna. Märkligt att gossarna inte kan dricka ur samma glas mer än en gång. Att diska är kanske inte att tänka på för dem? Först använder de alla glas. Sedan ger de sig på te- och kaffekopparna. Allt porslin dras upp på övervåningen. När ”lanet” är över så står det travar med glas och koppar och ligger drivor med PET-flaskor på rummet. Jag överdrev en smula som ni förstår – men bara lite. Det är lugna och stillsamma grabbar. Fram för allt så känns det bra att ha en viss ”kontroll” på vad tre 14-åriga grabbar håller på med under helgerna. Det är väl fördelen med ”lanandet” ur föräldrasynpunkt? Att höra att en av sonens jämnåriga gripits för fylleri är ju inte särskilt uppmuntrande. Jag ser hellre pojken med en datormus i handen i stället för en flaska sprit.

Igår kom det ett erbjudande om uppgradering till 8 mb/s ADSL till samma pris som jag betalar idag för 4 mb/s. Naturligtvis anmälde jag mig. Vad gör man inte för att stressa runt snabbare och snabbare i cyberrymden? Undrar om skillnaden kommer att märkas för mig? Sonen sitter ju vid en ”värsting” till PC och spelar så han kanske kommer att märka av den ökade hastigheten?

Ciabatta

Jag såg att köpebrödet var slut, så jag bestämde mig för att sätta en deg och baka Ciabatta. Lite vatten, jäst, hälften av surdegen, salt, olivolja och en mjölblandning av Durumvete och Vetemjöl Special (40/60). Degen bearbetades i maskin och jäste ordentligt under 2 timmar. Det blev en seg och kladdig deg! Nu ligger de färdiggräddade bröden på avsvalning. Hoppas de blev goda. Ska prova dem senare i kväll tillsammans med ost och en kopp te.

Min yngste son berättade vid middagen idag, att han talat med sin storebror via MSN. Mellansonen är i New Orleans på en 3 veckors studieresa med skolan. Efter några dagar i New Orleans ska de resa vidare med buss genom den amerikanska södern och besöka arkitektskolor samt studera arkitekturen. Jag undrar om han har det bra, och ber att han inte ska vara lika ouppmärksam som förra året, när skolan var på studieresa till Portugal. Då blev han nerslagen och rånad på sin mobiltelefon en morgon. I USA misstänker jag att man inte bara riskerar att blir rånad. Man riskerar att bli skjuten också. Måtte de komma hem välbehållna. Det är många tankar som hinner fara genom skallen medan man bakar.

Yngste sonen ska "lana" i natt med en kamrat. Risken är överhängande att de äter upp allt brödet som "nattmackor". Egentligen borde jag sätta ytterligare en deg i kväll, om det ska finnas något bröd att äta i morgon. Den degen hade jag tänkt jäsa i långpanna, täcka med plast och sätta i kylen under natten så den får jäsa långsamt. Då kan jag få nybakat bröd till frukost! Just nu känns det som om jag inte orkar. Jag är trött, klockan är redan långt gången och det känns som att det blir för sent för mig.

Bofinken också!

Idag har jag ätit två frukostar. den första bestod av filmjölk och ett par ostsmörgåsar. Tre timmar senare åt jag lite rester. Ris och köttfärssås. Nu är det dags för lunch men jag vet inte om jag ids laga lunch eller om jag ska nöja mig med ett kokt ägg på smörgåsar samt en slatt kaffe eller te. Kaffesuget har kommit tillbaka efter att ha varit försvunnet sedan lång tid och det var länge sedan jag drack te. Är det ett tecken på tillfrisknande tro?

Ute i rabatterna har krokusarna börjat komma upp. De vänder sina blommor mot solen och man kan riktigt se hur de försöker lapa i sig av strålarnas värme. Tyckte mig också se en bofink i rosenbuskarna idag. Kanske var det mer ett utslag av min fantasi och dåliga syn än en verklig bofink?

Ibland är det…suck

Det är som hopplöst att skriva i bloggen när datorn krånglar eller när förbindelsen bryts. I går skrev jag närmare en A-4 sida som sammanfattnng av de dagar som gått. När jag sedan skulle publicera det skrivna så dök det upp ett felmeddelande - och det jag skrivit var borta. Gör mig less och förbannad. Får nog sluta skriva direkt i bloggen. Det är alldeles för ofta det blir "fel". Antar att jag får övergå till att skriva i ett ordbehandlingsprogram först och sedan "klippa och klistra".

I måndags var jag till kirurgen i Gävle och träffade dr Krog. Han verkade inte helt övertygad om att jag kommer att få ett "normalt" liv fram över. Inte heller trodde han att jag kommer att gå upp särskilt mycket i vikt. Nu kan jag ju ha missuppfattat en del eftersom han är mer dansk än svensk i sitt tal, och talet är inte alltid helt lätt att förstå. Jag kommer att kallas till kirurgen för ny undersökning, om 3-4 månader enligt Krog. Han ska skriva till HVC i Bergby angående en förlängning av min sjukskrivning. En vecka innan sjukskrivningen går ut ska jag kontakta en läkare på HVC. Jag fick också ett frikort, så nu kan jag springa hur mycket som helst hos läkare utan att det kostar mig något.

På hemvägen såg jag en citronfjäril!

På tisdagen var jag in till diabetesmottagningen i Gävle. Mitt långtidsblodsocker hade gått ner från 4,6 till 4,3. Ett värde som t o m understiger det som en "frisk" person har sas det. Jag ska börja dra ner på insulinet. Främst genom att upphöra med det långtidsverkande. Kommer att kallas tillbaka för kontroll om ca 3 månader.

Disk Doctor har fått arbeta med datorn under tre dagar. Filer är reparerade och hårddisken defragmenterad. Flera gånger! Allt för att försöka komma till rätta med det allvarliga fel som dök upp när jag körde skivkontroll. "Invalid PEOF, 35618, 254". Egentligen ska jag ta en backup på hela hårddisken och formatera den, men då gäller det att datorn fungerar och att jag har tillräckligt lite på datorns disk för att innehållet ska rymmas på min externa disk. Blir väl till att bränna några CD-skivor med foton och kasta en del "skräp" som ligger på hårddisken. Ett annat alternativ är väl att skaffa en nygammal Mac.

Hittade en iMac Globe på Blocket men jag vill inte betala 3.900 för en fyra år gammal dator. Visserligen följer det med senaste versionen av Mac OSX, två tangentbord (ett trådlöst), två möss (en trådlös) och högtalare men det är ändå för mycket pengar. Särskilt med tanke på att en ny iMac kostar 9.700 kr (fraktfritt) och då får man den senaste teknologin med Intel Core Duo processor och en uppsjö programvaror. Möjligen kan jag tänka mig att betala 2.500kr för "Globen". Det är kanske läge att skicka ett mejl, med vad säljaren troligen upplever som ett "skambud"?

Jag har förvandlat mina 150 kronor till sex nya trisslotter. Två av dem resulterade i ytterligare 2 x 50 kronor att spela vidare för. Hoppet är det sista som överger människan och plötsligt händer det…

Å, Vilken Dag!

Jag hade matat surdegen med rågmjöl och vatten på lördagen. Därefter flyttade jag den till fönstret, där den stod och jäste, och bubblade, när söndagssolen värmde den. Ja, den jäste så till den milda grad, att den hotade att rymma ur glasburken. Bestämde mig för att inte baka på den under dagen.

Var kommer all disk ifrån? Jag hinner knappt vända ryggen åt en ren blank diskbänk innan den översvämmas av odiskade tallrikar, kastruller, glas, koppar och bestick. Borde ha en diskmaskin, tänkte jag medan jag diskade, men jag undrar fortfarande. Var kommer all disk ifrån?

Solen sken och värmde på gården så jag bar ut min ”hurtbulleracer” som köptes på biståndsloppisen för flera år sedan. Den kostade mig då 150 kr. Tänkte göra i ordning den inför våren. Har tidigare satt på ny sadel och bytt innerslangar. I år är det däckens tur. Letade planlöst efter däcksavtagare. Jag vet ju att jag har minst ett halft dussin i metall och ett halvt dussin i glasfiberarmerad plast, eller något sådan material. Men att återfinna något i det här huset är som att leta efter en nål i en höstack ibland. Till slut fann jag i alla fall fyra stycken! Hämtade ner de vällagrade nya däcken från förrådet där de legat och mognat så där en fyra - fem år. Såg framför mig en stilla däcksbytardag med solsken och en kaffekopp inom räckhåll. Därav blev intet.

Efter lunch rullade ”Valpen” in på gården med trasig ljuddämpare och blårykande motor. Det var en slang mellan motor och vevhusventilation som brustit! Ingen slang fanns att uppbringa på någon av de två bensinmackar som var öppna. Jag mindes att jag någonstans sett nya kylarslangar, men som sagt, att återfinna dem gick inte. Till slut fann jag en tillräckligt vid ”gummikon” från mjölkmaskinen som fick ersätta den trasiga gummislangen. Fortfarande blårykte bilen. Eskorterade ”Valpen” upp till Tönnebro efter det att vi druckit kaffe med wienerbröd. Blåröken försvann på vägen. Sedan fick han fortsätta mot Vännäs på egen hand. Han ringde senare och berättade att oljetryckslampan också slocknat, efter en stunds körning. Eftersom jag inte hörde av honom efter detta, så antar jag att han kom fram som han skulle. Ibland är en mjölkmaskin bra att ha även om båset är tomt!

På mitt sängbord ligger sedan ett par veckor en trisslott med en 50 kronors vinst. Tanken har hela tiden varit att jag ska växla in den mot nya lotter. Det har bara aldrig blivit av! Jag har ständigt glömt lotten hemma. På kvällen åkte jag i väg till macken för att köpa cigaretter och ”spontanköpte” samtidigt en ny trisslott. När jag plockade upp lotten ur plånboken, fann jag ytterligare en bortglömd trisslott i plånboken. Har ingen aning om var eller när jag köpte den. Skrapade mina två trisslotter och kunde konstatera att båda lotterna utföll med 50 kronor vardera. Nu har jag 150 kronor att spela vidare för.

Jag kan bara utbrista: ”Å Vilken Dag!”.

Oh, What A Day

Jag hade bestämt mig för att skippa durumvetet, om det inte fanns i affären, och ersätta det med vetemjöl special utan tillsats av surdeg. Igår fann jag nämligen ett recept på Ciabatta utan durumvete. Det brödet planerade jag att göra eftersom min surdeg verkar ha svårt att "ta sig". Jag bestämde mig också för att eventuellt sätta en ny surdeg. Antagligen står degen som jag gjorde igår, en smula kallt ovanpå kylskåpet. Kanske kommer jäsningen igång om jag sätter den i solen en stund?

Igår tog jag ingen värktablett. Visserligen kände jag mig en smula "trött" i buken, men någon tablett tog jag inte. Fram emot niotiden idag började en molande värk i buken och jag misstänkte att jag skulle bli tvungen att kupera smärtan med analgetika. Drog iväg till ICA - och se! Durumvete fanns där! Handlade fil, mjölk, jäst, rågmjöl, vetemjöl special, vetemjöl special fullkorn och durumvete samt en förpackning färdiggräddade frysta wienerbröd. Nu har jag mjöl och wienerbröd hemma i alla fall!

Hemkommen var det bara att inse faktum. Tilltagande buksmärtor och ont i tarmen! En värktablett och ett glas vatten som kombinerades med ett varmt bad tillsammans med "Bjurholmstvålen" hade en välgörande inverkan på min kropp. Ibland börjar inte dagarna särskilt bra, men kanske kan smärtlindring och solskenet få mig att till slut utbrista: "Oh, What A Day!"

Surdegen

Inspirerad av Bagarbertas bak av Ciabatta på färdig mjölmix, bestämde jag mig för att försöka baka Ciabatta på surdeg, vetemjöl special och durumvete. Gjorde i ordning en surdeg bestående av rågsikt, vatten och en tesked Åckelsjöhonung. Nu står den ovanpå kylskåpet i en glasburk. Där ska den stå i ytterligare tre dagar och riktigt sura till sig. Egentligen skulle det ha varit rågmjöl i stället för rågsikt men jag hade inget rågmjöl hemma. Man tager vad man haver, sägs det att Cajsa Warg sade och det får sägas i det här fallet också.

Nu gäller det att få fatt i durumvete också. Här ute på bonnvischan fanns det inte senast jag letade efter det, men sortimentet förändras ju då och då. I annat fall får jag kanske skäl att göra rätt för namnet "Surgubben". Namnet gav min andra hustru mig då hon instiftade "Surgubbens dag". Fråga mig inte vilket datum Surgubbens dag infaller för det minns jag inte. Däremot finns det en receptsamling betitlad "Surgubbens bästa" i en pärm i bokhyllan. Kanske dags att skaffa fjälster, kött och göra lite korv?

Istrien

Fick ett mejl från en gammal vän som numera bor och arbetar i Sarajevo. Han bifogade bilder och berättade att de besökt en vingård i Istrien, en halvö i Adriatiska havet vid gränsen mot Italien nära Trieste. När jag ser bilden av staden Motovun med dess kastell, högt upp på en kulle, så fasar jag i mitt inre inför tanken att jag skulle behöva promenera uppför de branta vägarna mot toppen. Jag skulle behöva en stol att vila mig på var 50:e meter misstänker jag. Efter att "googlat" lite grann på Istrien och Motovun förstår jag att det verkar vara ett mycket speciellt landskap i det forna Jugoslavien. Idag tillhör större delen av halvön Kroatien, en mindre del hör till Slovenien.

Dessutom berättade han att de besökt en "hembrännare" och för att styrka sitt påstående skickade han med några bilder som visar starten av bränneriet. Bilder som visar en rejäl och väl använd hembränningsapparat. Hembränning är tillåten i Bosnien och ryktet om att den ska förbjudas vid ett ev. inträde i EU lär ha gjort många bosnier skeptiska mot EU. Att göra en god Slivovic tillhör kanske det elementära i folkbildningen i Bosnien? Jag undrar om inte min gamle vän kommer hem som en fullfjädrad och diplomerad hembrännare från sin vistelse i Sarajevo? *ler*

Ibland kan jag känna en längtan efter att resa lite grann i världen men som det är nu så får jag resa på min bakgård istället. Det är kanske inte så dumt det heller? Det handlar kanske mest om att öppna sina sinnen för nya intryck? Vem vet vad som döljer sig bak landsvägens krök?

Ibland vill sig intet

Efter att ha letat reda på några skruvmejslar och ett måttband så demonterade jag nackstöden. Fällde fram ryggstöden och mätte. kom fram till att förmodligen kan skåpet rymmas om det inte är längre än 190 cm. Men när jag skulle låsa upp bakluckan så gick det inte. Vrida runt cylindern går utmärkt men öppna bakluckan går inte. Ibland känns det minst sagt för djävligt med bilar. Antar att detta innebär att jag inte kommer att kunna köpa skåpet. Ibland är det som förgjort.

Det är lika bra att ta en tablett och dra täcket över huvudet en stund.

Fan också

Nu på morgonen drog jag i väg till Sandviken. Tänkte att det gäller att passa på under förmiddagen medan jag känner mig någorlunda pigg. Lämnade in kopia på läkarintyget och arbetsdagboken för mars månad. På hemvägen svängde jag in på loppisen i Valbo. De hade REA! Halva priset på kläder och skor. Ovanligt mycket folk i lokalen. Fann ingenting i min smak och gick över till möbelavdelningen. Där fanns det ett sideboard från 60-talet som var helt i min smak! Visserligen med en del fläckar på faneret och mycket små stötskador men ingenting som inte går att åtgärda, tror jag. Priset var bara 300 kronor. Jag har tidigare sökt på Blocket efter liknande möbel och fann ett liknande sideboard i Dalarna för 2.500 kronor vilket jag fann vara på tok för dyrt. Nu kan ju det ha varit i "nyskick" vilket inte kan sägas om detta.

Eftersom jag jag inte trodde att det rymdes i bilen så vågade jag inte köpa det. Ibland är det ett helvete med liten bil utan dragkrok. Inte känner jag någon med bil och krok heller. Dessutom måste jag ha "bärhjälp". Hela vägen hem satt jag och funderade över om det trots allt kanske ryms. Först måste jag dock plocka ur bilen, fälla sätena och mäta upp vilket utrymme det finns. Är bra sugen på att åka tillbaka. Denna gång med måttband i bilen. Sedan får nog måttbandet ligga kvar i bilen.

Var ska jag ta't?

Idag snöar det och det är en allmänt trist grå morgon. Nollgradigt och ganska ymnigt snöfall. Gäss och svanar som tidigare fanns ute på åkrarna har dragit sin kos. Igår regnade det på morgonen, men det regnade inte när jag satte mig i bilen, för att åka till Axmar Bruk för att se om det kommit några sjöfåglar. På vägen dit började regnet, men det visade sig sakna betydelse för studiet av sjöfågel. Isen låg fortfarande med undantag av en liten isfri pöl mitt ute på viken, där det simmade omkring fyra gräsänder. Det var allt i sjöfågelväg.

Det är svårt att känna någon större glädje, en morgon som denna,när det verkar som om våren är på reträtt. Eller är det bara en taktisk reträtt? Efter nästa vecka så återkommer den med än större styrka, sol och värme? Jag hoppas det. Jag vill kunna sitta ute i solen och njuta mitt kaffe med en cigarett därtill. Eller ta en liten sväng på cykel om jag nu känner för det.

Idag blir en dag för städning av köket och jag måste nog se över vilka räkningar som ska betalas i mars. Det känns skittrist, men jag måste nog ta ställning till "var ska jag ta't", med tanke på att jag vet, att det ligger en elräkning på 9.433 kronor i korgen med fakturor. Undrar om månadens räkningar över- eller understiger 12.500 kronor? Till detta kommer så mat, tobak och lite bensin. Ibland känns det som man vill gråta. Tur att det inte drabbar någon fattig! *ler* Jag fick ju faktiskt 5.483 kronor i sjuklön denna månad. Alltid något, men det vill till att sjukpenningen inte dröjer allt för länge.

Diagnos och intyg

Läkarintyget från Akademiska har kommit! Äntligen ett klart, tydligt och begripligt läkarintyg. Skrivet med omsorg direkt i datorn, tycker jag att det ser ut som. Vad står det då?
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Diagnos
Kronisk pankreatit, status post op
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Anamnes (aktuell sjukdom)
Patienten har haft en förändring i kaput pankreatis där man inte var säker på om detta var kronisk inflammation eller tumörsjukdom. Detta föranledde operation med pylorusbevarande pankreatikodoudenektomi 31 januari i år. Patienten har mobiliserats efter detta.
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Status, objektiva undersökningsfynd
Fortfarande vid gott allmäntillstånd. Fortfarande inte återhämtat sig i vikt. Buken mjuk och oöm. Operationsärret välläkt.
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Hur begränsar sjukdomen patientens förmåga/aktivitet?
Fortfarande i tidigt postoperativt förlopp. En del buksmärta som kuperas med analgetika. Fortfarande trött och tagen. Har ej kommit upp i vikt. Fortsatt allmän trötthet och nedsatt aktivitet efter sin stora operation.
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Sedan avrundas det hela med ordinationen vila och vistas ute samt fortsatt poliklinisk kontakt.

Undertecknat av Ib Rasmussen, docent, överläkare.

Jag tycker hela intyget andas en korrekt insikt i hur mitt hälsotillstånd är idag. Tänk om alla läkare kunde skriva sådana intyg. Vore säkert bra både för patient och Försäkringskassa.

Fast jag undrar vad det är som "kuperas" på mig? Hundars svansar kuperades förr innan det blev förbjudet i Sverige. Det vet jag, men "kuperas med analgetika"? Jag hoppas att det skall vara "kureras" *ler*

11.42 idag

Klockan 11.42 idag visade den sig. Rödhaken som jag spanat efter de senaste dagarna satt helt tyst och stilla på gräsmattan fem meter från mig. När jag reste mig ur stolen för att gå in för att hämta kameran så flög den snabbt iväg. Jag återvände med kamera och kaffekopp till stolen. Där satt jag och väntade och väntade, men den rackarns fågeln föredrog att hålla sig dold inne i rosensnåren, eller på baksidan av buskarna. Lyckades dock få några oskarpa bilder på den. Att de blev oskarpa sammanhängde med att autofokusen fokuserade på riset snarare än fågeln. Synnerligen irriterande! Efter att ha ställt om till punktfokus så fick jag en skarp bild men tyvärr så blev det en tämligen ointressant bild som visar ryggen på rödhaken. Några fler tillfällen att fota den blev det inte denna gång.

Skam den som ger sig. Får väl ta med kameran varje gång jag sätter mig i stolen. Någon gång ska jag väl lyckas få till ett foto av den tyste, försynte och tämligen orädde gynnaren.

Den brutale Brutus

Satt och funderade lite över ordet "brutal" och Brutus. Kanske fanns svaret tre steg bort i bokhyllan? Slog upp brutal i Stora Ordboken av Björn Collinder och fann att det betyder (djuriskt) rå. Brutus är latin och betyder slö; dum; förnuftslös.

Då är frågan om Brutus fick sitt namn för att han var slö, dum och förnuftslös, eller om hans agerande gentemot Julle var slött, dumt och förnuftslöst? Var det därför "brutus" kom att betyda slö, dum och förnuftslös på latin? Inte vet jag om jag blev något klokare av detta *suck*

Idus martiae

I går för 2051 år sedan var det Caesars dödsdag (15 mars 44 f.Kr). Om idus martiae var hans sorgedag så blev den 15 mars något av en "glädjens" dag för mig. Papperen från Försäkringskassan kom! De är ifyllda och postade. Nu är det bara att vänta på matbidraget från FK. Undrar om det kommer denna månad eller ska jag göra som Julius? Svepa togan över ansiktet och yttra: "Et tu Brute". Nu torde han knappast ha talat latin, enligt en artikel på Wikipedia, utan sa han något så var det förmodligen på grekiska. Han var ju en bildad karl! Förmodligen skrek han väl bara, när de sammansvurna stötte dolkarna i honom.

Undrar om ordet "brutal" kan härledas till namnet Brutus? Brutus agerande var så falskt och brutalt att hans namn är grunden för ordet brutal. Infogades ordet brutal i latinet och via franskan senare i svenskan? Finns en del att fundera över:-)

Tranor

Dagen började med att jag tog med kikaren och beskådade fåglarna ute på åkern. Bland de säkerligen mer än hundratalet svanarna fanns nu tranor. Tre tranor hade kommit idag! Våren är definitivt här. Förr när jag bodde i Köping så var ett vårtecken tofsvipornas ankomst. De senaste decennierna, när jag bott i Norrland, har det varit tranornas ankomst som signalerat vårens ankomst. Kanske för att de är så stora och lätta att upptäcka, eller för att de vissa år uppträtt i stort antal? Ibland har de varit ett hundratal som betat på åkrarna utanför huset men de senaste åren har de varit betydligt färre. En trana gör ingen vår, men bär förebud om att det kommer fler tranor. Så blir det säkert även denna gång. Förväntar mig att få se fler tranor här utanför de kommande dagarna.

Senare på förmiddagen packade jag in kikare och kamera i bilen samt for iväg och handlade lite nödvändigheter. Bland annat köpte jag ett kilo salta jordnötter för 25 kronor. Nötter sägs ju vara nyttigt för en diabetiker *ler*. På hemvägen stannade jag till nere på gamla E-4an och "knäppte" några kort på tranorna. I affären hade jag börjat få smärtor i buken och hemkommen tvingades jag ta en tablett mot värken. Dagens första tablett! Gick ut och satte mig på trappan men återvände in för att hämta kameran. Årets första fjäril hade uppenbarat sig för mina ögon. En nässelfjäril!

Noterade att det är många som gör som jag. De stannar bilen vid vägkanten och tittar en stund på fåglarna. Jag lade särskilt märke till en vit Audi, som först stannade nere på E-4an, och senare på vägen som passerar förbi utanför huset. En person med ett stativ, smög försiktigt fram mot fåglarna i skydd av ladan ute på åkern. En ornitolog tänkte jag, men när han återvände till bilen stannade han vid islandshästarna och satte ner sitt stativ. Det var en kamera han hade på stativet och inte en tubkikare. En fotograf alltså. Ja, ja, det kan ju ha varit en hippolog och en ornitolog som förenades i en fotograf. Människan har ju som bekant många strängar på sin lyra.

Våren är kommen!

I förmiddags drack jag kaffe för första gången sedan den 6 mars. Den dagen fick jag "oväntat besök". Idag satt jag i trädgårdsstolen med kaffekoppen och såg ut över åkrarna. En mängd svanar och gäss syntes samt något som jag tyckte såg ut som tofsvipor. Tofsvipor? Jag var tvungen att leta reda på min kikare för att få det bekräftat. Att något varit på gång har jag nog förstått när jag hört talgoxars, pilfinkars och blåmesars tjatter i buskarna de senaste veckorna. Idag bekräftades det. Våren är kommen! På de snöfria åkrarna mellan huset och gamla E-4an, betar just nu ett femtiotal svanar tillsammans med kanadagäss och tofsvipor. Vår!:-)

I rabatten skjuter liljorna försiktigt och trevande upp sina späda centimeterlånga vit-gröna bladspetsar genom den tjocka grå-brun-gröna bädden av gräs. Våren är här, även om inte solen värmer särskilt mycket trots att termometern visar +10°C. Därtill drar det allt för kyliga vindar mellan husen, men det blir säkert bättre. Vår! Härligt! Nu väntar jag bara på att snön ska försvinna från tomten också.

Om studiet av fekalier

Vilken glädje jag kände när jag studerade fekalierna i toalettstolen. För första gången sedan förra sommaren så sjönk skiten! Efter vad jag förstått så betyder detta att fettet i maten hade spjälkats i tarmen. Det är kvarvarande fett i avföringen som gör att bajs flyter. Konsistensen var fast och färgen ljusbrun. Inte lös och gul som den varit större delen av sjukdomsperioden. Kan det vara så att produktionen av galla och bukspott så sakteliga kommer igång? Eller var det bara en tillfällighet?

Visst är det märkligt vilka specialintressen man får ibland.

Selma och malarna

I plånboken ligger en ensam Selma och skaver mot de döda malarna. Hon vantrivs och vill ha sällskap. Kanske ska hon få det under dagen eftersom jag kommer att tvingas att uppsöka banken för ett uttag. Ska jag satsa Selma på en Trisslott innan jag går in på banken? Det sägs ju att hoppet är det sista som överger människan. Vad kan då vara mer hoppingivande än att desperat spela för de sista slantarna? Trisslotten blir den fattiges dröm om det räddande halmstråt!

Sol, te och cigarett

Efter att ha ringt till Akademiska, utan att ha fått svar på min fråga om läkarintyget skickats, tog jag med mig en kopp te för att njuta den sköna vårsolen i trädgårdsmöblerna. Trädgårdsmöblerna behöver verkligen målas i år. Dessutom borde jag göra ett nytt bord till stolarna. Det gamla har tjänat ut för länge sedan. Det suger då och då i snickartarmen. Ibland undrar jag om jag inte trots allt är snickare i själ och hjärta. En lat snickare! Jag brukar säga att jag kastade bort hammaren 1997 och aldrig återfunnit den sedan dess. Kanske är den lätt att finna?

Sol, te och en cigarett därtill. Solen värmde skönt i mitt anlete men redan efter femton minuter förmörkades min syn av ett moln. Återvände in och såg att postbilen stannade till nere vid vägen. Tog med mig soppåsen och noterade att sopbilen inte tömt soporna än. Drog ut tunnorna till vägkanten. Då blir de tömda idag trots allt. Inget läkarintyg med posten. Ej heller några papper från Försäkringskassan. Glädjande nog inga räkningar heller. Bara Computer Sweden och Ockelbo-Nytt i brevlådan.

Sopor och lägenhet

Sitter här och väntar på att klockan ska bli tio så att jag kan ringa till Akademiska och fråga var det utlovade läkarintyget tagit vägen. Ringde för en vecka sedan men ännu har inget intyg dykt upp. Jag behöver det verkligen för igår gick min sjukskrivning ut. Inte har det kommit några papper från Försäkringskassan heller, men de kommer nog snart. Egentligen borde jag masa mig ut med soporna och dra fram soptunnorna till vägen, men det känns inte som särskilt nödvändigt. Tunnorna tömdes för två veckor sedan, och med tanke på den lilla mängd sopor jag producerar, så klarar jag mig med en tömning var fjärde vecka.

Har funderat en hel del de senaste dagarna kring frågan varför jag inte har hört något om den "utlovade" lägenheten i Umeå. I höstas fick jag frågan om jag ville hyra en trerummare på Ålidhem och jag svarade att det ville jag. Då verkade det vara så att första hustrun skulle säga upp de nuvarande hyresgästerna, av för mig okända skäl, och låta mig hyra lägenheten istället. Sedan dess har jag sagt till alla att jag ska flytta till Umeå men i dagsläget verkar det knappast troligt. Med tre månaders uppsägning borde hon ha sagt upp hyresgästerna vid det här laget och erbjudit mig lägenheten, tycker jag. Kanske var det mest "munväder" från hennes sida, som det ofta har varit under de år jag känt henne. Pratar först och tänker sedan - kanske? Eller var det jag som "hörde" vad jag ville höra i hennes ord?

Kan det vara så att jag fixerade mig vid lägenheten därför att den representerade ett hopp om förändring i den situation jag befann mig under hösten? Var det så att drömmen om lägenheten underlättade planeringen av mitt nya vardagsliv trots att den egentligen endast är en övergångslösning? Det är en bostadsrätt och där kan jag knappast bo resten av mitt liv. Att köpa den är inte att tänka på. Därtill är den alldeles för dyr för mig. Vart tar jag vägen sedan? Jag som denna gång vill flytta för sista gången i mitt liv. Vart flyttar jag då? Vad händer med huset? Ska jag bli utlöst eller ska det säljas? Om huset ska säljas så ser jag framför mig en lång tid av urstädning. Jag måste ordna bostad och lagerlokal för snickerimaskiner, verktyg och virke med mera. Eller ska allt säljas för det pris man kan få? Det är många frågor som kräver ett svar innan alla bitar faller på plats.

Kanske är det läge att återigen söka tvårumslägenhet eller litet billigt hus? Samtidigt känns det som att det inte är någon idé att planera för framtiden, annat än i grova drag, för "livet" verkar ändå göra som det vill med all planering.

Lördag & söndag

I lördags kände jag mig ganska pigg även om jag tog två tabletter under dygnet och tillbringade en stor del av förmiddagen i sängen. Var iväg och handlade, diskade och till och med bakade två plåtar med "småfranska". Första brödbaket sedan 2005! Ja, formen var småfranskans men inkråmet gjordes enkelt på mjölk, salt, jäst och mjöl. En variant på "brötchen" där mjölken fick ersätta vattnet. Sonen och hans kamrat gillade dem i alla fall, när de väl hade vaknat, och upptäckte att de kanske skulle slita sig från datorerna, för att få något i magen.

Om jag var pigg under lördagen så var inte så fallet på söndagen. Dagen inleddes med magknip och diarreér. Tarmen krånglar fortfarande då och då. Inget trevligt alls. Jag hoppas ju att den ska stabilisera sig och att jag ska få ordning på enzymproduktionen. Det verkar dock ta sin tid. Efter lunch kändes det dock något bättre och jag höll mig på benen ända tills vi ätit. Därefter somnade jag och sov till klockan ett på natten. Låg vaken ett par timmar men somnade sedan om och vaknade i morse klockan sex.

Denna dag ser riktigt lovande ut. Visserligen tog jag en tablett vid sextiden men tarmen känns okej och solen skiner. Ute är det +5° C. Inne väntar frukost. Ska se om jag inte kan ta mig ut och sitta i solen en stund under dagen - om den nu blir kvar. Kanske krymper huden av solens strålar?

En konstig dag

Det blev en konstig dag igår. Jag åt frukost halv sex och tog sedan ett varmt bad. Efter åtta när sonen dragit iväg till skolan så kände jag mig trött och uppsökte sängen för att vila mig en stund. Somnade och vaknade vid tiosnåret. Klev upp, tog ett varmt bad, diskade en halv disk och återvände till sängen. När jag sedan vaknade så var klockan halv två! For iväg och handlade och lagade mat åt oss. Efter middagen låg jag och småslumrade i sängen under ett par timmar. Därefter lyckades jag hålla mig vaken ända till elva på kvällen. Då drabbades jag av en molande värk i högersidan och tog en tablett samt gick till sängs. Det var den första smärtstillande tabletten på 25 timmar! Klockan två var det så dags igen. Ont i buken och ytterligare en tablett. Sedan var jag vaken ända till klockan halv sex men lyckades så småningom slumra till under lite drygt en timme. Nu har jag ätit en lätt första frukost bestående av yoghurt, jordgubbssylt och en näve flingor. Funderar på ett varmt bad innan pojken och hans kamrat vaknar. Antar att de kommer att sova fram till lunch som brukligt är när de "ugglat" framför datorerna till långt fram på morgontimmarna.

Det blev en märklig dag igår. Främst för att jag inte hade ont på hela dagen, och för att jag var så orkeslös och trött, samt för att jag sov så länge. Hur ska denna dag bli?

VW = Villiga Wilma?

Att låta Wilma stå inkopplad till elnätet gjorde tydligen susen, för utan protest startade hon som hon skulle igår eftermiddag, och hon startade även idag på förmiddagen, när jag for iväg för att köpa cigaretter åt mig och en skvätt bensin åt henne. Hon behöver bara värmas upp en smula för att gå igång! Som de flesta andra av kvinnligt kön alltså.

Någon blankett från Försäkringskassan hade jag inte fått till dags dato och jag började undra var den tagit vägen. Mina efterforskningar visade att arbetsgivaren glömt bort att anmäla mig som sjukskriven till FK! Attans också! Nu misstänker jag att det kan komma att dröja med utbetalningen av sjukpenningen. Blir nog tvungen att flytta över lite "sparpengar" till lönekontot. Gillar det inte, men nöden har ingen lag sägs det. Äta måste jag ju.

Veliga Wilma och dagfjärilarna

När jag skulle åka till apoteket nu på morgonen, för att hämta det insulin och de pankreatintabletter som jag inte fick i måndags, ville inte bilskrället starta! Wilma tuggar och tuggar men vill inte tända till. Likadant var det igår när jag skulle åka till Konsum för att handla. Då startade Wilma först på fjärde försöket. Idag ville hon inte alls! Bannade bilskrälle. Får se om det hjälper med stunds inkoppling av motorvärmaren? Förmodligen måste jag "investera" i ny rotor, nytt fördelarlock och kanske nya tändkablar. Tändkablarna kostar 872 kr! Räcker det inte med utgifter redan?

Igår fick jag en fälthandbok i fickformat över dagfjärilar i Gävleborg och Dalarna. Fina bilder och informativ text. Där kan man bl.a. läsa om Amiral (se foto d 15 jan) att det är en årlig tämligen allmän migrant från södöstra och södra Europa. Blir en bok att bära med i fickan under den kommande sommaren. Den som är intresserad av att delta kan rapportera sina fynd till www.artportalen.se. Om jag kommer att rapportera mina iaktagelser är väl mer tveksamt. Tror jag ägnar resten av förmiddagen åt att elda i kakelugnen och bläddra bland dagfjärilarna i stället för att "meka" med bilskrället i regnet.

Oväntat besök

Gårdagen var en överraskningens dag. Efter lunch när jag tog bilen för att åka till apoteket så mötte jag en röd Skoda på infarten. En gammal vän från Vännäs som var på väg söderut, för att inhösta en "medalj" för 30 års lång och trogen tjänst i staten. Nästa år blir han arbetslös. Medalj ena dagen och avsked nästa! Statens nya politik.

Vi hade ett kort samtal över en kopp Gevalia innan han drog vidare. Ett samtal som kretsade kring ditt och datt, sjukdom, pension och livet. Det var mycket trevligt med ett oväntat besök och jag kände mig mycket uppiggad. Man blir frisk av vänner!

Vasalopp & Black Snake Moan

På lördag morgon när jag klev ur sängen sken solen och det kändes som om det var en dag då vad som helst kunde hända. Funderade en stund på om jag skulle göra något särskilt under dagen. Ville gärna "dra iväg" någonstans på en liten utflykt. Solen gick i moln och inget hände. Jag fortsatte med att larva omkring hela dagen i morgonrock, precis som jag gjort de flesta andra dagar sedan hemkomsten. Konstaterade att tvättunnan var tom och att nu återstod det bara att plocka in den rena tvätten i garderober och linneskåp. Till dess får tvätten vila sig på hurtsen i hallen.

Söndag morgon inleddes med TV! Starten av Vasaloppet är bara ett måste! Jag blir lika fascinerad varje gång jag ser horden av skidlöpare dra iväg i "fädrens spår". Ett till synes oändligt lämmeltåg av elitåkare, elitmotionärer, motionärer och blåbär ska "hasa plank" i 9 mil. Sedan är ju loppet tillräckligt långt för att man ska slippa sitta framför TV-n hela tiden. Det räcker med att hålla ett öga på "dumburken" medan man lånar sina öron åt Klingan i P2. I programmet spelades spår från Ry Cooders senaste CD "Call Me Buddy", Bob Dylans akustiska demoversion av "Subterranean Homesick Blues" och några ljudspår från filmen "Black Snake Moan". Filmtiteln är hämtad från Blind Lemon Jeffersons inspelning av "Black Snake Moan" år 1927. En film som Rolling Stone skrev så här om enligt programledaren: "När musiken tystnar behöver filmen konstgjord andning". Det säger väl allt om den filmens kvalite? Månne det är en aspirant till titeln "Årets kalkonfilm"?

Det blev ytterligare ett radioprogram som fick låna min öron på eftermiddagen. Tyvärr minns jag inte programtiteln men i programmet spelades "kåklåtar". Främst inspelningar med amerikanska kedjefångar. Häftigt! Det är många bluesartister som tllbringat en tid på Parchman Farm eller andra omänskliga "korrektionsanstalter" i den amerikanska södern. På Parchman Farm satt även Vernon Presley när han avtjänade åtta månader av ett treårigt straff för att han ändrat 4 dollar till 14 dollar på en check.

01.47 ringde mobilen som låg på köksbordet. Jag vräkte mig ur sängen men när jag nådde köksbordet insåg jag att samtalet knappast gällde liv eller död. Jag lät telefonen vara. Det sved och värkte i buken efter det hastiga uppstigandet och jag tvingades ta en tablett i förtid. Det tog lång tid innan jag somnade om igen. Obetänksamma och hänsynslösa pitekvinna!

Nu for tåget

"Nu for bussen" är ett lokalt känt uttryck i Vännäs, men med tanke på omständigheterna så måste jag denna gång säga "Nu for tåget". Ombord på tåget som susar fram genom den norrländska natten finns min "hemhjälp". I'm all by myself. Hur ska det bli? Jag har blivit bortskämd å det grövsta under de veckor gossen varit här. Det har varit skönt men den dag ska ju komma när "vardagen" åter infinner sig. Huset känns lite tomt och öde för tillfället, men det är inget att göra något åt. Det är bara gilla läget.

Det är konstigt så fort man vänjer sig vid att inte vara ensam i huset och hur fort man vänjer sig av vid att köra bil. När jag skulle köra hem bilen från Gävle så var det första gången på tre veckor som jag satt bakom ratten. Det kändes mycket ovant att kryssa sig ut ur stan mot E-4an, men efter tre mil på vägen, så började det kännas vant igen. Kanske blir det likadant med ensamheten? Efter tre dagar så kommer den att kännas naturlig och självklar.

Hänt i veckan

I tisdags var vi, min chaufför och jag, till Sandviken. Lämnade in läkarintyg och tidrapport. Det blev "sjuk" på varenda arbetsdag i februari och sjukskrivningen kommer att fortsätta ännu en tid. Vi var även till Valbo köpcentrum. Sonen köpte torkarblad på Micro för fem kronor stycket till sin "gammvolvo" medan jag kikade på skor och byxor. Jag köpte ingenting. Därefter drog vi till loppisen. Där fanns det bara "skit" och sådant har jag redan nog av hemma. När vi kom hem efter tre timmar, så kände jag av den påfrestning det innebar att åka bil och vandra omkring i affärer. Blev trött i benen och ansträngd i buken. Lade mig i sängen och sov bort en stund på eftermiddagen. Det gjorde gott.

Igår var vi in till Gävle. Sonen skulle köpa ett par jeans så vi drog in till ICA Maxi. Medan han provade byxor så kikade jag på skor, skjortor och platt-tv. Efter tjugo minuters vankande omkring bland hyllorna kände jag mig mycket trött i benen, och började spana efter någonstans att slå ner rumpan en stund. Eftersom jag var trött så hoppade vi över det planerade besöket hos fotografen. Jag måste ta ett foto för att förnya mitt körkort, men det får anstå till någon dag längre fram.

På kvällen sa butlern upp sig med omedelbar verkan och bokade en tågbiljett hem. Han åker idag fredag. Sedan blir jag ensam i huset igen. Kommer att bli märkligt men på tisdag kommer yngste sonen hit och hjälper till att fylla ut tomrummet. Det känns bra.